Vi i vår generation har bilden av mannen med en skottkärra full med tyska marksedlar på väg till affären för att köpa de nödvändigaste livsmedlen, innan man måste ha två skottkärror fulla med marksedlar för att kunna köpa samma sak, inpräntad på näthinnan. Det är skräckbilden från 20-talets hyperinflation som knäckte Tysklands ekonomi och kastade landet in i Nazismen. Vi lärde oss sedan alla i skolan att om penningmängden ökar faller värdet på valutan. Och det gäller fortfarande.
Före andra världskriget baserade sig alla valutor på en inhemsk guldreserv, alltså alla fysiska pengar skulle kunna växlas in i guld. Det var en praktiskt uppfinning för att slippa släpa runt på guldtackor när man skulle handla och göra affärer. Varje land hade alltså en egen guldreserv som motsvarade den penningmängd som präglats av landets myndigheter. Detta var systemet med så kallad guldmyntfot.
Efter andra världskriget och den kraftigt ökande världshandeln behövde man en (1) stabil valuta som fungerade och accepterades överallt. I det så kallade Bretton Woods-avtalet (som ingicks 1945 mellan alla viktig ekonomier) fastslogs att den amerikanska dollarn (USD) skulle bli den valuta som alla viktiga varor skulle betalas i på världsmarknaden. Och, USA garanterade att den som önskade skulle kunna växla in sina USD i guld i amerikanska riksbanken till ett fastställd kurs (35 dollar/uns). Därmed var dollarn lika bra som guld tänkte man. Man startade även IMF för att övervaka att USA skötte om dollarn som en världsvaluta.
Detta gjorde nu att alla länder samlade på sig USD i sina bankvalv för att t ex kunna handla den viktiga oljan, vilket i sin tur medförde att det blev en väldig efterfrågan på dollar och att USA därför måste samla på sig enorma mängder guld för att kunna uppfylla sina inväxlingsgarantier. Hänger ni med?
I slutet av 1960-talet krävde Frankrike att få ut sina dollarreserver i guld och andra länder följde efter. Då krympte den amerikanska guldreserven såpass mycket att förtroendet för dollarn rasade i samma mån. 1971 deklarerade president Nixon helt frankt att USA:s inväxlingsgaranti nu upphört.
Under kalla kriget förvarade Västtyskland för säkerhets skull sin ökande guldreserv i New York och i några andra storstäder. På senare år har Tyskland flyttat hem 300 ton av sitt guld från USA, vilket ytterligare minskat USA:s direkta tillgång på guld.
Ännu betalas den mesta världshandeln i USD, men förtroendet för dollarn har försvagats och nya stora och växande ekonomier behöver en säkrare och mer pålitlig lösning. Därför hör vi allt oftare om att Kina, Ryssland och de så kallade BRICS-länderna håller på att överge dollarn och skapa en ersättning. Kina har kraftigt ökat sin guldreserv och har även startat en finansieringsbank (Asiatiska banken för investeringar i infrastruktur, AIIB). Flera länder har redan meddelat att de ämnar övergå till Yuan som sin reservvaluta. Senast var det Pakistan som gick ut med nyheten dagen efter att Donald Trump twittrat om att Pakistan inte gör rätt för allt amerikanskt bistånd. Snart är vi framme vid att Bretton Woods-avtalet endast är historia och att något nytt måste förhandlas fram efter de nya styrkeförhållanden som nu råder i världen.
Och vad händer då när dollarn faller som ”reservvaluta”? Jo, ingen har längre behov av dollar, så de kommer att växlas in i andra valutor, kanske mest Yuan, och strömma in till USA i enorma mängder. Det finns ungefär lika mycket dollar ute i världen idag som hemma i USA. Penningmängden i USA kommer kanske att fördubblas.
Och då mina vänner, kommer inflationen att galoppera och var den galoppen slutar vet ingen idag. Säkert är att fattigdomen kommer att explodera och att USA inte längre kommer att kunna spela rollen som världspolis. Kanske man ändå kan våga sig på en liten önskan om att denna ekonomiska kollaps ska komma så fort som möjligt – innan några nya galna krigsäventyr har hunnit inledas.
…
Inspirationskällor:
Dollanrn som reservvaluta och
Andreas Cervenka: Dollardominansen – ett av världens stora problem
Av ovan skrivna är det väl ej konstigt att Bitcoin stiger, mer om det senare.
Men jag vill också lägga till att de senaste årens låga räntor har gjort att rikaste personerna ca 1% har kunnat lånat pengar till ca 1-0,5 % (ej du &jag) för att då köpa aktier som stiger med ca 10% på året, 9% vinst.
Företag kan också låna till 1% ränta för att handla upp aktier i det egna företaget och på så sätt få aktiekursen att stiga. För att sedan kunna handla upp företag (konkurrenter) med de aktierna som betalning. Det är detta som har givit aktieuppgången de senaste åren. Vi har alltså en aktiebubbla.
Sedan lånar bankerna nu ut till husköparna, inte så mycket husen är värda, utan så mycket som de maximalt kan låna ut. Unga husköpare idag är så hårt belånade att de kommer aldrig att kunna betala av lånen under sin livstid som våra föräldrar (eller äldre personer) kunde göra på ca 25-30 år. Så vi har en bostadsbubbla.
Aktiebubbla, bostadsbubbla, och bubblornas bubbla – Bitcoin.
Detta kommer givetvis att spricka.
Detta kommer givetvis att spricka, men när?
Men när detta rasar kommer dollarn att rasa. Sedan har vi ett USA med statsapparaten i ett pågående inbördeskrig för öppen ridå, där Demokraterna ej accepterat sin valförlust (skyller på Ryssland inblandning och Trumps mentala hälsa mm) kommer vi se en splittring av nationen och då finns det stor risk att en utländsk fiende (krig) krävs för att ena landet och Trump skall kunna sitta kvar. Tror Jan Myrdal har rätt i sina farhågor att krigsrisken är stor.
Bra, pedagogisk och viktig genomgång. Vi kan tydligt se vilken som är tendensen. Utmärkt! Detta skulle kunna sagts med flera tusen ord, men det behövdes inte i det här fallet. Tack Knut! Blir väl inte så kul för oss i lydlandet Sverige förstås…
Det var 2014, redan innan jag börjat medarbeta i den här bloggen, som gammal klyscha från 70-talets marxist-leninistiska debatter dök upp: Imperialistmakter är som farligast när de befinner sig i ett svaghetstillstånd
Jag vet inte var jag fick det ifrån, Lenin, Myrdal eller bägge? Hursomhelst, det ledde mig in på tankegångar att USA var på väg utför, vilket inte var en lika omhuldad tanke då som nu.
Jag tror inte jag skrev om det, men det fick mig att inse att ett omfattande krig skulle stå för dörren, ett krig där USA inte skulle sky några medel, som de som hotas till sin existens.
Så jag hoppas dollarn pajar innan USA provar någon väg att rädda den med militära medel…
Men om nu dollarn inte rasar i ett svep, så finns väl också möjligheten att den amerikanska industrin, då med sjunkande kostnader, får en sista chans att blomma upp.
Krigshetsen kan ju ha den effekten att världen delas upp ännu hårdare i två tydliga militära och ekonomiska block USA/Europa och Ryssland/Kina. Världens övriga länder blir då kanske tvungna att tydligare än idag bevisa sin lojalitet med endera blocket, både ekonomiskt och i upplåtande av territorium för militärbaser. Det skulle kunna gynna USAs ekonomi på Kinas bekostnad.
Jag gissar att den verkliga utvecklingen alltid kommer att bjuda på stora överraskningar och att man nog skall akta sig för att bita sig fast allt för hårt i sina spådomar.
Vårt förhållande till främmande makt är gott – om gissningar.
Anders Å!
Tänkvärt, håller med. Det enda vi vet är att vi inte vet.
Anders P!
Jag är inte helt säker, men jag minns inte kommentaren på det sättet du här framför den. Min uppfattning är att det varken är Lenin eller Myrdal utan från Mao det här kommer; i hans försök att något korrigera sitt eget berömda omdöme om papperstigrar. Efter diskussionerna i KKP och mot bakgrund av utvecklingen i verkligheten konstaterade han att imperialister visserligen var papperstigrar, men att sådana trots allt hade riktiga klor.
Jag tror den bedömningen håller streck även i dag.
Anders Åberg!
Vilken amerikanska industrin tänker du på? Den som fanns är redan utflyttad till Asien, Latin Amerika mm. Tänk efter vilka amerikanska produkter har du/vi i våra hem. Vitvaror nej, elektronik TV mm nej, bilar nej, kläder nej. De har inget att erbjuda. Den amerikanska industrin tjänar lite på varuproduktion. Tag Ford Company, de lär tjäna 45% av sin vinst på finansiella transaktioner och bara 55% på fordonsdelen. Konsumtionen av varor/tjänster tar ej fart p g a att folk är så hårt belånade; studielån, bolån… Köper man en bil så sker det också med lån. Stor del av inkomsten går till räntor på lånen, den lönsammaste sektorn är banker m m (parasitär) som ger ut lån. Lite blir kvar för konsumtion av nya varor.
Torgny Forsberg!
En rejält billigare dollar skulle mycket väl kunna få produktion att flytta från Asien till USA. Infrastrukturen, kulturen och billig tillgänglig arbetskraft utan facklig organisering finns redan på plats.
Förskjutningen till finanskapitalism är en följd av både dollarvärdet, minskad andel mänskligt arbete och krympande vinstmarginaler i produktion och den processen kommer sannolikt att fortsätta, men ännu är inte alla manuella arbeten avvecklade så ett ryck till är säkert möjligt.
En billigare dollar lättar också på lånebördan. Blir det rent av högre inflation än ränta, så får folk t o m betalt för att låna, vilket skulle kunna öka konsumtionen. Importen blir då också dyrare, vilket gynnar inhemsk produktion.
Det här är dock rena spekulationer från min sida, motiverade av dom andra spekulationerna i kommentarsfältet.
Det mest sannolika är nog att ingen av dessa spekulationer är riktig.
Det du missar är den nya industri-branschen i USA, rymdindustrin, som i USA är på väg att kommersialiseras med bl a Elon Musk’s SpaceX.
I rymden finns det oändliga resurser av alla möjliga råvaror som världen kan tänkas behöva, bl a titan och andra mineraler som har större världen än guld.
Detta kommer att vända upp och ned på allt som idag anses värdefullt. Aluminium var dyrbarare än guld fram till omkring 1875, då man kom underfund med hur man skulle få fram aluminium ur bauxit.
Läs mer på planetary.org.
Dennis Nilsson!
Jo nya projekt lär säkert lanseras. Rymden har jag kanske lite svårt att se som någon räddning för USA i stort dock. Skall det bli någon maktförskjutning av produktion värd namnet så måste det nog handla om produkter med större marknad.
Ser man det på längre sikt så riskerar ju alla marknadsekonomiska produktionsprojekt få stora problem. Även rymdens råvaror är bara värda det mänskliga arbete som krävs för att utvinna dom. När nästan all produktion är automatiserad så genereras inte längre någon vinst där.
Finanssektorn blir då kapitalets sista tillflyktsort, men spekulation generar inga nya värden och tillfredsställer inga materiella behov.
Kanske får vi då se nya varianter på mer folklig it-baserad produktion uppstå i resterna av den döende marknaden, vem vet.
Fortsättning följer…
fortsättning:
Någon ekonomi ledd av arbetarklassens parti tror jag däremot aldrig att vi får se igen, då det vi kallar arbetarklass troligen knappt existerar då.
Risken att den här processen leder till krig känns däremot överhängande.
Redan nu ser vi ju hur vår galna försvarsminister knyter banden till dom brutalaste och mest krigiska krafterna i vår värld.
Dennis Z!
Maocitatet i all äre, men det är inte det jag är ute efter, att vi överskattar fiendens styrka. Sedan ja skickat kommentaren 13:56 slog det mig att jag använt andemeningen i det citatet, att imperialistmakter är som farligast för omgivningen när de håller på att försvagas i min Tjeckoslovakienbok 1978 ”Vi är förrådda!” sid. 20-21 där jag länkade den ekonomiska kris Nazityskland hamnat i 1937 med de aggressiva företag de gav sig in i 1938, och sedan 1939. Kriget var Nazitysklands enda chans att överleva.
Kina och Ryssland driver handeln dem emellan via betalning med Yuan som är kompatibel mot guld. Den som är otrygg med att hålla stora volymer Yuan kan istället lagra guld.
Även Iran, Pakistan och Venezuela ansluter sig till denna strategi och fler står i kö exempelvis Japan. Stora ekonomiska belopp försvinner för den redan enormt skuldtyngda imperialistmakten.
Den andra grundbulten i kriget om att sänka dollarn är kinesernas genomförande av ett eget självständigt digitalt betalningssystem, Chinese International Payment System (CIPS). Detta gör på relativt kort sikt kineserna och ryssarna immuna mot alla amerikanska sanktioner. Genom att inte alls använda det amerikansk digitala betalningssystemet, kan USA inte längre blockera dessa flöden av pengar eller för den delen stjäla stora belopp som när det gäller Iran.
Finns det någon etablerad ekonomijournalist, finanstidning etc som tar upp detta? Eller försöker man lägga locket på? Eller tror de att det är struntprat?
Underrapporteringen är uppenbar. Sveriges störste importör av varor är USA följt av Nato-staten Norge. Ungefär en femtedel. Om inte vi lydigt följer USA i graven riskerar vi säkerligen sanktioner, jänkarna blockerar då enkelt svenska tillgångar via det egna digitala systemet som de fullständigt kontroller. Där har du varför Hultqvist agerar som han gör och Wallström, alltid, får krypa till korset. En riktig rävsax.