EU-ledarnas toppmöte 7 juli 2015 skulle samla unionen till en lösning på den ekonomiska krisen. I stället blev det en demonstration av en unionen i full upplösning och att det inte finns någon gemensam agenda. Deutsche Wirtschafts Nachrichten (DWN) skriver:
EU står inför en splittring. Toppmötet blottlade skiljelinjerna på en hänsynslöst sätt: sydeuropéerna vill något annat än nord- och östeuropéerna. Grekland är katalysatorn i en centrifugal dynamisk process. Mitt i det hela står Angela Merkel: trött, utsliten, överkörd. Hon kan nu bara se på hur det som införandet av en gemensam valuta skulle tvinga samman, nu faller isär.
Före mötet hade Barack Obama ringt upp Merkel och poängterat att USA förväntar sig att EU ger skuldlättnad till Grekland för att hålla landet kvar i eurozonen. I dessa kretsar är en sådan uppmaning att betrakta som ett direktiv. Det hjälpte dock inte mycket. Före toppmötet hade Lettlands man i ECB (den europeiska centralbanken), Ilmars Rimsevics, förklarat att ”den grekiska nationen har själv ställt sig utanför unionen”. Tillsammans med de två andra baltiske staterna hör Lettland till USAs mest lojala tjänare i Europa, men inte ens här hjälpte ”his masters voice”. En annan röst från norr, Finlands statsminister Alexander Stubb, sa att ”tålamodet med Grekland håller på att ta slut”.
DWNs stämningsrapport från det misslyckade mötet fortsätter:
Det var tydligt att Angela Merkel på presskonferensen själv hade tappat överblicken. … Jean-Claude Juncker verkade som om han var från en annan planet. Han besvärjde enheten, men man kunde av hans tomma fraser ana att han slutat tro på enheten. Rådet representerades av Donald Tusk. Tusk har ingen aning om vad han skall göra.
Italiens statsminister Matteo Renzi sa uttryckligen det som sydeuropéerna tänker: Man önskar ett annnorlunda Europa. Han sa att Europas problem är mycket mer grundläggande än Grekland. Renzi vill inte ha ett nedskärnings-Europa, utan ett Europa med tillväxt. François Hollande sa att han vill hålla kvar Grekland i eurozonen, för han vet att ett EU som bryter samman skulle bli rena valkampssdynamiten för Marine Le Pen och hennes Front National. Tyskland kan inte ge efter på grund av att Merkel och Schäuble lovat de tyska väljarna att Grekland inte skall kosta mer. Socialdemokraten Sigmar Gabriel som riktat många hatiska utfall mot grekerna vill inte ge en millimeter till. Öst-européerne är lydiga anhängare av nedskärningspolitiken. (De har fram till nu fått betydande överföringar från EU, däribland EES-miljarder från Norge. Och nu hoppas de på att en upprustning mot Ryssland skall ge NATO-miljarder.)
DWN tillägger:
Solidariteten inom EU fungerar bara så länge det tjänar den nationella egoismen. Renzi har med rätta understrukit att behandlingen av flyktingarna är en skandal av högsta rang. Italien är utlämnat till sig själv av de andra EU-länderna.
Toppmötet slutade med att ge Grekland en sista frist på fem dager. Men så länge EU inte vill skära ner skulden betydligt, är det meningslöst att tala om frister. Som redan IMF har påpekat är skulden på 340 miljarder euro omöjlig att betala. IMF rekommenderade en kapning av skulden med 30%. Något sådant kom aldrig upp på EU-toppmötets bord.
Deutsche Wirtschaftsnacrichten, som väl tidningen egentligen borde heta, har ett betydligt fylligare referat än Steigans brottstycken. Det gäller framför allt EU-företrädarnas kommentarer. Av Steigan kan man få intrycket att de samtliga har drabbats av akut hjärnsläpp, men intrycket från från DWN är i stället att de faktiskt hade väntat sig att grekerna godvilligt skulle lägga sig på stupstocken, trots att de i en folkomröstning har förklarat att de inte tänker göra det.
Men tack Pål Steigan för ett tips om en intressant tysk tidning. Den verkar vara värd att följa.
Hans O!
Jag håller med dig. DWNs mötesreferat bör läsas i sin helhet. Men jag gjorde det enkelt för mig – orkade inte översätta hela artikeln.
De som i svenska media kommenterar den aktuella krisen i Calais där tusentals utomeuropéer söker ta sig in i England illegalt verkar inte känna till huvudorsaken till varför just detta land är så populärt. Varför just England? Varför inte Frankrike, Tyskland, BeNeLux?
Jo, i England saknar man folkbokföring. Har man väl kommit innanför gränsen kan man uppehålla sig i landet resten av livet utan att synas på myndigheternas radarskärmar.
Det enda som görs är en folkräkning vart tionde år, då alla på frivillig basis kan signalera sin existens. Följden av allt detta är att myndigheterna har hemskt svårt att bedriva vanlig samhällsplanering. Som det sägs i ett reportage i Sydsvenskan:
Inte undra på att Margeret Thatcher sade: ”Det finns inget samhälle, det finns bara individer”.
SvD gillar inte detta citat, som de menar är en förfalskning. Men det fullständiga uttalandet enligt SvD understryker snarare en situation där samhället föredrar att frivilliga tar på sig ansvaret.
Lite mer om EU:s problem, enligt brittiska Independent, min favorittidning när jag bodde i landet.
Blir det inte allt tydligare, att det analysen i sammanhanget har att utgå från inte kan vara någon annan än att såväl EU som Nato är dinosaurier från Kalla kriget?
Jag kommer ihåg att Knut vid ett tillfälle frågade mig om man inte bör se EU och Nato som de två sidorna av samma mynt. Jag var tveksam då men är det alltså inte längre.