I lördags tog jag mig till ABF på Sveavägen i Stockholm för att delta i ett seminarium om och med den just 90-år fyllda fritänkaren Carl-Göran Ekerwald. Eftersom jag var några minuter försenad och programmet redan kommit igång öppnade jag försiktigt dörren till den stora Z-salen och tassade in. Döm om min förvåning när jag upptäckte att säkert 400 andra personer redan kommit och att det satt folk på golvet i gångarna på båda sidor.
I talarstolen stod Bengt Göransson och var mitt i sitt inledningsanförande. Jag slog mig ner på golvet och försökte få det lite bekvämt med tanke på att seminariet skulle vara i flera timmar, men det är inte enkelt att sitta på ett hårt golv i flera timmar numera.
Folkbildningsnestorn Bengt Göransson presenterade dagens två föredragshållare, Torbjörn Säfve och Göran Greider, båda Ekerwaldexegeter eller i alla fall ivriga Ekerwaldläsare. Många fyndiga funderingar och vitsiga krumelurer hos dem båda. Säfve läste ur sin kommande bok, en egensinnig svensk litteraturhistoria där Ekerwald har sin givna plats. Greider hyllade den senaste boken, diktsamlingen Sigridiana för dess enkelhet med sina vardagliga rim och sprittande livsglädje och humor. Han förordade lustfylld ”korsläsning”, d v s att inte läsa systematiskt eller kronologiskt, utan ta det som förs stunden lockar mest. Något annat har jag aldrig gjort ska jag erkänna, så det var ju kul att höra.
Ekerwald själv framträdde efter pausen och talade frimodigt om sitt sätt att läsa, skriva, leva, om sina bästa stunder, platser, tidsepoker, filosofer och tänkare, samt om sin just förlorade kärlek Sigrid, som dog på juldagen 85 år gammal. Elegant svingade han sig mellan alla dessa olika områden som en vig apekatt, utan att tveka en sekund inför ett årtal, ett namn eller en plats. Han bär sina 90 med excellens.
Endast en författare med riktigt vid läsekrets drar samman så mycket folk. Arrangörerna var uppenbarligen förvånade över tillströmningen. Denna eftermiddag var en stor svensk kulturhändelse. Carl-Göran Ekerwald är en egensinnig okuvlig intellektuell som levt i böckernas värld sedan 10 års ålder, då han började läsa bibeln, för att han inte hade någon annan bok den gången. Men troende blev han aldrig. Han blev istället en fri och fullständigt obunden forskare i vad andra tänkt sedan de första spåren av människor, fram till sin egen tid. Han påstod till exempel att han är en bättre läsare än författare, vilket är en intressant tanke.
Jag har nu väntat i snart en vecka på vad tidningarna ska skriva i sina tjocka kulturbilagor om denna stora kulturhändelse. Ville så gärna läsa vad pressens bevakande journalister skulle skriva. Men tystnaden därom dånar av tomhet. Inte en notis, inte ett pip, inte ens någon nedlåtande elakhet, annat än några små annonser om att seminariet skulle äga rum.
Kanske PO Enquist skulle kunnat samla lika mycket folk en lördageftermiddag på ABF. Men då hade pressen hängt som klasar runt scenen. Varför bevakades inte Ekerwaldseminariet av de stora tidningarna, Babel, Kulturnyheterna … ? Varför sitter Ekerwald inte i TV-sofforna eller i Babelstolarna när han kommer med en ny bok. Han har just kommit med två!
Det finns ett svart hål i kulturen, materia som inte blir synlig i eliternas sökare.
Vinjettbild: Carl-Göran Ekerwald Foto: Eva Wernlid
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Carl-Göran Ekerwald, ABF, Bengt Göransson, Torbjörn Säfve, Göran Greider
Har tre fina minnen av C-G Ekerwalds föreläsningar. Den första på Borås Stadsbibliotek måndagen efter mordet på Olof Palme, då han passade på
att berätta om när O P var på besök i Jämtland och han själv var med och guidade.
Föreläsningen handlade om klassikernas betydelse för nutiden. En sak minns jag, när Odyssevs kom
tillbaka till Ithaka visste han inte hur läget var. Men klok som han var gick han till samhällets lägst stående medborgare, fåraherden, och fick reda
på att 20 friare ockuperade hans hem.
Lärdomen var att man skall inte lita på överheten om man vill ha reda på sanningen.
Andra gången var på Bok&Biblioteksmässan där han talade om Eric Hermelins irrfärder och hans översättningar av persisk poesi.
Tredje gången var i Göteborg när han presenterade sin bok om Céline som han kände stor sympati för, hans uppriktighet, fantastisk föreläsning.
Han är nog en av Sveriges skickligaste föreläsare och han rekommenderar att man bör läsa högt som man slutade med efter avslutad skolgång.
Skandal att man inte uppmärksammar hans kulturgärning, hoppas FiB/K gör en intervju.
Jo, Carl-Göran Ekervald är en mycket intressant författare. I Skogsvaktarens pojke Minnen skriver han följande rader som avslutning:
”Vårt liv är en färd
genom vinter och natt.
Vi söker en väg,
men himlen är svart.”
Noga räknat 96% av en professor – bland Göteborgsexpertis – att döma. Och bara 4% ljus …
Kjell!
Kan du förklara det där med professorn, mörkret och ljuset i Göteborg.
Jag gissar att Kjell refererar till att fysikerna – i och med de senaste rönen att universum utvidgas snabbare – numera anser att universum består av 96 procent av materia vi inte kan se, sk ”mörk materia”, och av 4 procent ”vanlig materia” (också andra siffror har nämnds). Men jag vet naturligtvis inte.
Svar: Googla på Marie Rådbo, professor i astronomi.