Året som just passerat var, som många vittnat om, ett skitår. Krigen inte bara fortsätter, fler startar och människor dödas som om de vore ohyra p g a västvärldens desperata kamp för att behålla sin ställning som herre på täppan. Vi vet att det gäller råvaror, handelsvägar och strategiska positioner, men man talar bara om att det gäller ”värderingar”.
Medierna är mer enkelspåriga än någonsin, därför måste vi försöka hålla liv i alla oberoende kanaler, även om vi är få och små.
Något genombrott kan man inte tala om för lindelof.nu detta år. Men gränsen EN HALV MILJON läsningar har äntligen passerats. Det är inte mycket i det stora sammanhanget, men inte heller betydelselöst. Vi blir säkert smyglästa av – och irriterar säkert – många makthavare.
Tioitopp-listan för ”mest lästa artiklar” under 2023 ser ut som följer:
| Rang | Artikelrubrik | Ant | Författare |
|---|---|---|---|
| 1 | Österlens fredsfestival – en rapport | 3677 | Jan Fredriksson |
| 2 | Saliga äro de saktmodiga | 3422 | Knut Lindelöf |
| 3 | Tobias Ljungvall om Ryssland, Vitryssland, Ukrainakriget och mediesituationen i Västvärlden | 2307 | Knut Lindelöf |
| 4 | Måste man skandera ”Ryssland ut ur Ukraina” för att vara antiimperialist? | 2279 | Knut Lindelöf |
| 5 | Ukrainekonflikten: ”Nu är rätta tidpunkten… | 2240 | Översättning |
| 6 | … om debatten | 1943 | Knut Lindelöf |
| 7 | Ukrainas tidslinje berättar historien | 1918 | Översättning |
| 8 | Är Rysslands invasion/intervention olaglig? | 1854 | Niklas Hallander |
| 9 | Sanningen om Nord Stream och om USA:s ledning kryper nu sakta fram | 1793 | Knut Lindelöf |
| 10 | Varifrån kommer hotet mot Sverige? | 1768 | Bertil Carlman |
Ekonomin för lindelof.nu sköter jag i en enskild firma med samma namn, där jag har ett företagskonto anslutet. Under året har 41.631 kr influtit i gåvor från läsarna. Rörelsens kostnader var 2023 ovanligt höga; ca 59.000 kr, p g a stora konsultkostnader för att lösa datatrassel (ca 20.000 kr). Tack vare ett överskott från 2022 har jag kunnat hålla verksamheten flytande.
Stort tack till alla författare, ekonomiska bidragsgivare, trogna – och otrogna – läsare för allt detta. Och jag hoppas förstås på att Er generositet ska vara minst lika stor under 2024. Nu siktar vi på 1 hel miljon.
Grattis Knut L!
Du skriver ”EN HALV MILJON läsningar har äntligen passerats. Det är inte mycket i det stora sammanhanget, men inte heller betydelselöst”.
Hur räknar du 1 läsning? Kan man jämföra med Dags-och Kvällstidningar? Blir det dyrare om det blir 1 miljon?
Kan du inte skaffa en datakunnig som ser till att du slipper anlita konsulter, ungdomar kan ju mycket.
Skall fråga nästa gång jag besöker ett Folkbibliotek hur många böcker som lånas ut på ett år.
Vad kan vi kommentatorer bidra med för ökad läsning.
Tommy S!
Statistiktjänsten räknar antalet besökare (ip-nummer/personer) som varit inne minst en gång. Det var drygt 106.000 under 2023. Det betyder att varje person klickar fram i genomsnitt ca 4,75 artiklar/läsningar. Det blir inte dyrare för att det blir fler läsningar (om jag förstår din fråga rätt). Datakunniga personer som jobbar ideellt växer inte på trän. Vi är en ålderstigen läsekrets som inte intresserar sig för IT-teknik. Jag är också måttligt intresserad. Det som kostade mycket 2023 var att få temat att fungera på mobiltelefoner. Det var inte lätt, utan krävdes en mycket kunnig person, som jag inte vet om han finns kvar. Har ett nytt problem med att artiklar under rubrikerna plötsligt visar alldeles för höga läsarsiffror. Dock, min statstiktjänst i bakgrunden visar dock rätt siffror. Men hur detta fel ska fixas vet jag inte. Har ingen lust att anlita konsulten. Kan någon läsare hjälpa till är jag förstås tacksam.
Om jag jämför med FiB/K med 900 prenumererade tidningar, som kanske läses av i snitt 3 personer, som i sin tur läser 3 artiklar var, landar det på 8.100 ”läsningar” per månad eller 89.100 ”läsningar” per år (11 nummer). Om denna jämförelse är vettig är svårt att avgöra. Men jag tror dock att lindelof.nu når fler idag än FiB/K, vilket egentligen bara är sorgligt.
Tack för svaret, jag kanske är lite svajig när jag kommenterar. Alla har vi våra problem. Sedan jag
fick mitt slaganfall i Mars 2020 så har jag levt med en inre stress som gör att jag har koncentrationsproblem.
Hjärnan är som en popcornsapparat det dyker upp nya saker hela tiden. Minnet om saker som hänt för
50 år sedan kommer upp. När jag är ute och åker pendeltåg till Göteborgs kranskommuner så dyker
det upp associationer till händelser lång tillbaka.
Så långtidsminnet fungerar men närminnet är sämre men det är nog vanligt i vår ålder, eller?
När det gäller Folket i Bild/Kulturfront står jag fast vid min bedömning att tidningen kan nog överleva men föreningen är det värre med. Har lagt fram, flera gånger, förslag om att lokalgrupperna bör bidra med artiklar till tidskriften med utgångspunkt från parollerna. Varför inte en syneförrättning som gjordes 1981 med Kurt Salomonsson och Jan Fogelbäck. Syneförrättnig gjordes tidigare med Sandro Key-Åberg och Stig Sjödin. Även ”Vintersagan Sverige : en läsebok
i fyra delar / Göran Palm”. Där han reste runt i Sverige och beskrev både historia och nutid dom orter han besökte.
Håller på att läsa ”Vardagsord” av Charles Dickens och sammanställt av Jan Myrdal. Dessa texter av Dickens sätter jag högre än många av hans romaner som först skrevs som följetonger i tidningar. Långrandiga.
Vardagsord bör vara förebild för dagens journalister.
Kan tyvärr inte bidraga med rapporter från mina besök på bibliotek. På grund av en opålitlig tarm vågar jag inte vara ute mer än 2-3 timmar och därtill risken att få ett nytt slaganfall måste jag vara i närheten av folk eller befinna mig hemma med trygghetslarmet.
Hörde en intressant siffra i morse när jag skulle lyssna på Ring P1. Nyhetsmorgon mellan 06.00-09.30 avslutades med att man skulle lyssna som 900.0000 andra gör. Där skaffar många sin världsbild vad som är viktigt.
Tillhör dom långsamma filosoferna.
När vi skall summera 2023 så har jag några reflektioner inför 2024.
Ute i verkligheten vid sociala kontakter så får man svar när man samtalar med hen. Icke i ”sociala? medier”. Det bör ju vara regel även på lindelof.nu eller? Har nog slarvat själv några gånger.
Jag har valt att vara öppen om vem jag är och hur min vardag ser ut och vilka yrken jag haft, hur jag bor o s v. Vid snart 75 års ålder så har livet lärt mig att jag kan gå på tillfälliga bakslag men vinner i längden på öppenhet och ärlighet.
Hur skall man förstå om man bara uttalar vilka åsikter man har. Det verkar som många har förläst sig på Sherlock Holmes av Sir Arthur Conan Doyle som ansåg att människan består av hjärna, resten är bihang.
Man behöver ju inte vara lika öppen som Jan Myrdal i hans sista bok Ett andra anstånd där han lämnar ut sina mest intima delar av sitt liv.
Och att förstahandsupplevelser betraktas som viktigare än något man läst eller hört av andra. Om den vardag man befinner sig i. Annars hamnar man lätt ute i teoriernas underbara värld. Lex Maria har ju större genomslagskraft när man delar upplevelsen med sina arbetskamrater.
Tänkte på vad framlidne folkrörelsesossen Bengt Göransson sa i något sammanhang, att man bör vara en del av det man skall förändra, tänkvärt.
Ett exempel: om Knut Lindelöf skrivit om Skolan, Folket i Bild och sitt politiska liv enbart på andrahandsuppgifter. Hur trovärdigt hade det blivit? I sociala sammanhang upplever man ju även känslomässigt som ofta är svårt att sätta ord på.
Tommy S!
Vi har en gemensam förebild i framlidne Bengt Göransson. Han var både bildad, klok och folkrörelsemänniska, allt på en gång.
Både du jag och flera andra här på lindelof.nu har ett behov av att skriva. Det har inte alla. Men vi som har det kan inte låta bli. Vi tänker genom att skriva. När vi talar blir det kanske rörigare. Åtminstone är det så för mig. Jag är gärna personlig när jag skriver, det ger närvaro. Men jag har klara gränser mot att bli för privat. Man känner på sig var man har sin gräns, ibland är man nära och då bränns det.
Ofta tänker jag att jag breder ut mig för mycket och uttalar mig i för många sammanhang. Jag borde kanske begränsa mig. Men så får man inspireration och då är det bara att skriva på. Jag tänker att jag inte ska tala i egen sak. När jag skrev boken Tack för idag… var jag nära gränsen, men då var jag personligen stukad av min arbetsgivare och ville försöka ge igen. Men det gick inget vidare. Min erfarenhet säger att man inte ska visa för mycket av sina svagheter. Det blir mycket lätt patetiskt.
Bengt Göransson skrev krönikor i Helsingborgs Dagblad. När jag upptäckte det så var min första tanke att varför inte i Folket i Bild. Det skulle kanske nå Folkrörelsesossar. Han gjorde fantastiska analyser av främst när många i offentlig verksamhet skulle ”leka affär”.
Rekommenderar en intervjubok Tankar om politik av Stig Hansén.
Det fanns ju några till i hans generation Thage G Peterson och en som jag upptäckte i mitt engagemang i Hasselarörelsen. Thure Jadestig skrev klokt i drogfrågor.
Jag tycker det är märkligt att kommentera men inte få något svar. Det sker ju ute i verkligheten. Man känner sig bestulen på andras uppfattning.
Jag ställer krav på mig själv att jag har förstahandsupplevelser i mina kommentarer eller hänvisa till böcker man läst om t ex internationella frågor.
Reagerar på när man lägger ut texter på engelska. Att hålla sig konsekvent till svenska måste man i dagens samhälle se som en motståndshandling i ett alltmer amerikanskt inflytande allt från militär närvaro och minst ett 100-årigt inslag av amerikansk kultur. Svenskan riskerar att bli ett
minoritetsspråk. Byter kanal när jag hör papegojorna ropar ”OH my God” och liknande. Såg någonstans att Universitet använder i texter bara på engelska. Kanske någon vet.