Barak Obama blir USA:s presient i början av nästa år. Att denne sympatiska produkt inger hopp är ändå uppmuntrande. Vi kan väl unna plågade fattiga i USA att få känna lite segeryra, om än bara för en kortare tid. Fast vi vet att vardagens problem snart kommer att dominera igen. Alternativet hade i alla händelser varit än mycket mer avskräckande.
Men vi ska förstås inte vänta oss några under. Krigen fortsätter. Det i Irak håller på att omvandlas till ett slags entreprenörsprojekt där irakierna ska hållas i bojor av andra än USA-soldater. Men USA:s befästa borgar (gröna zonen t ex.) kommer att finnas kvar som en överrock. Och allt måste pröjsas, fast via en annan budget kanske – som när moderaterna i Sverige föreslog att våra ”fredsbevarande” trupper skulle kunna köras med SIDA-pengar.
Och kriget i Afghanistan eskalerar hela tiden, och där kommer USA att bli än mer direkt aktiva. Det har blivande presidenten lovat. Därför finns all anledning för svenska regeringen att dra hem de svenska soldaterna därifrån som en markering av att Afghanistans interna problem inte kan bombas bort.
Möjligheten att den nyliberala kristna högerns hökar trängs tillbaka en aning ökar. Helt cyniska bör vi inte vara. Symboliken i en svart amerikansk president är trots allt enorm. Det pekar ut möjligheten för svarta och andra förtryckta att ta sig ton, vilket kan öka möjligheten att få en allmän sjukförsäkring till exempel. Chanserna minskar i alla fall inte. Det här måste föstås betalas. Pengarna finns i USA:s pågående krig. Den kopplingen görs alltför sällan. Finanskrisen och social upprustning kan betalas med minskade kigsutgifter. Den insikten kommer nog att hitta hem hos allt fler. Och då …
Läs även andra bloggar om Afghanistan, allmän sjukförsäkring, Irak, krig, USA, Obama
