Värdlandsavtalet på ren svenska

Värdlandsavtalet finns sedan 13 juli i svensk översättning. Den ingår i en omfattande skrivelse från regeringen inför riksdagsbehandlingen och finns där på sidorna 187-208, följd av det engelska originalet. Jag ska se närmare på tre punkter i avtalet, tipsa om hur du går vidare, samt ge riksdagsledamöter fyra skäl för Nej.

Punkt 2.1
Syftet med detta samförståndsavtal är att fastställa principer och förfaranden för upprättandet av baseringsområden och tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.

Texten delar upp sig i två fall. Något förenklat:

… tillhandahållandet av värdlandsstöd till Nato-styrkor i Sverige under Nato-ledd militär verksamhet.

eller

… tillhandahållandet av värdlandsstöd till Nato-styrkor stödda av Sverige under Nato-ledd militär verksamhet.

Om Sverige är värd för ett Nato-land så innebär värdlandsstöd största möjliga stöd till dess militära verksamhet, vilket vi kommer till i nästa punkt.

Två fall nämns, och vi ser att stödet ska gälla militär verksamhet även utanför Sverige. Att vara värd för ett Nato-land är alltså ett stort åtagande.

Här kan vi tänka på Libyen våren 2011. Innan Sverige skickade spaningsplan var den svenska insatsen en riksdagsfråga. Om vi hade haft värdlandsavtal med något av Nato-länderna USA, Frankrike eller Storbritannien hade beslutet kunnat tas mycket enklare. Detta är en av tankarna med värdlandsavtalet; att stärka Nato och ställa Sveriges resurser till Natos förfogande.

Punkt 3.4
Värdlandet ska i största möjliga utsträckning och utifrån förmåga, tillgänglighet och praktiska begränsningar under rådande förhållanden ge stöd till de styrkor som är utsända till Nato-ledd militär verksamhet. De närmare detaljerna för detta stöd ska behandlas i tilläggsdokument.

Översättningen är här inte så tydlig. På många ställen i översättningen finns orden ”sändande länder” om Nato-länder som är tänkta att komma till Sverige. I stycket ovan blir det därför naturligt för läsaren att ge ”utsända till” den betydelsen. Men här kommer ”utsända till” från originalets ”deployed on”, som i militära sammanhang betyder ”grupperade på [eller i]”. Det finns andra ställen i avtalet där ”deploy” har översatts just så, t.ex. i punkt 1.8. Orden ”deployed” eller ”utsända” handlar alltså om styrkor som ett Nato-land har placerat någonstans, men det behöver inte vara i Sverige. Det blir:

… stöd till de styrkor som har grupperats i Nato-ledd militär verksamhet.

Slutligen nämns i punkten att det kommer ”tilläggsdokument”. Sådana nämns på flera ställen i avtalet, och de är något som riksdagen inte ser.

Sammanfattning och vidare till 3.5
Punkt 3.4 säger att om vi är värd för ett Nato-land ska vi ge största möjliga stöd till dess militära verksamhet. Punkt 2.1 visar att det gäller även verksamhet utanför Sveriges gränser, och punkt 3.4 motsäger inte det. Sammantaget: Om Sverige är värd för ett Nato-land ska vi ge största möjliga stöd, även utanför Sveriges gränser.

Jag har nu granskat avtalets punkter 2.1 och 3.4 för att de är centrala, men också för att visa att man måste läsa avtalet noga. Vi går nu vidare till punkt 3.5.

Bestämmelserna i detta samförståndsavtal är tillämpliga i fredstid, vid nödläge, kris och konflikt eller i tider av internationella spänningar enligt gemensamt beslut av utpekade värdlands- och Nato-myndigheter.

Det står ”enligt gemensamt beslut”, vilket kan uppfattas som att Sverige lätt kan stoppa planerna hos ett Nato-land som vi är värd för. Antag att Nato-landet har attackflyg på svensk mark och vill använda planen för angrepp utanför Sverige. Kommer vi då att kunna stoppa det? Troligen inte. Vi lovade i föregående punkt att

… i största möjliga utsträckning … ge stöd till … styrkor [i] Nato-ledd militär verksamhet.

Om det blir ett värdlandsavtal kanske punkt 3.5 sätts på prov och vi får se vilken betydelse den kan ha. Punkterna 2.1 och 3.4 ser dock så riskabla ut att vi hoppas att det inte blir något avtal.

Hela avtalets original och översättning kan ses bredvid varandra, och där finns också en länk till ytterligare granskning.

Riksdagen
Nästa år röstar riksdagen om värdlandsavtalet som kan sammanfattas så här:

• Sverige kan bli värdland för ett eller flera Nato-länder.
• Avtalet är förberedelser för krig, vilket framgår av punkterna 3.8 och 8.4.
• Om Sverige blir värdland, så utlovas största möjliga stöd till Natos verksamhet, och detaljerna i det stödet bestäms senare. Se punkt 3.4.
• Om Nato har attackflyg baserat i Sverige och begär att få använda planen, så är det tveksamt om Sverige kan säga nej. Därmed kan Sverige dras in i krig. Se punkterna 3.4 och 3.5.
• Nato-styrkor i Sverige kan begära svenskt stöd till verksamhet utomlands. Se punkterna 2.1 och 3.4.
• Nu får riksdagen besluta, men senare kan avtalet ändras. Se punkt 11.1.

När avtalet kommer upp i riksdagen behandlas det först i Försvarsutskottet. Möjligen blir det sammanslagna Försvars- och Utrikesutskott. Många frågor i riksdagen avgörs i praktiken i utskotten med vardera sjutton deltagare. Ett partis medlemmar i utskottet förklarar sedan för partiets övriga medlemmar hur de bör rösta. Vi får räkna med att flera partier är splittrade, med både ja och nej, och att det finns riksdagsledamöter som självständigt bestämmer hur de ska rösta.

En sak till
Värdlandsavtalet är aktuellt samtidigt som en anti-rysk kampanj pågår i stora och mäktiga medier. Där undanhålls att det som skedde i Ukraina februari 2014 var en statskupp, och att Väst med stora insatser försöker rädda kuppregimen. Sådant har betydelse för en saklig bild av den politiska situationen i allmänhet och Ryssland i synnerhet – och därmed för diskussionen om värdlandsavtalet.

Till varje riksdagsledamot är här fyra skäl att rösta Nej:

1. Värdlandsavtalet kan dra in Sverige i krig. Nato-flyg kan komma att angripa ett annat land från svensk mark. Nato-styrkor i Sverige kan begära svenskt stöd till verksamhet utomlands.
2. Sverige bör inte bidra till inringningen av Ryssland. Det är en fientlig handling.
3. Ett Ja betyder att riksdagen skriver på ”in blanko”. Tilläggsdokument kommer, och kanske ändringar.
4. Det finns alternativ. Vi behöver ett eget försvar nu, men på sikt måste det bli fred, avspänning och internationell nedrustning. Sveriges situation nu måste lösas självständigt och provisoriskt på något sätt. Sverige bör ta initiativ till internationell avspänning och nedrustning. Jämför med Helsingforsöverenskommelsen 1975.

Ännu återstår några månader för att skaffa kunskaper, reflektera och diskutera.

Björn Backengård

Läs BBs första artikel här >>