I Tijuana, mitt emot San Diego, kamperar några tusen flyktingar från Centralamerika i väntan på en chans att söka asyl i USA. I nyårshelgen försökte några hundra ta sig över staketet till Kalifornien och möttes av tårgas, som sprutades in på den mexikanska sidan. Muren, ”the wall”, liknar här mer ett högt staket av stålpelare, som byggdes långt innan Trump blev president. Han har talat mycket om en karavan med folk från Honduras som är eller var på väg upp mot gränsen. Den utgör ett hot mot USA:s nationella säkerhet enligt presidenten. Regeringen ger följande råd till folk som tänker turista i Honduras (Honduras Travel Advisory):
”Reconsider travel to Honduras due to crime. … Violent crime, such as homicide and armed robbery, is common. Violent gang activity, such as extortion, violent street crime, rape, and narcotics and human trafficking, is widespread. Local police and emergency services lack sufficient resources to respond effectively to serious crime.” (Ompröva din resa till H p g a brottsligheten… rån … utpressning … våldtäkt … människohandel … )
Vidare:
”The U.S. government has limited ability to provide emergency services to U.S. citizens in Gracias a Dios (provins vid atlantkusten) as U.S. government employees are restricted from traveling to the area.”
Alltså, amerikansk ambassadpersonal vågar sig inte dit.
Ironin i detta är att i juni 2009 skedde en militärkupp i Honduras, som fördömdes av hela världen utom USA. Det var den första latinamerikanska militärkuppen på flera decennier. Obama/Clinton intog en avvaktande attityd och stabiliserade och erkände sedan den nya regimen. Några månader senare fick Obama Nobels fredspris. Därefter urartade Honduras till den stat som USA:s regering beskriver ovan. Dock nämner de inte dödsskvadronerna. Men folk flyr alltså inte i första hand på grund av ”normalt” politiskt förtryck utan för att deras land börjat bli obeboeligt.
Asylreglerna tillkom väl efter andra världskriget, bland annat för att göra bot för den skandalösa behandlingen av judar som försökt fly från Hitlertyskland. Under det kalla kriget var de väl mest inriktade på folk som flydde Östeuropas realsocialism. Läsarna vet nog mer om detta. Men nu är situationen en annan.
Vill man få en ide om hur många människor som vill lämna sina länder för något bättre, kan man titta på Gallups opinionsundersökningar.
Det betyder inte att 750 miljoner vuxna människor står redo med packade väskor eller ens aktivt planerar att ge sig av till främmande land, men att de skulle fara under lämpliga omständigheter.
Enligt Gallup skulle en tredjedel av befolkningen söder om Sahara vilja lämna sina länder. En fjärdedel av folket i Mellanöstern, Östeuropa och Latinamerika vill emigrera och en femtedel av EU:s befolkning. Asien ligger lägst med 8%. Trenden är ökande.
71% av Sierra Leones befolkning skulle vilja lämna landet, 63% av Haitis och 60% av Albaniens. Andra länder bland värstingarna är El Salvador, Honduras, Syrien och Kosovo.
Vart vill de då fara?
USA är deras drömmars mål. Över 20% eller 158 miljoner vill dit. Långt efter kommer Kanada, Tyskland (42 miljoner), Frankrike, England på 6 till 4%. 24 miljoner vill flytta till Saudiarabien, 14 miljoner till Schweiz och 10 miljoner till Sverige.
Det finns också ett ”Migrant Acceptance Index”. Inom EU är villigheten att ta emot migranter störst i Sverige följt av Irland, Holland, Spanien, Albanien, Danmark(!) och Tyskland. De forna öststaterna ligger i botten. I världstoppen ligger Island. Ruanda, Sierra Leone och Mali ligger före Australien, Sverige och USA.
”Lycklighetsindex” för migranterna ökar också, men bara de första fem åren i det nya landet. Sedan antas det att de slutar jämföra med sitt tidigare liv och i stället börjar jämföra sig med sina nya, mer välmående grannar.
Vad alla dessa siffror betyder (om något) kan förstås debatteras. Men se själva!
”Under det kalla kriget var de väl mest inriktade på folk som flydde Östeuropas realsocialism. Läsarna vet nog mer om detta.” Jag är osäker Bengt S. Vad menar du med realsocialism?
Man kan se att lusten att flytta till Saudiarabien och Storbritannien har minskat.
9 miljoner till Sverige, det skulle vi nog klara av, bara de inte kom alla på en gång. Men utspritt under detta sekel innebär det 100.000 per år. Om vi till detta lägger vår egen befolkningsökning så kan vi vid sekelskiftets slut vara över 25 miljoner här.
För ert inre öga behöver ni bara se en massa människor med annorlunda hudfärg och religion, jag skulle misstänka att många ukrainare i detta nerkörda land riktar blickarna mot Sverige. Om inte annat så har vi samma färger på flaggorna 😉
9 miljoner människor vill komma till Ryssland. Jag gissar att en stor del av dessa också kommer från Ukraina. Kanske kommer Hitlers och Alltyska Förbundets dröm att bli verklighet: ett avfolkat Ukraina vars bördiga jord kan tas över av tyska lantbrukare!
Sverige var ett fint land! Om tio miljoner kommer hit så blir det samma soppa här som det är i länderna som folk flyr ifrån (vi är redan på god väg). Varför inte ta bort korruption och elände och bygga upp länderna på plats. Vilken dröm! Men som alltid är det eliten som skor sig och lämnar folket åt sitt öde. Man borde slå sönder toppen på pyramiden. En procent tillåts terrorisera och suga ut resterande 99 procent. Det är för jävligt!