Utdrag ur Tom Carlsons nyårshälsning ”Mitt 2014”
”2015 är året då frilansarvodena femdubblas, Natos ledning drar sig till minnes Kubakrisen och inser det oförnuftiga i att parkera baser runtom Rysslands gränser. Mäktiga klaner på arabiska halvön upphör med sitt bistånd till IS och andra terrorgrupper, USA bestämmer sig för att skänka lika mycket till återuppbyggnad som krigen kostat i Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen. Krim får en särskild ställning liknande Ålands. Trojkan inom EU inser behovet av omfattande offentliga investeringar för att få fart på de europeiska ekonomierna. Den svenska skolan förstatligas och sjukvården får ett relevant ersättningssystem. Vi får lagstadgad sextimmarsdag och pensionsåldern höjs till 70 år, ränteavdragen fasas ut och ersätts av subventionerat nybyggande av hyresrätter.Allt detta leder till att arbetslösheten sjunker till under 3 procent och invandrarna integreras.
Gott nytt 2015!”
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om:
2015,
framtiden,
nyårshälsning
Toms liknelse Åland – Krim haltar lite. Sant är att vad Ryssland gjorde 2014 var så gott som en kopia av vad Sverige gjorde 1918. Men Sverige backade ut efter finländska och internationella protester. Till slut garanterades Åland en slags autonomi av Nationernas Förbund.
Men då hade ”de vita” sedan länge segrat i Finland, ja redan när Sverige drog sig tillbaka från Åland stod det klart att Finland inte skulle bli ”bolsjevistiskt”. Förhållandet mellan Sverige och Finland 1918-23 var inte det bästa, men klart bättre än mellan Ryssland och dagens Ukraina.
Men antag att ”de röda” segrat i Finland? Då hade relationerna mer kommit att likna dagens rysk-ukrainska. Hade då Sverige dragit sig bort från denna militära styrke- och nyckelposition? Hade det funnits någon internationell opinion för att Sverige skulle göra det?
Åland garanterades som sagt en slag autonomi av Nationernas Förbund. Men hur skulle dagens FN kunna göra något liknande när det inte kan uppfylla andra löften, t.ex. till palestinierna? En resolution om Krim under FN:s ”beskydd” skulle inte anses vara värt pappret det var skrivet på och inte det minsta avskräcka USA och NATO från en ”befrielseaktion”.