Igår damp ett helt vanligt pappersbrev ner i brevlådan. Ni vet ett sådant där med handskrivet kuvert utan fönster och ett personligt formulerat innehåll. Det var från en okänd bloggläsare som ville tacka mig för det arbeta jag gör med denna blogg. Så här skrev han bl a:
Min fru och jag sa upp den dagliga tidningen, Sydsvenskan eller Skånskan, redan för många år sedan. Skälet var förargelse. Om det inte var äckel.
Förargelse är tyvärr också vad vi ofta känner när vi läser ”vänsterns” tidningar.
Men det är klart att det i både dagstidningar och vänsterblad fortfarande finns intressanta inslag ibland.
På den punkten är din hemsida till stor nytta. Med hjälp av den kan vi hålla oss underrättade om pågående debatter och sedan gå rakt på de intressanta inslagen – och ändå bespara oss förargelsen över de publikationer där de är införda.
Vad kan man mer önska sig? Brevskrivaren har precis fångat min ännu oformulerade tanke med denna blogg, min blygsamhet har hittills förbjudit mig. Att bli till alternativ och vägledare för läsare som tröttnat på det gängse ljugandet i medierna och som förr betydde så mycket som kritiska granskare. Ska fundera på att skriva till något om det här i Om…
