Nästan alla Vilhelm Mobergs böcker utspelas i hans barn-ungdomsbygd kring Moshultamåla. Det är både vacker natur med lövträd och en en hel del kvar av hagar och ängar som i gammelsmåland. Dessutom mycket av folkets kultur med bland annat minnen från den stora utvandringen.
Flera hundra gånger har jag stått på Ljuders kyrkogård och berättat, inte bara om Kristina och Karl-Oskar, utan också om verkliga utvandrare – återvändare som Albert Lindblom och Ernst O Johnson. Många intressanta kopplingar till dagens flyktingvärld kan man göra! Åkerby vägskäl och Mobergs gamla skola är andra platser. Skolan, där han gick ut med sänkt sedebetyg, aldrig trodde han väl att han senare skulle stå staty där utanför!
Stenen, med utdrag ur hans kanske bästa roman: Soldat med brutet gevär, markerar platsen för soldatstugan där han föddes 1898 och bodde till 9 års ålder.
Texten lyder bland annat:
I denna bygd levde människorna i hans diktning sitt liv i armod och stolthet, förnedring och storhet. Ur dess jord hämtade de sin torftiga näring. Detta säger mycket om vad Moberg ville med sitt författarskap, långt från den nyliberale person som Smålandsposten och andra ledarskribenter vill göra honom till idag.
