ERS MAJESTÄTS OLYCKLIGE Kurt heter boken skriven av advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelsson. Det är den fullständiga genomgången av den så kallade Haijbyaffären som skakade det svenska etablissemanget i två decennier med start den 28 december 1933.
Då hade den levnadsglade men late resturangdirektören Kurt Haijby lyckats utverka audiens hos kung Gustaf V för att äntligen ordna utskänkningstillstånd till sin restaurang Lido, vilket var en förutsättning för att få fart på affärerna och det goda livet med cigarr och klockkedja. I en för trång hyrfrack med byxor som knappt gick att knäppa och en utputande rumpa mellan skörtarna svassade han in till kungen. Kungen kunde inte slita blicken från härligheten. Här tändes gnistan mellan kungen och Kurt. Ett hett homosexuellt kärleksförhållande inleddes. Genom en hemlig ingång fick Kurt med hjälp av hovets luttrade tjänare närmast fritt tillträde till kungens sovrum. Där kunde sedan kungen nojsa precis som han ville med sin älskade lille Kurt.
Kungen var lycklig och strödde gåvor och pengar över sin älskade. Men hans närmaste skälvde av oro och harm. Sakta sipprade fakta ut i den närmaste omgivningen, men saken kunde endast nämnas med omskrivningar och mörkläggning av saken var hovets reflex. Det var ju en fråga om nationens säkerhet.
Hur det hela sedan utvecklar sig med höga svenska ämbetsmäns hänsynslösa övergrepp på stackars Kurt och hur Kurt gång på gång lyckas komma på fötter igen är synnerligen roande läsning. Men det är också en lärorik historia om hur statsapparaten alltid skyddar sig själv, intrigerar och gör allt för att inte tappa sin auktoritet.
Historien kan åtminstone i ett viktigt avseende jämföras med IB-affären: Ljuskygg verksamhet pågår länge. När sanningen till slut avslöjas gör statens lojala tjänstemän allt för att dölja sina klandervärda handlingar. När Haijbyaffären till slut hamnade på Erlanders bord smusslades det också för att dölja de olagligheter som skett mot Haijby. Det gällde att få honom fälld för något brott i avsikt att knäcka hans trovärdighet. Homosexuella handlingar i alla former var djupt omoraliskt och förstås olagligt. På liknande sätt medverkade Palmes regering till att göra IB-avslöjarna till spioner för att knäcka deras trovärdighet.
Författarna har gjort ett imponerande mullvadsarbete i gamla arkivhandlingar och protokoll som sedan omformats till en underhållande och viktig bok.
Kommentar den 30 december 2021
SVT har nu producerat en kostymserie i tre delar av dramat runt Kurt Haijby och Gustaf V och mycket tidstypiskt gjort deras passionerade homosexuella förbindelse till huvudsak och rättsskandalen till bisak. Haijbys tidigare skumraskaffärer, hans pedofilbrott, hans aptit på lyx, flärd och pengar försvinner ut i kulisserna.
Poängen med exempelvis Henning Sjöströms och Vilhelm Mobergs engagemang i denna affär var att hovet och höga ämbetsmän i staten gått utanför lagen och grovt kränkt Haijbys medborgerliga rättigheter. Man tvistade också om i vilken utsträckning det förekommit ett intimt homsexuellt umgänge mellan Haijby och Kungen. Men det var inte det saken primärt gällde, det var hovets och höga ämbetsmäns agerande utanför lagen gentemot Haijby för att rädda monarkens rykte, det handlade om.
Kul recension, Knut! Jag skaffade pocketupplagan av boken i somras och hann inte med den då och sedan har den blivit liggande. Får alltså sätta upp den på lustläselistan för jul(-ledigheten) där den platsar fint med Guillous ”professionella” memoarer och (kanske) Sandelins terroristepos.
Knut L!
Tack för att du återpublicerar din bokrecension. Den visar på att bloggen är i takt med tiden – till och med före sin tid. Din kommentar om SVT-dramat är också bra.
Jag tycker att SVT har gjort en habil serie, med många mycket bra skådespelare. Men, tyvärr är den i första hand gjord för att vinna priser på QX-galan 2022 (i hård konkurrens med Fredrick Federley) än att vara ett historiskt sprängstoff.
Dokumentären om fröken Florence Stepehns på Huseby bruk går av en händelse samtidigt. I den kan vi se hur Vilhelm Moberg (och faktiskt också Henning Sjöström) var på tårna även i denna skandal; även den med kunglig proveniens.
Var är du idag Ville i Momåla? Du behövs mer än någonsin.
Sent ska syndarna vakna, kan man säga om Torsten Nothin (eller TN, som han kallades). Hans ”från Branting till Erlander” har jag i bokhyllan efter, gissningsvis, min morfar, men är väl knappast någon kioskvältare. Självbiografin är skriven på en tröttsam byråkratsvenska. Reine Brynolfsson gör en träffsäker gestaltning av TN, såsom jag uppfattar honom av självbiografin.
När Per-Albin Hansson 1932 bildade sin första ministär var Nothin och Rickard Sandler tillsammans med Per-Albin de enda som varit medlemmar i samtliga socialdemokratiska regeringar. Såväl Hjalmar Branting som Fredrik Thorsson hade enligt TN själv stort förtroende för honom.
Jag kan bara gissa, även om det inte framgår av TV-serien, att Per-Albin lät TN sköta Haijbyaffären i sin egenskap av överståthållare i Stockholm.
Torsten Nothin avskydde Tage Erlander och ansåg att denne svikit idealen efter Branting, Thorsson och Per-Albin. Erlanders känslor för TN verkar ha varit desamma, att döma av dagböckerna.