upstairs-and-downstairs
Kan ni hitta Lena Sommestad?

I dagens Luncheko togs frågan om nerpetningen av Lena Sommestad upp. Daniel Suhonen intervjuades och klargjorde på ett bra sätt att det förstås gäller frågan om vinster i välfärden.

Agneta Gille (nummer två på listan) försvarade Sommestads fjärdeplats:

”Om dom säger att Lena är petad drar de för stora växlar, för hon står på fjärde plats och vi räknar med att ta fyra mandat, så i allra högsta grad är hon en riksdagsledamot nästa period.” Själv deklarerar hon med emfas vad gäller hennes egen inställning till vinster i välfärden: ”Fullt stöd till partiledningen.”

Valberedningens ordförande Pia Wårdsäter svara på frågan om placeringen beror på att Sommestad är emot vinster i välfärden:

”Nej, det stämmer absolut inte. Vi har inte fört några som helst sådana diskussioner.”

Sommestad själv håller sig klokt nog undan och svarar inte på frågor om detta.

Det kommer nu att uppstå en djup klyfta som kommer att dela politiken i två oförsonliga läger. De som vill hålla fast vid demokratin genom att hålla fast vid medlemmars och folkrörelsers betydelse (en minoritet idag) och de andra som gör allt för att bevara makt och privilegier för det nu väletablerade politikerskrået. Klyftan skär rakt genom alla partier i större eller mindre grad, utom möjligen genom Sverigedemokraterna, som gjort denna fråga till en av sina huvudfrågor.

Nerpetningen av Sommestad är ett tydligt symptom på att Socialdemokraterna också har denna klyfta inom sig, som delar partiet horisontellt. Där uppe finns de högt arvoderade i arbetarekommunernas ledningar och uppåt, och där nere alla övriga medlemmar samt frivilligt arbetande förtroendevalda i S-föreningarna. Upstairs and downstairs helt enkelt. Ju mer S skiktas på detta vis, desto större blir SD.

Om den föreslagna listan antas av valkonferensen den 23 november blir ställningen på Uppsalabänken efter valet 3-0 (eller möjligen 3-1) till partiledningens i vinstfrågan. Med Lena Sommestad ovanför nedflyttningsstrecket blir det istället antingen 2-1, (eller möjligen 3-1) till partiledningen. Ingen revolution, men i alla fall en viktig liten markering om att medlemmarnas rörelse har betydelse, och en liten sporre för alla vinstskeptiker att ändå rösta S i valet.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Föregående artikelSommestad nerpetad … (2)
Nästa artikelMed Gunnar Odhner mot strömmen
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

2 KOMMENTARER

  1. Det är helt bedrövligt. Jag hörde också detta på lunchekot. Skönt att Suhonen finns iaf. Jag tycker faktiskt det vore bättre om dessa radikalare och mer ”ursprungliga” socialdemokraterna som står för de vettiga, solidariska, rättvisare, mer intelligenta idéerna i stället gick över till V och fortsatte kämpa där tillsammans.

  2. Verkar snarare som om de som föredrar en åtminstone fisljummen socialdemokratisk politik bör rösta på v. Möjligen kan det utlösa en koalition mellan s och m efter valet, men då får s-ledningen stå med skammen och ingen annan.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.