Jag har tänkt ganska så mycket på (fallet) Therese Johaug. Låt mig återge vad som hänt:
I slutet av augusti ådrog sig Johaug, som är världens klart främsta skidåkerska med ikonstatus hemma i Norge, ett irriterande munsår under en lägervistelse i italienska Seiser Alm. Efter något eller några dygn ordinerades hon ett slags salva av det norska skidlandslagets läkare Fredrik Bendiksen, en salva som denne hade införskaffat på ett apotek i staden Livigno. Salvan innehöll den (enligt uppgift) rätt milda anabola steroiden clostebol. ”Doping” sägs det ha stått i svart på vitt på emballagets utsida. Läkaren, doktor Bendiksen, har tagit på sig hela och fulla ansvaret för det inträffade – som är att Johaug nu testat positivt för anabola steroider!
Det understryks att alla idrottsmän- och dito kvinnor är personligen ansvariga för vad de stoppar i sig och, tydligen, för vad de stryker på sig. Okej! Men norska skidåkare har också skrivit på ett kontrakt, där de förbinder sig att alltid följa sin landslagsläkares råd och dåd. En moment 22-situation för Johaug med andra ord. (Notera här att Joseph Hellers berömda Moment 22 första gången utgavs den 15 oktober 1962, d v s just i dag för 54 år sedan – voilà!)
Själv tror jag att Therese Johaug är oskyldig. Men jag är självfallet medveten om att man lätt blir hemmablind: om en ryska sökt rentvå sig på samma sätt som Johaug, så hade jag förmodligen bara ryckt på axlarna och lett överseende. Men det faktum att jag tror Johaug på hennes ord innebär faktiskt inte att jag utan vidare är beredd att frikänna henne. Det skulle kampen mot dopingen förlora mycket på. Finns en tredje väg? Jag hoppas det. Men även vad beträffar det eventuella straffet tycker jag att ett moment 22-läge har uppstått…
(Texten först en uppdatering på Facebook)
Therese Johaug är skyldig och jag tror att läppsalvan är en utväg ur tyngre anabolasteroiderdoping. Som sagt, om det vore en italienska, ryska eller polska som varit så överlägsna som Therese var förra vintern, så hade vi undrat konstant. Det var Mülegg- känsla över hennes insatser.
Bara inte Charlotte Kalla och Stina Nilsson också är dopade… DÅ är det slut på skidintresset i Sverige för oöverskådlig tid.
När Harri Kierviesniemi befanns dopad grät jag. Det var som om Wassberg eller Gunde åkt dit. Vem som helst men inte Harri!
Jag älskar skidsporten, men just nu känns det som om norrmännen håller på att sänka den. Marit Björgen kom tillbaka efter att hon (frisk) använt astmamedicin. Therese har också använt Symbicort (som jag också inhalerar) utan att ha astmasymtom. Kan medicinen göra att de orkar träna hårdare, som Johan Esk frågar i DN idag?
Helyllenorsk skidtjej utan konkurrens kan naturligtvis inte avsiktligt dopat sig. Som du skriver Mats gäller det bara ryska idrottstjejer. För säkerhet skull stänger vi av samtliga ryska idrottstjejer oavsett om de är dopade eller inte. Det vet vi ju hur det stinker om den ryska idrotten, särskilt skum inte minst den där stavhopperska Isenbajeva som på något sätt lurat sig igenom nästan hundra dopingtester utan att bli avslöjad. Heder åt Wada och internationella friidrottsförbundet som sket i alla rättsprinciper och klämde dit henne utan minsta bevis.
Johaug den stora gråterskan har nästan fått enbart sympati och förståelse efter att hon bevisligen haft spår i urinen av en anabol stereoid som finns på antidopningslistan. Detta genom att använda en kräm mot brännskador på läppen som innehöll detta ämne som är dopningsklassat. På paketet finns dessutom en varning om doping vid användande.
Johaug har använt medlet via landslagsläkarens rekomendation. Har ingen juridisk eller annan förskjutning i ansvarsdelen. Johaug har det fulla ansvaret att hon fick det i blodet.
Alla detaljer i den processen inte klarlagda ännu. Men det får göras senare, det har gett utslag i urinprov. Användning av steroider väger in som tung dopningsförseelse och medför ofta fyra års avstängning. Om särskilda fakta och omständigheter föreligger kan det reduceras till två år.
Förseelse om individen tagit steroider leder sällan till erinran eller liknande, hon ska enligt reglerna stängas av direkt och inte invänta utredning först. Skälet är att hon använt och intagit en stereoid. Regelverket säger detta och då bör det naturligtvis följas svårare än så är det inte.
De norska reaktionerna är tragiska och mer självupptagna personer än det norska damlaget inklusive ledare är svårt att hitta. Bara självömkan och tårar och varför utsätts vi för detta. Marit Björgen gråter hon också. Funderar på att lägga av. Är det värt det? Hennes reaktion är irrationell och svår att förstå. Är det en reaktion på att hon vet att det finns fler norska skidlöpare som kan komma att riskera avstängning? Internationellt och nationellt alltfler tester på norska skidlöpare. Risk att åka dit själv?
Utan tvekan måste norsk längdåkning granskas noga framöver. men det ska ske på ett rättssäkert sätt. Även Johaug ska ha en sådan process som noga tar fram alla omständigheter för värdering och bedömning. Den processen kan ju eventuellt visa att omständigheterna och fakta och bevis tar för hennes version vilket i sin tur påverkar påföljden.
Christer S!
Om Johaug redan hade steroiden i kroppen, då i samband med träningslägret och kontroll genomfördes, helt möjligt att då använda salvan mot blodläpp eller kanske annan kontaktyta och hävda att det var så det gick till. Mats kan nog bekräfta om det är möjligt.
Det är helt uppenbart att de norska skidåkarna tänker och letar efter prestationshöjande genvägar. Martin Sundby och astmamedicinen Symbicort har även jag sedan många år på grund av kronisk luftvägsinflammation som måste regleras 2 x 2 gånger som grunddos varje dag och mer vid förkylningar och andra komplikationer. Genom att använda detta har jag inte längre några astmaindikationer då inhalering öppnar spjällen och påverkar inflammationen.
Men, jag kommer aldrig upp i full lungkapacitet. Utan inhalator endast 70 procent av den kapacitet jag skulle ha haft om jag inte hade nedsatt funktion.
Luftrörssjuka får aldrig helt full förmåga ens med Symbicort, men ganska så bra ändå och kan tävla och konkurrera på hög nivå. Men vad händer om fullt friska individer med full kapacitet i lungorna tar medicinen?
Sundby gjorde på följande sätt. 60-80 minuter före start tog han 10-12 inhaleringar vid ett enda tillfälle d v s tre dagars dos för mig, som är totalt 12 inhalationer. Här bör det göras kliniska tester och annan forskning och det kommer nog att visa på häpnadsväckande ökning av prestationerna på de flesta individer. Men det finns risker för biverkningar, vilket det gör även på lägre dos, för lungproblematiker exempelvis, högre puls inledningsvis men som planar ut och ett rejält kaffedarr, vilket avser skakningar i händer och kropp på grund av utvidgningen av kärl i lungor och kropp. Troligtvis ingen höjdare med sådan manipulering av kroppens hjärt- och lungfunktioner.
Clostebol är listat under S1 Anabolic Androgenic Steroids (AAS), a. Exogenous AAS (alltså AAS som endast kan förekomma i kroppen genom intag) i den förbjudna listan.
Koncentrationen i urinen spelar ingen roll. Hittar laboratoriet clostebol i ett urinprov ska det rapporteras som en AAF (Adverse Analytical Finding). Inte heller straffet påverkas av koncentrationen. Det spelar alltså ingen roll om koncentrationen är så låg att den omöjligt kan vara prestationshöjande.
Det personliga ansvaret som gäller enligt WADA:s kod gör att man aldrig kan skylla på någon annan. Hade det gällt kategori S6, b, specificerad stimulantia så hade Johaug haft en möjlighet att komma undan med ett lindrigt straff. Nu är det svårt att se något annat än fyra års avstängning.
Mats L!
Formellt sett lutar det mot fyra års avstängning. I händelseförloppet som redovias finns ett gigantiskt frågetecken. Ett inköp av preparatet med ett varningstecken att det innehåller substans som räknas som doping köps av lanslagsläkaren utan att han noterar det. Om Johaug har sett detta är inte klarlagt. Eller bara fått tuben. Läkaren visste att det innehöll Clostebol men inte vad det var. Vidare visar det sig att läkaren Bendiksen varit anställd sex år i det företag som tillverkar preparatet. Det är nog en tillfällighet och utan betydelse för ärendet.
Hur ser du på användandet av Symbicort för längdåkare och andra idrottare. Kanske nödvändigt att sätta det på antidopningslistan då det är uppenbart att Sundby fullständigt trycker i sig inhalationer ungefär en timme före start. Hur mycket det ökar prestationsförmågan är oklart men troligtvis gör det och det bör genomföras tester och forskning på detta och beroende på dessa data tas ställning om det ska upp på listan.
Enligt regelverket blir det nog fyra års avstängning. Men här briser det i rättssäkerheten just när det antidopningssystemet. Hur ska Johaug på ett rättssäkert sätt framföra sin version av händelseförloppet och framför allt varför så liten nyansering i påföljderna av ett positivt dopningstest. Brottsbalken ger möjlighet till påföljd för misshandel av normalgraden eller grov misshandel ja till och med att det bedöms som ofredande och detta ger helt olika påföljder. Här har hela antidopningssystemet trovärdighetsproblem. Om Johaug har rätt i sin berättelse så borde i antidopningssystem finnas möjlighet att gradera på olika nivåer hur allvarlig påföljden ska bli. Idag är det omöjligt och det innebär i så fall fyra år för att läka en solbränd läpp.
Hans A!
Koden medger differentiering av straffet, men jag kan inte minnas att någon fått strafflindring vid intag av AAS. Däremot finns exempel på frikännande, men då efter att man lyckats påvisa att laboratoriet avvikit från standarden på ett sådant sätt att resultatet kan ifrågasättas.
4-års-regeln tillkom i senaste koden (2015) för att man inte skulle kunna vara avstängd för doping mellan två olympiska spel. Med de nya reglerna missar man ett spel om man fälls för doping.
Att en läkare inte visste vad clostebol är låter mycket märkligt. Ett par klick på datorn och man ser att substansen finns upptagen på förbjudna listan under S1. AAS.
Effekten av Symbicort borde undersökas i studier. Det kanske finnas anledning att föra upp substansen på förbjudna listan, men jag har inga insikter just nu att hänvisa till.
Vi får väl se hur fallet Johaug fortsätter. Hon kan anlita den kanske skickligaste advokaten som finns för att företräda en dopinganklagad, Mike Morgan, men då tickar taxametern i snabb takt, så det kan bli dyrt.
Norska förbundet kanske tar kostnaden med tanke på det kontrakt som åkarna tydligen måste skriva på.
Jag ställer mig tveklöst på Therese Johaugs sida. Mitt viktigaste skäl är att hennes berättelse äger en hög grad av trovärdighet. Hon drabbades av ett irriterande munsår under ett träningsläger i Italien i augusti månad, ordinerades hudsalvan Trofodermin av den norske landslagsläkaren och använde sedan denna salva på därför avsett vis. Det är strängt taget hela saken.
I går kväll (17 okt.) framkom det att Therese Johaug själv hade tillgång till den förpackning på vilken en varningstext – ”Doping” – fanns klart synlig och tydligt läsbar. Jag tycker inte att detta ändrar något i sak. I min värld är det otänkbart att Johaug (eller för den delen hennes läkare) skulle ha uppmärksammat varningen men ÄNDÅ chansat och använt salvan. Det vore ju värre än ett brott; det vore ren och oförfalskad dumhet.
Tror verkligen någon på fullt allvar att Therese Johaug sökt förbättra sin fysiska status och därmed sina prestationer i skidspåret genom att helt simpelt stryka en hudsalva på läpparna? För skidåkare med den sortens ambitioner är det EPO och bloddoping som gäller, inte steroider av typen closebol.
Själv sprang jag Kungsbackaloppet (28 kilometer) ett par gånger i början av 80-talet. Vid ett av dessa tillfällen hade det slagit lock för mitt ena öra, irriterande om än inte omedelbart livshotande. En empatisk läkarstudent i omklädningsrummet kom då till min hjälp med något som förmodligen heter Revaxör. Jag använde det och locket försvann – men jag hade aldrig en tanke på att medlet kunde vara dopingklassat. Det var uppriktigt sagt det minsta jag tänkte på i det läget.
För vissa debattörer, med DN:s Johan Croneman som den värste (15 okt), tycks det ha varit en särskilt försvårande omständighet att Therese J grät och hulkade under en presskonferens. Dessa belackare är kallhamrade cyniker. Den som får hela sin tillvaro slagen i spillror och sitt goda rykte förstört av dryga Tarzan-figurer som Croneman kanske inte känner för att brista ut i ett fryntligt hö-hö eller ett glättigt hä-hä. Johaugs reaktion var faktiskt mer än begriplig.
Efter att (pro bono) ha försvarat flera dopinganklagade idrottare slås jag av hur mycket okunnigt man kan läsa i den svenska pressen om doping.
T ex Patrick Ekwall i Expressen idag: ”Själv dömer jag nog gärna idrottare så som vi normalt dömer människor; utom allt rimligt tvivel.”
Men det är inte alls ”utom allt rimligt tvivel” som gäller i dopingsammanhang. Den dömande instansen ska känna ”comfortable satisfaction”, vilket är betydligt lägre än ”utom allt rimligt tvivel”. I själva verket kvantifierat till att man ska vara till 51% övertygad, vilket utryckts i domar i Court of Arbitration for Sport (CAS). Något prestationshöjande uppsåt behöver den åtalande instansen inte påvisa. Även mycket små mängder av en förbjuden substans i urinprovet räcker för en fällande dom. Om det sedan var genom ett förorenat kosttillskott eller salva mot munsår spelar strängt taget ingen roll.
En dom från Antidoping Norge kanske kommer ganska fort. Men om den är på mindre än fyra års avstängning kommer WADA att överklaga till CAS.
Jag förstår mycket väl Mats P när han säger att han ställer sig på Therese Johaugs sida. Jag har ju själv, bokstavligt, stått på den dopinganklagades sida flera gånger och lagt hundratals timmar att plöja vetenskaplig litteratur, laboratorierapporter (långa utskrifter från gammal mjukvara från 1980-talet), CAS-domar, WADA:s kod, standarder och tekniska dokument (vilka inte är några mästerverk i klarhet, det kan jag garantera). Men clostebol är lätt att hitta med masspektrometri och såväl A- som B-prov är positiva. Så min bedömning är att det ser mörkt ut för Johaug.
Inte bara doping.
Att Johaugs dom skulle överklagas till CAS med tanke på Andoping Norges milda dom var ganska givet. Min gissning var att WADA skulle överklaga, men det blev Internationella skidförbundet.
När domen från CAS så småningom kommer, ska man i protokollet kunna läsa alla detaljer om fallet. Som jag skrev i oktober förra året: om jag vore Johaug skulle jag i detta läge anlita Mike Morgan. Han skulle i sin tur låta någon av sina vetenskapliga experter lusläsa Laboratory Documentation Package för A- och B-proven. Den låga nivån på clostebol, 13 ng/ml (om jag minns rätt), jag sett citerad i tidningarna gör att detektionskriterierna kan ligga på gränsen.
Intressant! Vad innebär det om detektionskriterierna ligger på gränsen?
Naturligtvis var det givet att någon skulle överklaga. Men helt klart är nog att Johaugs berättelse är trovärdig och det som hända sanslöst onödigt.
När det gäller de avstängda ryska skidåkarna är dock läget knappast klarlagt.
Anklagelserna verkar vara att deras prover enligt Wada har tecken på att de öppnats och därmed manipulerats. Men ingen bevisning i form av positivt dopingtest, utan bara påståenden, indicier på att provrör öppnats. Den forensiska kunskapen hos Wada ger jag dock inte mycket för. Om det nu är forcerat på något sätt, så är det knappast gjort av de enskilda idrottsutövarna.
Det handlar enbart om att dessa personer finns i Mclarenrapporten, som väl knappast är offentligt, utan enbart det faktum att det står i rapporten. Om det verkligen fanns bevis så skulle dessa ha redovisats och de enskilda idrottsutövarna avstängda i enlighet med gällande rutiner.
Nä, detta stinker och ingår i ett politiskt maktspel med helt andra rötter.
Ju lägre nivå clostebol, desto lägre signalnivåer när analysen görs. Johaug hade hundra gånger lägre nivå clostebol än Magnus Hedman hade stanozolol när han åkte fast, och han erkände ju så småningom intag. Ju svagare signaler, desto skakigare mätningar. Det finns alltså all anledning för Johaugs försvarare att följa upp det spåret, särskilt som det inte finns mycket annat att gå på; hon var ju slarvig, och slarv medger inga straffnedsättningar även om syftet inte var att höja prestationen. Nivån clostebol i Johaugs fall tycks mig stämma med hennes förklaring. (Jag har sett exempel på hur en laboratoriechef avrundar signalnivåer på
ett felaktigt sätt för att uppfylla detektionskriterierna.)
Putin har gjort vissa medgivande om rysk doping.