Den 11 augusti slog den första ”gröna” skolan i Palestina upp sina grindar. Aqqaba flickskola på norra Västbanken är alltigenom grönt miljötänk – från användandet av så litet vatten och andra material som möjligt vid bygget till minimerad energiförbrukning och återanvändning i säkra, pålitliga och ekonomiskt hållbara system.
Skolan har byggts med hjälp av 1,3 miljoner dollar (11,6 miljoner kronor) från den amerikanska biståndsorganisationen USAID, och vid invigningen konstaterade USA:s vice-konsul i Jerusalem Dorothy Shea: ”Vi vet att samhället blomstrar när kvinnor lyckas. Med öppnandet av denna skola upprepar vi vårt löfte att uppmuntra utbildning för flickor”.
Ironiskt nog är det just den israeliska ockupationen och isoleringen av palestinierna – understödd av den amerikanska administrationen! – som framtvingat en satsning på lokala och förnyelsebara alternativ på olika områden. Under trycket av energibrist och handelsrestriktioner har den palestinska ”Environmental Quality Authority” lanserat ett storskaligt eko-alternativ innefattande solenergi, återanvändning av vatten (inklusive regnvatten) och minskning av utsläpp och annan negativ miljöpåverkan. Skolan i Aqqaba är bara en början.
Samtidigt pågår en motrörelse. Utbyggnaden av illegala israeliska bosättningar hotar allvarligt den ekologiska balansen. 600.000 bosättare gör av med kolossala mängder vatten – inte minst för produktion av frukt och grönt som exporteras till EU-länder som Sverige – samtidigt som traditionella vattenkällor torrläggs och avfall och gifter dumpas i de palestinska byarna. Nyligen beviljade Obama-administrationen 38 miljarder dollar i militärt bistånd till Israel under en tioårsperiod – pengar som kommer att omsättas i än mer förstörelse och förgiftning av den palestinska livsmiljön.
Aternativet Grönt Palestina borde vara en självklarhet för en svensk feministisk regering att aktivt stödja. Ändå är Sverige påtagligt frånvarande i varje diskussion om Palestinas naturresurser, miljöförstöringen av alla Israels krig och de ständigt ökande problemen av den israeliska bosättnings- och koloniseringspolitiken. Sveriges rödgröna röst är helt enkelt – tyst. Det är hög tid att ändra på detta!
