Aspfjärilen flyger under sista veckan i juni och de två första veckorna i juli. Den håller oftast till högt uppe i trädkronorna men hanen kommer ibland under förmiddagarna ned till marknivå längs grusvägar. På min skogspromenad dagen före midsommarafton fladdrade plötsligt en stor fjäril runt mig och jag stannade och stod helt stilla och försökte följa den med blicken. Så slog den sig ned på marken framför mig och strax därefter flyttade den sig till mina nakna tår som stack fram ur höger sandal. Där bredde den ut sina stora vingar som för att ge mig möjlighet att memorera vingarnas mönster.
Det var inte en Sorgmantel, den känner jag väl igen, men har i år knappast sett mer än en eller två. Mina tankar gick till en Amiral, men var osäker på hur den är tecknad. Som för att ge mig lite mer information vek den ett par gånger ihop sina vingar och jag kunde ana den helt annorlunda färgskalan på deras undersida.
Så lyfte den från min fot, följde mig en bit framåt vägen för att sedan försvinna in i det höga lövslyet längs vägkanten. Det kändes som en ynnest att för andra gången i mitt liv ha fått se en aspfjäril.
Aspfjärilen är en av årets höjdpunkter. Den missar jag aldrig.