Lena Sommestad har av regeringen utsetts till landshövding i Jämtland. Tillträde 1 april. Vi vet tyvärr nu att det inte är ett skämt. Det är en politisk ickehändelse av stor politisk betydelse.
Med en bild på en vacker tulpanbukett skrev hon vid 8-tiden ikväll följande på Facebook:
”Tack alla för gratulationer och hälsningar i samband med att jag utsågs till landshövding!”
När jag läste detta ungefär en timme senare hade redan 37 personer kommenterat och förstås lyckönskat. Men påfallande många såg det som jag omedelbart kände då jag igår hörde nyheten på radions lunchnyheter. Det här var slutet för Lena Sommestad som politisk person för lång tid framåt.
Jag kopierade följande kommentarer efter Lenas tackrader:
Jens Sandahl: Grattis ?Lena?, men jag hade ju så klart hellre sett dig i regeringen!
Anna Schönbeck: Du kommer saknas i politiken! Trots det ett innerligt grattis!
Margareta Liljedahl Eriksson: Grattis även om det är en stor förlust för oss
Bo Widegren: Grattis men kan inte hjälpa att jag beklagar att du försvunnit från den Socialdemokratiska toppen. Jag tycker nämligen att du hade väsentliga bidrag till S att komma med.
Leif Högberg: Grattis, men du skulle ingått i den nya regeringen
Eva-Lena Holmgren: Grattis till uppdraget, men du kommer att saknas både i politiken och i forskningen.
Jenny Andersson: Jag hoppas du skriver en bok!
Yvonne Hirdman: Fast fast fast – du som borde blivit första kvinna som statsminister …
Åsa Löfström: Jämtland är bara att gratulera men visst hade det varit fint att få ha dig kvar i rikspolitiken!!
Sten Gellerstedt: S slänger ut en av sina bäst! Vem ska vi nu rösta på i Uppsala
Gus Kaage Gratulerar: Men jag kommer att sakna dig som aktiv – och synnerligen klok – debattör.
Hela 11 av 37 kommentatorer ser att det här har politiska konsekvenser och många är besvikna eller ledsna för att hon nu försvinner ur politiken. Henne som de hoppats så mycket på lämnar nu snöpligt den politiska scenen genom en bakdörr.
Jag kan förstå henne på det personliga planet och även önska henne lycka till. Men det är det så många andra som kommer att göra, så jag ska istället fundera lite mer på den politiska sidan av saken.
Lena Sommestad har kämpat bra och skaffat sig många supportrar. Hennes rakryggade bloggande och annat har varit ett stort stöd för oss oppositionella socialdemokrater och vi har knutit vårt hopp allt mer till just henne. Därför är vi nu mycket besvikna. Men det förstår hon säkert.
Jag kan tänka mig att Lena Sommestad varit mycket ensam den senaste tiden bland sina parti-”kamrater”. Efter den senaste striden om placeringarna på riksdagslistan (i Uppsala) har hon tvingats infoga sig och gilla läget. I praktiken var hon från det att listan fastställdes i höstas utspelad och marginaliserad i partiet. Efter det var hon ingen person att alliera sig med. En subtil utfrysningsprocess har det säkert varit fråga om.
Det här har förstås partitoppen varit fullt medvetna om och även varit bekymrade för. Hur ska man få bort Lena Sommestad utan att visa att det är en politisk petning?
När opinionssiffrorna steg efter jul och en S-ledd regering började hägra, dök omedelbart kraven upp om att Lena Sommestad ska ha en regeringspost. Många bland partiets gräsrötter börjar hoppas på det. Hon är ju helt utan konkurrens den mest kompetenta personen i toppskiktet. Det insåg ju till och med Göran Persson på sin tid.
Men det vet både Löfvén & Co och Lena Sommestad själv att det vore en omöjlighet. De känner till för mycket om varandras mygel och manövrer för att en sådan lösning ska gå att sy ihop. Jag kan även tänka mig att Lena Sommestad dessutom är närmast utmattad av alla strider och allt taktiskt tigande ända sedan partiledarstriden efter Juholt och gärna vill komma ur sitt hopplösa läge till något mera fruktbärande och stimulerande för egen del. Därför vore en ”landshövdingelösning” det allra bästa. Löfvén & Co slipper den besvärliga Lena Sommestad och Lena Sommestad själv kan komma ifrån med hedern i någorlunda behåll.
När så landshövdingestolen i Jämtland blev ledig nominerades Lena Sommestad av sin partiledning och Reinfeldt & Co förstod genast galoppen och hade absolut inget emot att bistå Löfvén & Co på den punkten. Hellre en ren Löfvén & Co-regering än en som även hyser den marknadskritiska och EU-skeptiska Lena Sommestad.
Så nu är alla nöjda. Löfvén, Reinfeldt & Co slipper sin mest marknadskritiska och EU-skeptiska kritiker i en eventuell S-regering och Lena Sommestad slipper ut ur rävsaxen som internmobbad sossehäxa.
Men skadan är stor. Svensk socialdemokrati förlorar en förnuftig och ytterst kompetent person. Och vi socialdemokratiska gräsrötter har förlorar ännu mer hopp, trots hajpade opinionssiffror.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Lena Sommestad, Stefan Löfvén, Fredrik Reinfeldt
Hon var väl inte tvingad att säga ja, hon kunde ju välja att stanna bland gräsrötterna och vara en del av återuppbyggnaden av folkrörelsepartiet SAP, eller?
Som flera andra gjort, radikala som verkligen vill försöka uträtta något så borde hon valt att lämna och gå till V i fortsättningen.
Larvigt! Om hon nu är så framåt, så går det bra att tacka nej. Trött jag blir på detta sosse-snackande.
Kjell och Tommy!
Ni underskattar detta trauma bland socialdemokrater. Enkelt för er som vigt era liv åt att vara oberoende och fria radikaler att vifta bort det med ironi eller som tröttsamt sossesnack.
Tragiken är ju att detta parti nu mediefieras ännu mera. De äkta socialdemokratiska medlemmarna marginaliseras nu helt. Det visste ni redan, men jag kan försäkra er att många är mycket ledsna och kommer att passiviseras.
Idag meddelar dessutom UNT att Uppsala län stolt presenterat en ny riksdagslista (efter Sommestads ”upphöjelse”). Som ny nr 4 står Sanne Eriksson från Östhammar. Henne känner jag som en mycket snäll elev på Edsskolan när jag jobbade där. Idag är hon 27 och gymnasielärare i Stockholm. Hennes pappa Thomas och jag var goda vänner, men inte alltid överens i politiken ens på den tiden.
Kvinna 27 ersätter kvinna 58. Det ser bra ut. Man skryter t o m med att medelåldern sänkts kraftigt. Det här tjänar som dekoration för att dölja petningen av en oppositionell och högt kvalificerad ”medelålders” kvinna.
Men ni har förstås rätt, Lena Sommestad kunde ha tackat nej till Jämtlandsresidenset.
Men tänk om det är de korrupta intrigerande karriäristerna som är ”de äkta socialdemokraterna” idag? Som landet ligger gjorde förmodligen Sommestad rätt.
Ta nu detta på allvar och dra nån annanstans ni också, ni socialdemokrater som hoppades. Det finns faktiskt andra ställen.
Jag pratar inte partipolitik. Partier är konstruerade för att snickra ihop hållbara kompromisser i stat och kommun. Och någon måste då formulera det som det kompromissas ifrån. Och detta görs av folk som inte har partibindningar, inte är uppknutna på förhand.
Det pågår just nu ett uppror mot förstörelsen av välfärdssystemet. Satsa där istället! Det behövs mycket folk! Se https://valfardskampanjen.se/
Om Välfärdskampanjen blir stark kommer inte bara S att vända utan dessutom flera andra partier. Men då måste den bli stark!
Lena Sommestad petas i en tid då det har börjat röra på sig. Då är det givetvis extra viktigt för S-ledningen att plocka undan en kritisk röst. Uttalanden från LO-förbunden 6F och LO-kongressens nej till vinster i välfärden, ja till 90% i a-kassa och ja till att lämna den nuvarande budgetpolitiken är några exempel på att det händer något. Ett annat exempel är Eurons misslyckande och den förda krispolitiken inom EU som polariserar politiken inom EU.
Även från mitt perspektiv, långt vänsterut från SAP, kan jag tycka att Sommestad varit en av de bättre sossarna. Men om hon nu valt att acceptera en privilegierad ställning som landshövding, då har hon också avslutat kampen. Därmed befinner hon sig ljusår från dem som detta nya samhälle trycker ner så fullkomligt.
Alla politiker på den nivån är groteskt överlönade, men jag beundrar ändå lite en sådan som Juholt. Han fortsätter åka land och rike runt och pratar med vanligt folk. En sådan politiker ger sig chansen att förstå, åtminstone någonting om, hur verkligheten ter sig.
Ja Lena Sommestad befann sig till slut i en omöjlig situation. Nu i den pågående valrörelsen sluter alla organiserade sossar upp bakom ledningen. En som öppet i offentligheten förlorat kampen om partiets inriktning i valrörelsen blir ofrånkomligen satt på åskådarbänken i alla partisammanhang. Gamla vänner tvingas hålla sig på avstånd. Mycket står på spel för hela ledargarnityret. Det gäller framtida jobb!
Läs denna blogg: Vad händer när riksdagen tappar makt över lagarna? Tänk om vi fått en så insiktsfull person i S-ledningen eller i regeringen? Men så blir det alltså inte.
Självberöm luktar illa!