NATO BILDADES 1949 efter andra världskriget som en försvarsallians gentemot Sovjetunionens framstötar i östra Europa efter freden 1945. Efter det kalla kriget upplöstes Warszawapakten. Bilden visar ganska tydligt vem av de forna terrorbalanserande supermakterna USA och Ryssland (Sovjet) som flyttat fram sina positioner efter kalla krigets slut 1990.
En del vill jämföra med Tyskland på 30-talet, då de hårda villkoren för Tyskland efter Versaillesfreden skapade den revanschism som drev på Tysklands upprustning på 30-talet. Men det håller knappast. Sovjet kollapsade inte efter ett militärt nederlag och var alltså inte slaget i spillror, utan efter ett långt och utdraget ekonomiskt krig. Ryssland är på intet sätt ett nytt Nazityskland.
Däremot visar kartan att USA/EU/NATO avancerat allt närmare Ryssland och tagit över i många av den upplösta Warszawapaktens (och Sovjetunionens) länder. Och nu hotar man till och med att ta sig in i traditionellt ryskt kärnland ända fram till Krim. Men då sa Putin stopp! Är det något att förvånas över? Nej och åter nej!
Jag har goda vänner som menar att jag med denna min syn på saken ägnar mig åt klassisk eftergiftspolitik för ondskan, jämförbar med Chamberlains i München 1938 och sprider Putins propaganda. Men jag tycker alltså inte det. Jag tycker å andra sidan att svenska massmedier ägnar sig åt en förbluffande eftergiftsjournalistik genom att okritiskt återge USA/EU/NATOs omöjliga ståndpunkter och utspel. Att många på vänsterkanten okritiskt följer med i denna ström är sorgligt, men kanske inte helt förvånande. Vi har ju sett den så kallade bombvänsterns ställningstaganden ända sedan Nato-bombningarna av Serbien 1999 till Libyenbobningarna 2011. En del konstaterar att Putin är en hänsynslös despot och tillägger att ”det räcker för mig”. Ja, han är förvisso en odemokratisk despot, men det lidande som skapats i Afghanistan, Irak, i före detta Jugoslavien, Libyen … väger tungt när man ska jämföra ondskans makter. Det räcker alltså inte för mig.
Nå, många i Väst inser förstås det här. Men våra politiker har kört fast, från Barack Obama till Carl Bildt. Och nu vet de inte hur de ska ta sig loss. Att agera militärt är omöjligt, därför söker de nu med ljus och lykta efter andra medel att isolera och försvaga Ryssland. Det senaste är att försörja Europa med frackinggas från USA och beröva Ryssland sina gasinkomster. Är det möjligt att ta fram så mycket gas som skulle behövas för att ersätta den ryska gasten i Europa? Och ur miljösynpunkt? Det här måste experter svara på, men jag tvivlar starkt.
Till slut hamnar man säkert vid förhandlingsbordet i alla fall för att göra upp om var gränsen ska dras mellan USA/EU/Natos och Rysslands intressesfärer. Släpp alltså prestigen redan nu och rädda freden och miljön, det är mitt enkla råd.
Tja… priset på olja lär väl gå upp. Och konjunkturen gå ner.
De nordatlantiska staterna tycks vara fast beslutna om att slösa bort alla resurser de har för att hjälpa fram kineserna till världsherravälde. Och ändå är de förmodligen intelligenta människor. Det måste finnas någon dumhet inbyggd i systemet, som också tar sig uttryck i EUs envisa nedskärningspolitik.
I couldn’t agree more, som amerikanerna borde säga.
Intressesfärer? Ett ord som brukar användas av krigshetsare i öst och väst. Men du min Knut? Du brukar tala tydligt om folkrätten. Bra. Att Ryssland annekterar en del av ett europeiskt land (Ukrainas Krim-halvö), är inte detta ett flagrant brott mot folkrätten? Sovjetunionen/Ryssland har en historia av att anfalla, ockupera och införliva områden/länder som t.ex. Ungern, Tjeckoslovakien, Afghanistan, Georgien, Tjetjenien och nu senast delar av Ukraina. Ok, några har de dragit sig ur, men USA-imperialismens många attacker på stater på andra sidan jorden har aldrig lett till att dessa införlivats med USA. Bl.a. därför upplever folken i östra Europa Ryssland som en mycket hotfullare nation än USA. Och jag instämmer.
Flera av dessa länder har sökt och fått medlemskap i NATO. Inte så klokt kanske, men inte heller så konstigt. Den äldre generationen har inte glömt Ungern och Tjeckoslovakien. Du kallar det för NATOs expansionspolitik. Ok, så kan det uppfattas i Kreml.
Jag och unga fattiga muslimer i Mellanöstern är mycket kritiska till USA:s utrikespolitik. Ändå skulle de unga muslimerna och jag välja att flytta till USA som första land om vårt eget inte tillät oss att bo där. Ryssland kom inte ens med bland de tio mest attraktiva. Vad skulle du välja Knut, om du blev landsförvisad och bara två alternativ fanns: USA eller Ryssland?
Jag tycker att FiB-juristernas enhälliga uttalande om Ukraina-konflikten var föredömligt skrivet. Kortfattat, logiskt klart, och entydigt i sin slutsats.
Borde du inte länka det under ”Missa inte detta”.
Sedan kan man naturligtvis lägga till ett godtyckligt antal randvärdesvillkor (som en fysiker/matematiker skulle uttrycka det), t o m så många att folkrätten inte har någon som helst betydelse.
Hur ser du själv på den frågan? Ska man överge folkrätten och FN-stadgan som fredsplattform?
Mats och Christer!
Jo, visst är FN och folkrätten att föredra, särskilt om den respekterades av alla. Men när den sätts ur spel får man försöka orientera sig ändå. Om Ryssland formellt brutit mot folkrätten vet jag inte. FiB-juristerna anser det. Jag vet bara med säkerhet att det finns olika syn på saken. De avtal som fanns mellan Ukraina och Ryssland beträffande Krim ger Ryssland viss rätt att agera militärt – om jag nu förstått saken rätt. Att det var ryska specialstyrkor som agerade på Krim är väl också klarlagt (om det nu är folkrättsbrott).
Men sammantaget tror jag alltså att världen har blivit lite mindre farlig av att Ryssland statt stopp för Natos expansion här. Respekten för folkrätten skadas alltid vid överträdelser, men Krim hör knappast till de värsta i alla fall.
Jag menar att vi som är mot den amerikanska expansionismen/den amerikanska världsordningen gjorde fel från början när vi köpte folkrättsdiskursen. Den kanske har tjänat oss ett tag. Men nu när denna ordning möter ordentligt motstånd visar det sig alltså att samma diskurs kan användas av dem som är för denna ordning.
Dags att tänka till alltså.
Tillägg 28 mars lite senare
Jag håller faktiskt med Margareta Zetterström som hon citeras på Stefan Lindgrens blogg 8dagar.
Vi får skylla oss själva. Om vi snöar in på den fundamentalistiska ”folkrätts”-diskursen som man väl också skulle kunna kalla det högstämda ”princip”-spåret så går det förr eller senare för oss som det nu gjort. Det är istället det jordnära ”intresse”-spåret vi måste satsa på.
Det ligger t.ex. i Sveriges intresse att vi på nytt får två tunga spelare på det europeiska schackbrädet. Vår traditionella neutralitetspolitik begravdes med argumentet att det efter Sovjets fall inte längre fanns några spelare att vara neutrala mellan. Med ett nytt kallt krig faller det argumentet och vi kan gå tillbaka till vår traditionella fredliga utrikes- och försvarspolitik.
Och när t.ex. ett litet land invaderas av ett stort land ligger det också i vårt intresse att – opinionsmässigt – ställa oss på det lilla landets sida. Små stater håller helt enkelt ihop mot de stora. Det som händer en liten stat idag kan vi drabbas av i morgon. Inga högstämda principer här heller alltså.
Bo!
Om kartan inte stämmer med verkligheten, får vi ändra på kartan (gammal stalinistisk regel) 🙂
Christer!
Som jag sagt tidigare: För inte så länge sedan sa alla att de hade Gud på sin sida. Idag säger alla att de har folkrätten på sin sida. Då hade de sin text. Bibeln. Nu har vi vår. FN-stadgan. Alltså samma språkfundamentalism nu som då.
Men ett dåligt tänk blir inte bättre för att det tänks en gång till. Och om två personer kan motivera rakt motsatta ställningstaganden med samma tänk så måste det väl vara något fel med tänket. Och i det här fallet alltså det språkfundamentalistiska.
Bo!
Jag säger ju det! Gör som saliga Komintern, ändra på kartan när inte verkligheten stämmer! Förvanska! Retuschera! Förfalska!
Jag menar förstås INTE att man ska göra det, men jag uppfattar att det är vad Putin-apologeterna gör gällande folkrätten i FN-version.
Och snälla Bo, använd inte det fula osvenska ”tänk” när det finns ett vackert ord för vad du menar: ”tänkande” …
Christer!
Det är just för att det i folkrättsdiskursen ser ut på det sätt som du beskriver, som vi inte skall vara med i den.
Det finns inte någon domstol som kan döma Putin för folkrättsbrott. Och ingen som kan frikänna honom heller. Lika litet som det fanns någon domstol som kunde fälla Bush för folkrättsbrott när han hösten 2001 lade ut sina bombmattor över Afghanistan med hänvisning till folkrätten. Och ingen som kunde frikänna honom heller.
Att jag tycker att det är bra att Putin tar strid med Obama är för att det gör världen mindre unipolär och att det är bra för Sverige i den mening som jag nämnde i en tidigare kommentar på den här tråden.
I slutet av kravallerna i Kiev talades mycket om krypskyttar som dödade 60 personer! Nu nämns inte det längre, och så vitt jag vet anklagas inte ryssarna för att ligga bakom. Vet man vilka som sköt?
“USA-imperialismens många attacker på stater på andra sidan jorden har aldrig lett till att dessa införlivats med USA.”
Nej, Christer S. USA-imperialismen är ingen självmordskandidat. Men vi borde väl ändå kräva av USA, att de ”införlivar” t ex Irak, dvs gör det till sin 51:a delstat. I stället för att fly till Syrien eller Sverige kunde ju då alla f d irakier flytta till en av de 50 andra delstaterna, skaffa sig en advokat och kräva miljondollarsskadestånd från sin nya regering för allt det lidande den åsamkat dem. Alla de barn som nu föds med svåra missbildningar i Irak p g a allt utarmat uran som USA förgiftat landet med skulle komma i åtnjutande av AMERICANS WITH DISABILITIES ACT OF 1990 etc etc.
Om det nu är så att ”folkrätten” ger USA ”rätt” att totalförstöra ett lands ekonomiska och sociala infrastruktur och lämna efter sig blodiga inbördeskrig, ja, då är det inte bara meningslöst utan helt absurt att åberopa den i sammanhanget. Samma folkrätt ger alltså inte krimborna rätten att folkomrösta om att bryta sig ur den stat de tillhör?
Tänk om libyerna finge folkomrösta om landets införlivande i USA? Men en sådan omröstning vore förstås ett brott mot folkrätten, och Obama skulle fördömas av hela den civiliserade världen.
För att avsluta med en lustighet:
Efter Bushs invasion av Irak brukade amerikanska krigsmotståndare, som ville ställa presidenten till ansvar, hugga till med plakatet i den gamla porslinsbutiken: If you break it, you own it!
Bengt!
Bra att du tar upp det här med Irak. Ett år efter invasionen 2003 godkände ju Säkerhetsrådet ockupationen och USA kunde sedan i FN:s namn köra på där som man ville i ytterligare ett halvt decennium. Precis som man efter att ha lagt ut bombmattorna över Afghanistan hösten 2001 i FN:s och Isafs namn kunnat köra på där som man velat fram till idag. Och, observera alltså att man i båda fallen i FN hade såväl Ryssland och Kina med sig.
Jämför detta med vilket dj-a liv det blir när Ryssland nu på nytt börjar köra sitt eget race. Vilket hyckleri!
Nu gäller det för oss i Sverige att så snabbt som vi bara kan ta oss tillbaka till vår traditionella säkerhetspolitik. Vad gör fredsrörelsen i Degerfors när den inte är just i Degerfors?
Erlander och Palme hade rätt när de varnade för EG/EU av säkerhetspolitiska skäl. Alltså dess nära koppling till NATO. Men med Ingvar Carlssson reducerades (S) till ett parti i mängden. Och nu har vi Carl Bildt och Urban Ahlin. Fy f-n!
Jag kan inte låta bli att fundera vidare utifrån den vinkel som Bengt S anlagt i debatten på den här tråden. Det är klart att man kan reta sig på Västs dubbelmoral. Först stöder alltså Ryssland i FN ”lojalt” Västs härjningar i Mellanöstern från Afghanistan över Irak till Libyen. Jag säger härjningar, för är inte dagens situation i detta område ännu mer kaotisk än den var för 15 år sedan?
Som tack för den nämnda ryska ”hjälpen” tycker man att Väst åtminstone borde ha knipit käft när ryssarna så smått nu igen börjar agera stormakt på egen hand. Men istället utmålas alltså Putin då som ett slags Hitler.
Men intressantare än hyckleriet är ändå inbilskheten och historielösheten. I en värld där Kina snart är världens största ekonomi borde Väst kunna räkna ut att man inte längre kan härja omkring i världen som man gjort de senaste 500 åren. Kommer de senaste femton årens framfart i Mellanöstern i framtidens historieböcker att framställas som ett slags Le Grand Final i Västs särställning i världen under det senaste halvmillenniet?
Händelserna på marken kanske gör slut på en del diskussioner. Huvuddelen av Ukrainas väpnade styrkor låg i öster vid folkrepublikerna. The Saker gissar att de kanske redan i morgon kan vara inneslutna i en jättelik ”kittel” av ryska styrkor som avancerar från norr och söder, och avskär deras reträttvägar västerut. Lyckas den inneslutningen är Kiev av med sin armé, och Nato kanske förlorar en del av sina ’rådgivare’ hos ukrainarna. – Låter väl bra?