Som ett mantra upprepas orden Israels legitima säkerhetsintressen. Nu senast av Carl Bildt i en DNartikel. Säkert är att staten Israel har intressen men har de någonsin varit legitima?
FN:s delningsplan år 1947 föreskrev inga folkförflyttningar mellan de områden som skulle ha arabisk respektive judisk administration. Däremot en rätt att frivilligt flytta mellan områdena.
År 1948 fördrevs tre kvarts million palestinier. Inte bara från den del av Palestina som enligt FN:s delningsplan skulle tilldelas den blivande judiska staten utan från ett betydligt större område. Inte fanns det någon legitimitet bakom den folkfördrivningen.
Samtidigt beslagtogs stora landområden och förklarades vara statsägd mark i den nybildade israeliska staten. Inte fanns det någon legitimitet bakom detta. Man beräknar att endast 7% av dessa landområden var lagligen inköpta av judiska intressenter. Resten var rent stöldgods.
Efter Israels angreppskrig 1967, kallat sexdagarskriget, beslagtogs nya landområden, som annekterades av den israeliska staten. Inte fanns det någon legitimitet bakom detta.
Enligt folkrätten råder ett absolut förbud för en ockupationsmakt att flytta in delar av sin egen befolkning på ockuperat område. Man räknar med att 10% av staten Israels befolkning nu lever i de illegala bosättningarna på Västbanken. Inte finns det någon legitimitet bakom detta.
Jag letar förgäves efter staten Israels legitima rättigheter men hittar bara skyldigheter. Till exempel att den nyutropade staten Israel förbundit sig att följa FN-resolution 194 av den 11 december 1948, där generalförsamlingen beslutar att de flyktingar som önskar återvända till sina hem skall tillåtas detta.
Vad vore naturligare än att först av allt kräva att staten Israel fullföljer detta åtagande. Innan detta skett är allt tal om Israels legitima intressen blott munväder.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Israel, legitima rättigheter, juridik