Nästa rond har nu gått av stapeln i den stora bataljen mellan yttrandefrihetens vänner och de som vacklar – eller som Janne Josefsson uttryckte det – är ute på ett sluttande plan. Denna rond bestod i en debatt i SVT nyheter Kultur mellan Jan Helin (SVTs programdirektör) och Janne Josefsson om vad som ska gälla i SVT i mötet med ”extremister”. Vågorna går uppenbarligen höga internt om det här efter Aktuellts inslag Arnstad-Suk, som jag skrivit om tidigare.
Att trycket blev övermäktigt för Jan Helin efter Arnstad-Suk-inslaget framgick tydligt. Detta tryck fick honom att agera internt och säga saker han nu säkert ångrar, ställd till svars av självaste Janne Josefsson i TV som han nu blev.
Klart är nu att journalistiken (yttrandefriheten) trots allt vann en liten delseger här. Helin backade och försökte slinka in på formfrågor för att slippa stå för sina interna klavertramp. I alla fall blev det klart att det i public service ännu inte finns något förbud att intervjua extremister.
Jag kommer tillbaka till vad jag länge sagt: ”Vad var det för fel på gamla DDR? Jo, de var före sin tid!” Där rådde oinskränkt yttrandefrihet såvida man inte bröt emot den påstått gemensamma värdegrunden.
För övrigt är mitt intryck att det som genomsnittliga SD:are hävdar är gångbar valuta inom många utländska demokratiska partier, t ex inom Tory i Storbritannien.