Under året har massmedia och politiker ofta sett grandet i Rysslands öga. Gång på gång har man vädrat sin upprördhet över att ryska stridsflygplan flugit för nära andra flygplan eller fartyg och ibland också haft sin transponder avstängd.
Särskilt upprörande tycks ha varit att ett ryskt flygplan varit förmätet nog att flyga nära ett amerikansk krigsfartyg som uppehållit sig intill den ryska territorialvattengränsen.
Nu har Svenska Dagbladet den 25 augusti, i en artikel över ett helt uppslag av tidningen, visat på bjälken i vårt eget öga utan minsta tecken till upprördhet. Artikeln berättar om en nyutkommen bok, Svenskt flyg under kalla kriget, Medströms Bokförlag 2016, och inleds med orden:
NÄRKONTAKT Tidigare hemliga bilder visar svenska Viggenpiloters våghalsiga fotokrig mot sovjetiska flygplan under kalla kriget. Piloternas egna bilder, tagna med vanliga handkameror, visar hur de flög bara meter från de sovjetiska planen över Östersjön.
Dessa flygningar, med en kamera i ena handen och den andra på styrspaken, var inget som företogs på piloternas eget initiativ, utan ingick i deras uppdrag inom svenska flygvapnet.
Man hade för vana att köra in under och så nära man vågade. Ett tag delade man till och med ut diplom till piloterna som flugit riktigt nära och fotat något riktigt intressant.
Thomas Magnusson, en av författarna till boken gör följande kommentar:
Det var våghalsigt. Men ryssarna hade order att inte göra undanmanövrer när svenskarna kom.
Vi bör vara tacksamma för att de sovjetiska piloterna uppförde sig lugnt och sansat, med huvudvikt på flygsäkerheten, så att inga olyckor skedde.
Konflikt i P1 idag lördag 9.00 handlar om Ryssland och det senaste årets diskussion kring Ryssland och Putin. Värt att lyssna på?
Jo, ett program väl värt att lyssna till. Några kommentarer:
Att Boris Nemtsov mördades på en bro nära Kreml anges som försvårande omständighet för den ryske ledaren. Men Olof Palme och Anna Lindh mördades inte så långt från Rosenbad… Vidare säger någon ”expert” att Putin stärkt sin makt och likaså Ryssland. En ”expert” i SvD hävdar det motsatta.
Programmet hade för mig mest intresse när det handlade om oss själva. Någon säger att vi måste se Ryssland mera konkret och att man gör det i Finland. Anna-Lena Laurén, som deltog på en dålig linje från Moskva, formulerade det hela fyndigt med att i Finland är man ”oroad” men i Sverige ”upprörd”.
Martin Kragh gjorde en svag insats, men ska ha viss kredit för att han pekade på den allmänna nedrustningen av forskningen kring Ryssland. Okunnigheten kan försämra kvaliteten i Sveriges utrikespolitik (har det inte redan skett?).
Till sist sades de avgörande orden (ungefär): ”Ryssland finns, är där, och vi måste göra det bästa av situationen”.
Vad har vi att vinna på att mucka gräl?
Förutom att våra krigspittar tycker det är roligt att leka i sandlådan, och få större anslag.
Hade Mr. Putin svarat för dessa ”Targeted Killings” världen över, som Mr. Obama’s regering svarar för, vad hade våra MSM-medier skrivit då?
—-
Targeted Killings From the NSA’s British Base at English Countryside
Top-secret documents reveal how the NSA’s largest overseas base, located in the U.K. and known as Menwith Hill Station, is used to aid “a significant number of capture-kill operations,” in part by tapping into more than 300 million emails and phone calls a day.
Jag tycker att Martin Kraghs resonemang – kring varför uppfattningen om Ryssland blivit så polariserad och att den inte går att placera på den traditionella höger-vänster-skalan – var intressant. Även Anna-Lena Laurén var inne på samma spår; hon pekade på att det numera inte handlar om att före en dialog, utan enbart att positionera sig. Att hon finner det meningslöst att öda krut på sådana diskussioner förstår jag mycket väl. (Tröskeln för att anses vara russofob är numera mycket låg.)
Alla som rest i Ryssland måste ha ställt sig frågan ”varför är inte detta det rikaste landet i världen”. Man har det intellektuella kapitalet och naturtillgångar. Ändå är vägnätet bättre i Vitryssland än i Ryssland.
Min uppfattning är att Kreml begått strategiska misstag som kommer att märkas på lång sikt. Jag har tidigare berört det i en gästblogg här på lindelof.nu och i några kommentarer. Putin har gett en medioker forskare ett enormt inflytande över rysk vetenskap, ett misstag som Stalin aldrig skulle begått.
Den geniale sovjetiske fysikern Lethokov (innehavare av Tage Erlanders gästprofessur 2001 men numera borta sedan flera år) berättade en gång för mig att han på sovjettiden ofta anlitades av den politiska ledningen att närvara när högsta militärledningen hade föredragningar om förslag på nya vapensystem. Politikerna visste att den knivskarpe Lethokov omedelbart skulle avslöja militärerna om de var ute och cyklade. Putins plötsliga omorganisation av ryska vetenskapsakademien utan att konsultera vetenskapssamhället tyder inte på att forskarna har hans öra.
Jag ser hur Ryssland halkar efter USA och Kina inom områden som på sikt kan få militär betydelse. En av mina vitryska vänner anmärkte surt att ryssarna hör av sig och vill ha idéer. Ryssarna har gjort katastrofala misstag med sin forskningsinfrastruktur. Man hade kunnat ha ett världsledande center för Röntgenvetenskap i Novosibirsk, nu är det loppet kört.
Rysslands stora oljje-/gas-beroende i kombination med problemet att behålla det intellektuella kapitalet inom landet, kommer på sikt att leda till en försvagad ställning för Ryssland. Om det gör landet farligare för länderna i dess närområde, inklusive Sverige, återstår att se.
Mats L!
När min familj och jag kom hem till Sverige 2001 efter drygt tio år i utlandet undrade vi också ”varför är vägnätet mycket bättre i Danmark, England och Frankrike?” Den svenska vägskyltningen var och är undermålig. Man måste ha bott halva sitt liv i trakten för att hitta rätt. Så det här med Karolinska Institutets vetenskapliga skandal förvånar mig inte…
Anders P!
Jag blir förvirrad, är du säker på att din kommentar hamnade i rätt tråd?
Jag gjorde ett försök till en långsiktig bedömning av Ryssland baserad på beslut som tagits i Kreml i frågor som de själva helt äger, helt utan koppling till den geopolitiska situationen. Jag har heller inte hört personer som har betalt (i motsats till mig) för att bedöma Ryssland, som Kragh/Laurén, diskutera detta.
Min bedömning kan självklart ifrågasättas och den kan i framtiden mycket väl visa vara felaktig. Men jag förstår faktiskt inte vad den har med den svenska vägskyltningen att göra.
Anders P!
Mordet på Boris Nemtsov är löst till skillnad från Palmemordet. Polisen gjorde sitt jobb i enlighet med rutinerna. Utgick från mordplatsen som finkammades och där hittades hylsor som mördarna inte plockat upp.
Därefter övervakningskameror i närheten och framför allt nära Nemtsovs bostad och området där han vistades de sista timmarna. På bild fanns två av gärningsmännen Azor och Gubatjov.
Efter att ha ätit middag på restaurang Café Boske alldeles nära bostaden vandrade Nemtsov och flickvännen Anna Duritskaja hemåt. När de vandrar över bron avlossar skytten Dadajev fem skott i ryggen på Nemtsov.
Mördarna agerade häpnadsväckande slarvigt på mordplatsen, lämnade tomhylsor, även en bil kvar på platsen. Bilen var skrubbad och tvättad ren innan mordet men inte efter. Den misstänkte skytten hade spår av krutgas o s v. Forensiska bevis med andra ord.
Gruppen gärningsmän har alla rötterna i Tjetjenien och några ingick i Bataljon Norden, tjetjenernas egen inrikesstyrka. Några var arbetslösa tjetjener.
Motiven som enligt utredarna redovisats var påståenden om att Nemtsov skulle ha uttryckt sig nedlåtande mot Allah och profeten Muhammed. Andra hävdade att Nemtsov stödde Ukraina och att Obama mutade Nemtsov att gå USA:s ärenden.
Ett avgörande skäl för att mordet uppklarades var hur man organiserade arbetet. I gruppen ingick ledande personal inom inrikesministeriet, utredningskommittén, narkotikapolisen och statsåklagaren samt kriminalpolisen.
Precis som när det gäller Palmemordet spekuleras det vilt om andra lösningar och att de verkliga anstiftarna inte åkt fast. Som jag ser det saknar detta helt substans.
I efterhand har mördargruppens olika medlemmar börjat slingra sig och skylla på varandra samt skaffat andra advokater för att föra sin sak. Någon av dem hann fly landet och en avled i samband med gripandet då han sprängde sig själv i luften.
Mats L!
Jag delar, som jag sagt vid något tidigare tillfälle, din oro. Men av mina (begränsade) erfarenheter från Ryssland vill jag att, när vi tänker på Ryssland, att vi inte bara ser en massa bistra och konservativa gubbar framför oss, utan hellre pigga och välutbildade ungdomar och energiska och ambitiösa kvinnor. Däri ligger Ryssland lovande framtid.
Känns något egendomligt när kommentarerna till den text jag skrivit handlar om något helt annat än det jag behandlat.
Jag hade tänkt att någon skulle ställa frågan om det svenska flygvapnets aktiviteter var av värde för det svenska försvaret. Om man inte arbetade för en annan uppdragsgivare, det vill säga bedrev underrättelseverksamhet för en utländsk makt.
På 1950-talet flögs ju en svensk DC3 fullastad med amerikansk signalspaningsutrustning fram och tillbaka mot Sovjets Östersjögräns. En verksamhet som uppenbarligen i så hög grad skadade landets försvarsförmåga att man sköt ned planet. Och strax därefter, för att ytterligare betona allvaret, också en Catalina som spanade efter den försvunna DC3-an.
Nu tolererades i stället den närgångna svenska uppvaktningen utan försök till undanmanövrer eller officiella protester. Slutsatsen borde vara att Sovjet den här gången inte ansåg att de svenska aktiviteterna skadade deras försvarsintressen.
Kan det vara så att de sovjetiska flygningarna helt enkelt var utlagda villospår med ointressant materiel och att Sverige helt naivt svalde betet?
På 50-talet kunde man ha vissa skäl att vara rädd för ryssen – Sovjetunionen var då världens näst starkaste industrination och hade ett gäng av eftersägare ända fram till Lübeck. Men idag är Ryssland inte större än Spanien, ekonomiskt sett.
Landet har helt enkelt hamnat katastrofalt efter. Först den långa sömnen under Brezjnevtiden då man var livrädd för att modernisera något, eftersom detta kunde ställa till oreda i hierarkierna (Seppo Isotalo smugglade datorer och trotsande såväl USAs som Sovjets gränsvakter). Sen kollapsen runt 1990 då det mesta av industrin monterades ner och den härskande klassen skyndsamt positionerade om sig som vrakplundrare.
Den långsamma återhämtningen sen dess – som har gett Putin hans popularitet – bygger på råvaruförsäljning, d v s samma strategi som vilket afrikanskt land som helst. Ryssland har långt långt kvar innan det kan bli någotsomhelst hot mot någon, kanske med undantag för någon ännu mer kollapsad granne.
Ryssland är alltså helt beroende av råvaruexport ”som vilket afrikanskt land som helst”. Det är svårt att begripa logiken bakom kampanjerna i väst mot t ex rysk naturgasexport hit. Den gör ju Ryssland beroende av Väst, inte tvärtom. Som det är har Ryssland blivit mer beroende av Kina och mer oberoende i förhållande till EU. Vem gagnar det?
Åter till Henrik Linde:
På 1980-talet fick jag och övriga repgubbar på ett av mina sista femveckors repmöten en informell (skaka tass med ÖB etc) genomgång på försvarsstaben på Valhallavägen. På förfrågan berättade officeren att beträffande USA:s kränkningar av Sveriges luftrum var det som vanligt, ett tjugotal per år, mest över Stockholms skärgård. Som en hund som rutinmässigt markerar sitt revir. (Sa inte officeren utan jag). Dessutom visade han med uppenbar förtjusning en radarfilm (två gånger!) som visade ett amerikanskt stridsflygplan, som buskörde runt Gotland med dubbla ljudhastigheten. Några år före Sovjetunionens kollaps.
Det finns många frågor som borde ställas till försvarsdepartementet. En handlar om officerarnas nationella pålitlighet.
Bengt S!
Det är svårt att inte betrakta i synnerhet EU:s agerande som irrationellt, i många avseenden, inte bara detta. Vad har de att vinna på att driva sin södra flank i konkurs, till exempel? Eller vad har de att vinna på den strypning av ekonomin som deras s k ”austerity” innebär? Eller vad har de att vinna på det förbud mot industripolitik som finns inskrivet i Maastrichtöverenskommelsen?
Det enda som rimligen kan förklara detta är att de inte styrs av långsiktiga politiska hänsyn längre, utan av inskränkta företagsintressen, främst finansbranschens.
PS. Det hela framstår dock som mycket rationellt om man utgår från att politiken styrs av en härskande klass vars främsta mål är att skapa ett så hierarkiskt och ojämlikt samhälle som möjligt. Då är finansialiseringen av ekonomin helt följdriktig liksom förvandlingen av Sydeuropa till skuldslavar.
Och då är också den svenska överklassens EU- och Nato-förtjusning helt förklarlig. Sverige har en lång tradition av relativt platt samhällshierarki, vilket denna överklass (och stora delar av medelklassen) hatar. Därför vill man binda fast sig så hårt det går med länder där hierarkierna är högre. Detta kommer, har de räknat ut, också att göra våra hierarkier högre. Och på detta vis kommer överklassen att liksom på 1800-talet kunna framstå som verkligt ”fin”.
Helt irrelevant är att ett sådant samhälle är skadligt även för överklassen, jfr Wilkinson & Pickett. Ska man vara fin får man lida pin.
Valet till Duman var självklart förstanyhet i morgonens nyhetssändning i Pervyj Kanal. Putins parti redovisades ha fått 53.6 % av rösterna.
Jag uppfattade inget om valdeltagandet, vilket mycket väl kan bero på min dåliga ryska. RT redovisar endast siffrorna från valet 2011 (60.2%), medan BBC skriver att valdeltagandet var strax under 40% ett par timmar innan valstugornas stängning. TV4 hävdade i går kväll att valdeltagandet i St Petersburg/Moskva var lägre än riksgenomsnittet.
Valdeltagandet snarare än resultatet är alltså det mest intressanta med gårdagens ryska val. Först behövs dock säkrare siffror.
Mats L!
Jag delar helt och fullt din analys, det låga valdeltagandet var mer signifikativt än resultaten. Ungefär hälften av de ryssar jag träffade under mina tre månader i Ryssland, och som uttalade sig politiskt, sade något kritiskt om honom. Mest hätskt var det på 1:a majdemonstrationen jag berättade om. Kritiken kom både från höger och vänster. Om det sedan var politiskt klokt av alla missnöjda att stanna hemma som ”protest” är jag inte säker på.
Men att tro att ryssarna därför gärna ser att USA, Nato och EU ”befriar” dem från Putin vore livsfarligt.
Anna-Lena Laurén kommenterar valet i DN och ger siffror förvaldeltagandet.
Knappt 48% över hela riket, men bara 30% i Moskva och 25% i St Petersburg (Putins hemstad).
Jag ser fram emot en analys av valet i någon av de politiska bloggar som listas i den här bloggens högerspalt. Att den, i likhet till Anders P:s, kommer att baseras på egna upplevelser i Ryssland betvivlas dock.
I gamla kära Sovjetunionen lär det ha varit så att när det kom någon nyhet västerifrån som var positiv, eller kunde tolkas positivt, fick de sovjetiska medborgarna vänta ett tag tills myndigheterna gjort en ”korrekt” tolkning av nyheten – ofta till dess nackdel.
Som jag ofta sagt, den sovjetiska DDR-kulturen har vi börjat få här i landet. Varken i 18.00 Rapport eller 19.30 sades det ett enda ord om valet i Ryssland. Det är egendomligt, ty vare sig man gillar eller ogillar en viktig nyhet hör det ju till kutym att redovisa vad som faktiskt hänt.
Att man anser sig ha svårigheter på Rapport avslöjas på SVT:s textsida där man tolkat valresultatet som en ”Storseger för Putin i ryska valet”. Det är ju, som bland annat Mats Larsson och jag kommenterat ovan, inte den självklara slutsats man kan dra: det låga valdeltagandet är ju på sätt och vis mer belysande.
Denna aspekt redovisas utförligt i det 3-minutersinslag som gjordes med Anna-Lena Laurén i finska Uutiset. Den är texted på svenska.
Har lite svårt att förstå detta fokus på lågt valdeltagande, tydligen 48% som det ser ut i den senaste informationen. De som stödjer Putin har dock slutit upp och deltagit i valet.
Låt oss se på hur röstdeltagandet ser ut till EU-parlamentsvalen.
1979 röstade 61,99 %
1984 röstade 58,41 %
1994 röstade 49.51 %
2004 röstade 45.47 %
2014 röstade 42.61 %
Valdeltagande per land år 2014
Belgien 89.64 %
Danmark 56.32 %
Frankrike 42.43 %
Finland 38.6 %
Tjeckien 18.20 %
Slovakien 13.05 %
Slovakien som idag har ordförandeskapet i EU, där avstod 87% av befolkningen från att delta i det senaste EU-parlamentsvalet. Lågt valdeltagande är ett växande problem i de flesta länder med formell parlamentarism.
Skälet till detta är förhållandevis enkelt. Dess legitimitet är sedan länge förbrukats i så gott som alla parlamentariska demokratier. Folkväldet är upphävt och byråkratin inom EU styr agendan genom EU-kommissionen och dess ordförande och de olika icke parlamentariskt valda kommissionärerna.
Folk är ju inte dumma. De har genomskådat falskspelet. Samtidigt som situationen är mycket allvarlig då olika frihandelsavtal är på väg att förinta arbetstagarnas och folkstyrets samt fackföreningars möjlighet att agera mot storföretagens önskan att fritt härja utan några som helst restriktioner.
Vi bevittnar parlamentarismens slutgiltiga undergång som vi känner den inom de närmaste tio åren. Frågan är vad som kommer istället. Fler krig och en global fascistisk utveckling.
För min del är jag dock nöjd med att Putin sitter kvar vid makten, han innebär lite substans av maktbalans, framför allt genom sitt nära samarbete med Kina.
Alla kommentarer jag hört i SR/SVT är att val till Duman inte haft någon dragningskraft till valurnorna – de är ”tråkiga” sa SRs reporter. De är förutsägbara och det har illustrerats med hembesök hos de som inte tänker rösta (undrar hur Elin J och Maria P L alltid hittar ”dissidenter”). Ett undantag var en intervju med en kritisk kvinna som tänkte rösta på kommunisterna – att göra distinktion mellan Putin och kommunisterna förvirrar säkert en del svenska mediekonsumenter. I Rapport sas det att valen flyttats för att få lägre valdeltagande och samma sak sa ”Rysslandsexperten” Gudrun Persson i SR, alltså; mitten av september ger lägre än december, som ursprungligen var tänkt! Vi kanske också ska flytta från september till december för att höja valdeltagandet!
Det höga valdeltagandet i Belgien beror på att det är obligatoriskt att rösta. Man får böta om man avstår. Samma sak gällde i Nederländerna 1917-67. Tänk, i skolan på 60-talet var det ingen lärare som berättade detta. Att tvingas rösta var, sade de, bara något som förekom i länderna bakom järnridån.
Hans A!
Om man som du, om jag förstår rätt, enbart ser Ryssland och Putin, i samarbete med Kina, som motvikt till USA, så är naturligtvis det låga valdeltagandet tämligen ointressant. Putins parti vann ju och äger duman.
Men Ryssland tillhör vårt närområde, något som vi ganska ofta blir påminda om numera (senast Gotland). Det finns därför all anledning att noga följa vad som händer i Ryssland. SVT/SR verkar ju svika (jag undrade också över frånvaron av nyheter i SVT i måndags morse), men Anna-Lena Laurén finns, som Anders P och jag noterat i tidigare kommentarer, och Kalle Kniivilä brukar vara välinformerad.
Jag skulle vidare gissa att man på denna blogg kan hitta fler (amatör-)repotage från Ryssland än på de flesta andra politiska bloggar (vilket inte hindrar att bloggen ”Svensson” anser att ”Lindelöf på sin och många av de som skriver på hans blogg” försvarar Ryssland).
Det som folk inte vill förstå är att det är skillnad mellan att kritisera en person, parti eller land, och att demonisera det. Alla de som protesterade emot Irakkriget 2003 var inga beundrare av Saddam Hussein, men de vände sig emot demoniseringen av honom (hans raketer påstods utgöra ett militärt hot emot London!).
De som upprördes av kriget i forna Jugoslavien på 90-talet var medvetna om att också serberna begick illdåd, men de reagerade emot demoniseringen av dem som folk.
När jag bodde i England på 90-talet upplevde jag korta perioder då kvällspressen demoniserade länder som Portugal och Norge, när det kärvade i olika förhandlingar om fiskekvoter.
Våren 2000 hamnade Sverige i fokus med anklagelser att vi satt upp koncentrationsläger för romer och utvecklingsstörda. Jag försökte göra klart att detta avslöjades på 1960-talet, och var alltså inget nytt. Av vilken politisk anledning som brittiska pressen startade ett drev emot Sverige då fick jag aldrig klarhet i.
Mats L!
Åter detta svepande och generaliserande påstående om att man exempelvis på denna blogg ”förvarar Ryssland”. Försvarar från vad? De källor du anger har samma utgångspunkt – ”ett spöklikt ondsint ryskt väsen som smyger omkring och hotar med att angripa sin omgivning”. Sällan eller aldrig redovisat med fakta eller trovärdiga konkreta iakttagelser.
När jag skriver att det är för stort fokus på röstdeltagandet betyder det inte att jag anser det utan betydelse. Det är den kritik, som trots information om minskad valfusk jämfört med 2011, saluförs i våra medier nu.
Därför lyfter jag fram valdeltagandet i Europaparlamentsvalen och det mycket låga valdeltagande som generellt präglar dessa val. Det mest slående är att det hela tiden har en nedåtgående trend. Vad betyder detta låga deltagande. I praktiken är demokratin i dess representativa form i EU satt ur spel. I Slovakien som har ordförandeskapet går lite drygt en tiondel till valurnorna. Om man då beaktar att de verkliga makthavarna inom unionen, EU-kommission och dess kommissionärer – som inte är folkvalda, utan enväldiga byråkrater – så måste man väl påstå att det råder ett stor demokratiskt underskott i EU, betydligt större än i Rysssland, enligt min bedömning.
Mer amatörreportage av kvalité ansluter jag direkt till. Men var finns de? Lyft fram det som finns bekräftat om svårigheterna för fackföreningarna i Ryssland att bedriva konkret fackligt arbete. Precis som i Kina finns massor av direkt livsfarliga arbetsmiljöer i stålverk och annan produktion.
Hans A!
Det ”svepande och generaliserande” påståendet att man försvarar Ryssland på denna blogg var faktiskt inte mina ord, det trodde jag framgick, utan ett direkt citat, med angivande av källa (bloggen ”Svensson”, som tillhör Anders Svensson) och med citattecken.
Att personer som jag och Anders Persson, som på denna blogg rapporterat om våra intryck från arbetsresor i Ryssland, finansierade för specifika professionella uppdrag, ska klara av att ligga på en nivå i undersökande journalistik som en utrikeskorrespondent, med en tidnings resurser i ryggen, är orealistiskt. Vidare kommer en del information som jag inhämtar bland annat från nära ryska vänner boende i Ryssland, som jag absolut inte vill exponera på en publik blogg.
Imorgon reser Anders P och jag på en tredagars Finska viken-kryssning – Tallinn, St Petersburg, Helsingfors, en dag i varje stad. Jag har aldrig varit i St Petersburg, men med en bra ciceron som AP ska jag nog hinna se en del. Rapport utlovas i ord och bild…
Mats L!
Du feltolkade. Vet att det var bloggen Svensson. Min önskan om levande reportage från stad och landsbygd var inte en uppmaning från mig till att du skulle genomföra dessa reportage.
Det är bloggen och redax efter tips och hjälp från oss övriga att försöka leta fram sådan artiklar, såväl svenska som utländska. Precis som KL lyfter in JG och ÅL ibland.
Men dessutom med det som redan finns från AP-rapporter från sina resor. Mycket intressant läsning från hans rysslandsresa, med mycket humor och möten med intressanta personer, ute på stan eller vid besök på klassisk turistattraktioner.
Ser fram emot att få läsa och se deras berättelse och bilder från den resan.
De första läsarkommentarerna till Independents reportage om bombningen av den humanitära kolonnen i Syrien (jag hinner inte översätta):
From Degenham: Let’s see who’s best interest would it be to disturb the ceasefire? I don’t believe what the western mainstream media says. Its worse than communist propaganda, which everybody with common sense knew too well its all lies, now people actually believe what BBC and CNN and such tell them!!
Douglas Aitken: No craters and no shrapnel marks on the lorries means it wasn’t an airstrike. Just more cheap terrorist propaganda also evidenced by the al-Qaeda White Helmets appearing at the scene.
Muggerbe: I know which version of events I believe, and it isn’t the propaganda served up by the western media and particularly the BBC. All assertion, no evidence. And the Americans and British had previously ”accidentally” killed around 60 people a couple of days earlier during what was supposed to be a ceasefire. If there was a ceasefire in place, they had no justification for attacking anyone, let alone government forces.
They are liars, through and through.
Anders P!
Independent är alltid nyttig som alternativ källa när det officiella ljugandet redovisas i många övriga media.
Frågan om vems intresse som tjänar på en viss händelse är alltid av primärt intresse. I det här fallet, vem tjänar på att fredsprocessen med vapenvila havererar just nu.
USA medger att de nog av misstag bombat syriska soldater med ett antal döda soldater som resultat. Men framför allt medförde bombangreppet att IS fick hjälp ur den svåra situation de befanns sig när de fick hjälp av USA.
Därefter attacken mot FN:s hjälpsändningar. Anklagelser mot Ryssland att de utfört luftangreppet. Nu är det nog bekräftat att det inte varit något luftangrepp överhuvudtaget, ett flertal informationer visar på att det är en attack från koalitionens rebellstyrkor. På markbasis. Finns bilder från drönare som visar på lögnerna från amerikanarna.
Varför detta arroganta ljugande från USA? De bryr sig inte ens om att det avslöjas inför öppen ridå. Men det är ju bara en fortsättning av den helt medvetna strategin att söndra och härska i Mellanöstern.
USA har en så dominerade ställning i världen (se omröstningar i FN) att de kan kosta på sig att fabulera – medierna vidarebefordrar ändå. Till exempel förmedlas Kerrys administrationens uppgifter ögonblickligen – utan reservationer. Uttalar sig en sagesperson från den ryska administrationen, till exempel Lavrov, så försätts alltid uttalandet med ett ”påstår” för att våra varningsklockor mot propaganda ska aktiveras.
Alltid när USA är i propagandistisk trångmål (t ex nu bombningen av syriska soldater) inträffar en händelse som flyttar medias fokus. Manhattanbomberna – utan nämnvärda skador – ägnade SR/SVT varje sändning i två tre dagar långt mer tid än Jemenkriget fått under de 18 månader när Saudikoalitionen urskillningslöst bombat landet. Liksom USA försåg Saddam med vapen (även efter Halabja) pumpar nu USA in vapen till Saudierna. Medierna tittar bort – passar inte in i den världsbild de är satta att förmedla. Därför kan USA ljuga!
Erik S!
Du slår huvudet på spiken. Noterat samma sak. Hur det skiljer sig så fort någon representant för Ryssland uttalar sig så blir informationen tillgänglig endast med reservationer.
Den amerikanska hejdlösa och förljugna desinformationen trots empiriska belägg för motsatsen levereras helt utan reservationer.
Som du skriver, de är satta att förmedla den världsbild som de har som uppgift att förmedla. Det finns en del undantag som aktivt får sökas efter trots allt.