Häromdagen tog jag en cykeltur på småvägarna i trakten runt Uppskedika (mellan Gimo och Östhammar i norra Roslagen) där vi haft vårt sommartorp sedan 2003. Kom in på en liten slingrig grusväg med åker på norra sida och skog på södra. Stannade vid fornminnesskylten som pekade in i skogen. Följde en tydlig nedtrampad stig 100 meter in mellan träden till en liten skogsglänta. En aluminiumskylt med inpräntad text på en järnpinne sitter fast i berget.
Jag läser:
”AVRÄTTNINGSPLATS BÅLBERGET
Under 1700- och 1800-talet har Bålberget varit avrättningsplats för dödsdömda brottslingar i Frösåkers härad. År 1791, den 4 april, halshöggs här bonden Erik Andersson från Sund som hade mördat sin bror. Och den 22 december år 1858 halshöggs fiskaren Jan Hansson Österberg från Gräsö som hade dödat sin hustru och dränkt sina två barn i havet. Han blev den siste som avrättades på denna plats.”
Googlar mördarnas namn. På Erik Andersson finner jag ingenting. Men på Jan Hansson Österberg finner jag en notis i den exentriske hovrättsnotarien Franz Sjöbergs tidningen Folkets röst (10 juli 1857), som gavs ut mellan åren 1849-61. Där får jag hans version av historien om det hemska familjedramat på Gräsö den 19 oktober 1857.
Österberg var dräng och fiskare i Söderboda by på Gräsö. Han var gift med Greta Sigfridsdotter och de hade två barn 5 och 2 år. Österberg levde av allt att döma ett dubbelliv och försummade starkt Greta och barnen.
Den 19 oktober (1856) befann sig Österberg, hustrun Greta och barnen av någon anledning nere vid byns båtplats vid den då betydligt mindre igenväxta Söderbodafjärden på Gräsö östra sida. Greta var på väg att ge sig iväg med barnen, vilket Österberg ville hindra. Det blev bråk, vilket i Folkets röst uttryckes som att ”ordväxling uppstod”. Det hela slutade med att Österberg tog en stor sten och slog två kraftiga slag mot Gretas vänstra tinning så att hon dog. Österberg band sedan en stor sten vid Gretas fötter, satte ungarna i en båt, lyfte i kroppen och rodde ut till ungefär två famnars djup. Barnen bevittnade säkerligen hela dramat. Möjligen har någon sett eller hört något, men inga vittnen anmälde sig.
Han välte först hustruns döda kropp över bord som sjönk med den tunga stenen vid fötterna, sedan dränkte han de två små barnen och sänkte även dem i djupet. Så rodde han iland och återgick till sitt dräng- och fiskarliv som det verkar.
Man kan lätt föreställa sig de hemska kval som sedan red honom, allt ljugande han säkert tvingades in i mot andra Gräsöbor och inte minst mot den kvinna han levde ihop med. Eller höll han sig bara undan och undvek alla kontakter.
Emellertid, våren därpå (1857) började grannarna misstänka att Österberg dödat hustrun och barnen, eftersom ingen sett dem efter vintern. Man började dragga i Österbyfjärden och den 6 juni fann man hustruns kropp på ungefär det ställa han senare uppgav att han kastat den i sjön. Om man fann barnen omtalas inte.
I polisförhör erkände Österberg så småningom sitt dåd och berättade allt. Som förklaring till dådet skriver Frans Sjöberg i Folkets röst att Österberg …
”lärer lefvat, om ej i missämja, dock i ett kallsinnigt förhållande till sin hustru, föranledt deraf, att han skulle stått i ömmare förbindelse till en sin tjenstepiga.”
Jan Hansson Österberg var den siste som avrättades på Bålberget. Platsen anses ha fått sitt namn av att där brändes häxor på 15- och 1600-talen. Platsen är mycket oansenlig, man anar knappt att det är ett berg man står på för alla stora träd runt om.
Stugan vi köpte i Uppskedika 2003 uppfördes omkring 1850. Den flyttades från ”Backen i Uppskedika” till sin nuvarande plats och blev då till det så kallade ”Vagnmakartorpet”. Möjligen förlängdes det med ett annat gammalt hus till den typiska parstuga det är idag. En ung vagnmakargesäll gifte sig med en bonddotter i Uppskedika. Det nybyggda torpet blev deras bostad och vagnmakarverksatad. ”Backen” ligger mellan Bålberget och torpets nuvarande plats, längs den gamla vägen (numera dold under väg 288) ett par hundra meter från Bålberget.
Så, vår torpstuga kan faktiskt vara den stuga som är inritad på kartan från 1735. Kanske ville ingen längre bo så nära den blodiga platsen Bålberget. Och den sista avrättningen vid Bålberget kanske bevittnades av vår stugas förste ägare.
Vinjettbild: Karta från 1735 över området mellan Hökhuvud och Börstil med Uppskedika mitt emellan där häradets ”AfrättsPlats” var belägen.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Uppskedika, halshuggning, Bålberget, Frösåkers härad
Spännande läsning! Jag hjälper mitt tonåriga barnbarn med ett arbete inom prao i skolan, som förhoppningsvis ska mynna ut i en historisk roman om en flicka som levde i Östhammar i början av 1700-talet. Ditt blogginlägg eggar fantasin, nu kan den ”kloka gumman” i vår berättelse få lite mer kött på benen. Vem vet, vi kanske låter henne bli bränd vid Bålberget. 🙂