Vi råkar i diskussion, min franske vän och jag. Det gäller hans landsman, den i praktiken landsflyktige analytikern Thierry Meyssan. Eller rättare sagt: Det gäller något Meyssan just yttrat. I sin senaste artikel skriver denne nämligen att det ryska folket håller på att göra sig redo för krig, världskrig. Men i Väst tumlar folk aningslöst omkring, shoppande i sina köpcentra, som om ingenting vore.
Min franske vän opponerar sig mot detta. Det där stämmer inte, tycker han. Västborna tumlar inte längre. De har inte råd med sina gamla köpvanor. Har Meyssan inga insikter på det ekonomiska området? Har han inte sett siffrorna? Sitter han så instängd där nere i sin exil i Damaskus att han inte längre vet hurdan vardagen är hemma i Frankrike?
Jag försöker att ta Meyssan i försvar. Meyssan menar det inte så bokstavligt, invänder jag och frågar min franske vän att var han tror att Västborna finns då, om de nu inte hålls i köpladorna längre?
Jo, framför teven, förstås. Västborna sitter och glor på det 154e avsnittet av den femte av de nu pågående sju amerikanska teveserier som de har gjort till innehållet i sina liv.
Och kan man då säga att Meyssan har tagit miste på vad Västborna håller på med?
Nä, det förstås. Min franske vän ger med sig. Han inser att så ligger saken till. Freden är återställd. Jag kan återuppta läsningen av Meyssans artikel, den elfte i den artikelserie som Meyssan har valt att kalla Journal du changement d’ordre mondial, eller Journal över en förändrad världsordning, den serie texter som jag på sistone har gjort till innehållet i mitt liv.
