Pausfågeln, som framlidne Kjell-Olof Feldt kallade honom, eftersom dåvarande ministern tyckte att han förekom så flitigt i etern, Göran Greider skriver ledare i Dala-Demokraten och Arbetarbladet. Båda socialdemokratiska. Den sistnämnda husorgan i mitt föräldrahem.
Gefle Dagblad tillhörde borgarna. När min mor upptäckte att min tillkommande svåger köpte Expressen, lika illa i min mors ögon som GD, uppmanade hon med sträng röst min syster att ta itu med det.
Jag brukar inte läsa Greider. Men så får jag i studiesyfte för mig att skumma hans ledare i Arbetarbladet som jag genom att prenumerera på GD, enbart för bevakningen av hockeylaget Brynäs och fotbollslaget Sandvikens IF, får med på köpet.
Båda tidningarna, de forna ilskna konkurrenterna, ingår numera i Schibstedkoncernen.
Och jag får vatten på min kvarn. Det jag länge anat besannas. Greider, ingen oäven skribent, framstår som ett radikalt, rödfärgat alibi för den socialdemokrati som sedan länge spelar en dubbelroll.
Att vara liberal är att vara kluven, lär förre Fp-ledaren Gunnar Hélen ha sagt. Detsamma kunde sägas om S.
Identiteten är en skvader. På 1 maj sjungs Internationalen och demonstreras det mot klassamhälle och orättvisor. Dock inte mot att socialdemokratiska yrkespolitiker tjänar betydligt mer än fotfolket och lever i en annan verklighet.
Den politiska klassen exkluderas från den högstämda retoriken. S står ju för jämlikhet!
Samtidigt som partiet sjungande eldar på samhällskritiken, ”många rovdjur på vårt blod sig mätta”, strävar S efter att vara statsbärande och ta ett samhällsansvar.
Det kan skrytas med dess statsbärande kompetens, utvecklad genom många års regeringsinnehav.
Väljaren skall veta var man har S. Bokstaven S signalerar stabilitet.
Men ingen ko för helig för att inte slaktas. Bästa exemplet Nato och alliansfriheten. I den slakten gick det fort. Som att vända på en femöring.
Med ignorans av konstitutionens krav, som publicisten Stefan Lindgren, i tämligen ensamt majestät, har understrukit gång på gång.
Den kriminalitet som numera plågar Sverige bär S en icke föraktlig del av skulden för. På näthinnan får man osökt Morgan Johansson och andra S-politiker som bagatelliserat att samhällets skyddsnät rämnar.
Men nu läggs plötsligt förslag fram från S om en betydligt hårdare politik. Bort rehabilitering och kriminalvård, det som S värnat om.
Skvadern behöver Greider, han ger socialdemokratin ett förlorat ansikte. Numera är pausfågeln en av återkommande tyckare i tv-sofforna.
Åldrad och till utseendet allt mer påminnande om Skå-Gustav Jonsson.
Ibland kan man elakt undra om Greider någonsin hinner hem mellan allt medverkande.
Lasse E!
Det tragiska med SAP är att dom startade privatiseringen av offentlig verksamhet. Som dom borgerliga partierna utvecklade! till nya höjder. 1982 protesterade framlidne Bo Holmberg, gift med Anna Lindh, mot privatiseringarna och förordade kooperativa lösningar.
Som jag såg praktiserade i Trollhättan, med bas vid det nedlagda Stridsberg & Björck, vid ett besök 1984.
SAP var ju lika kluvna som Liberalerna. Olof Palme demonstrerade i Gävle? 1965 mot Vietnamkriget tillsammans med en representant för Nord-Vietnam. Samtidigt pågick den hemliga registreringen, av IB, mot svenska Vietnamaktivister och vapenaffärer med USA.
Du gör en träffande beskrivning av Greider som ett alibi för SAP:s vänsterflygel.
Igår lämnade jag tillbaka en bok om Cornelis Vreeswijk på Partille Bibliotek. ”Liftarens guide till Cornelis” allt du inte visste om 216 sånger av C V av Klas Gustafsson. Den är ett kalejdoskop över 1950-till 1980-tal.
C V protesterade redan i slutet av 1970-talet mot den högervåg som eskalerade under 1980-talet.
Om jag inte minns fel hade SAP en valaffisch med en ”yuppie” i en sportbil inför valet 1985.
Greider har också skrivit en bok om Cornelis 2024. (Nu när man är död: en roman om Cornelis Vreeswijk av Göran Greider).
Det finns ännu en koppling till GÄVLE av Greider. Han skrev en bok om Joel Hägglund (Joe Hill).
Städerna som minns Joe Hill: En svensk-amerikansk historia av Göran Greider. Tror det var där jag läste en ny uppgift om omständigheterna varför J H blev avrättad.
Kanslihushögern på 1980-talet vände S-skutan och några sossebankirer skavde fram nyliberalismens förträfflighet i partiet och där stora delar av innehållet i politiken skulle bli aktiebolag allt från bostäder till vårdverksamhet och skola. Mentalsjulhus nedmonterades i svindlande hastighet patient sattes i ett rum och kokvrå, somliga hamnade på stationers vänthallar och kulverter. Adjö kollektiva Sverige var essensen!
Tommy Sjöberg!
Olaf Palme demonstrerade inte med en representant för Nord-Vietnam i Gävle 1965. Däremot höll Palme ett tal på Broderskapsrörelsens kongress i Gävle den 30 juli 1965.
Det var ett betydelsefullt tal Palme sa bland annat ”Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel”. Först efter 1777 ord i det 3921 ord långa talet nämnde Palme Vietnam 2 gånger. Men det räckte för att Högerpartiet och Folkpartiet skulle gå i taket. Och det var bra för det gjorde USA:s krig i Vietnam mera känt bland folket i Sverige.
Däremot var den 21 februari 1968 i Stockholm som Olof Palme demonstrerade i ett fackeltåg tillsammans med Nordvietnams (officiellt namn Demokratiska republiken Vietnam (DRV)) ambassadör i Moskva, Ngyuen Tho Chan.
Tack Kenneth!
Säger som Tage Danielsson ”Utan tvivel är man inte klok”. Jag var själv lite tveksam till 1965. Såg nyligen en filmatisering, 1958, av Graham Greenes bok ”Den stillsamme amerikanen” från 1955. G G var tidigt ute och såg USA:s roll i Indokina.