Lisa Magnussons ledare i DN (2018-02-28) är ett mycket typiskt – och skrämmande – exempel på den mediala propagandan om hopplösheten i Syrien, nu med anledningen av kriget om stadsdelen Ghouta i östra Damaskus. Hon återger helt okritiskt sina ensidigt valda källors berättelser, som helt domineras av allt tänkbart ont som kan sägas om Bashar al-Assad. (Detta inlägg är inget försvar för al-Assad, utan ett försvar för att granska båda sidors agerande i konflikten).
Vilken är då DN:s bild?
Den är att upproret startades efter att ”lejonet” (al-Assad) våren 2011 pinat livet ur 13-årige Hamza al-Khateeb, som en månad senare överlämnades till familjen som ett skändat lik. Det blev för mycket för det hunsade syriska folket, som startade ett upprop på Facebook ”Vi är Hamza al-Khateeb”, som fick 60.000 följare, varpå folk gick ut på gatorna och protesterade. Så började upproret mot Bashar al-Assad 2011.
I sju långa år har sedan al-Assad-regimen hamrat på med oljefatsbomber, gasattacker, terror och tortyr mot oskyldiga män, kvinnor, barn och sjukhus i civila bostadsområden.
Och så avslutningen – a call for action:
FN:s barnfond, Unicef, släppte nyligen ett tomt pressmeddelande om Syriens barn, den säger sig ha fått slut på ord. Och om den får det så måste den skaffa nya. Världen kan inte bara tigande stå där och glo. Vi får inte vända syrierna ryggen.
Vad är det då som döljs?
Först och främst att terrorister med 100.000-tals civila som sköld tar sig rätten att härska – mot landets lagliga regering. Och eftersom dessa terrorister inte verkar finnas – de döljs mycket omsorgsfullt (och journalister kan absolut inte sticka in näsan) – blir följdfrågan om vilka som utifrån stödjer terroristerna med vapen aldrig ens aktuell.
En annan sak som undanhålls är att terroristerna självklart bedriver ett skräckregemente mot de civila (delvis bestående av släkt och anhöriga, men också av rena fångar). Tänk er hur det kan gå till att hålla ordning på 100.000-tals civila som inget hellre önskar än att komma ut ut skottlinjen. Det främsta problemet för dem är förstås mat och mediciner, men vapnen är prio ett, och det finns det gott om.
En tredje sak som döljs är att det är relativt enkelt att gömma sig och försvara sig i en stadsbebyggelse mot inträngande soldater på marken (därför drivs kriget med så mycket flygbomber) och att det därför är mycket enkelt att lägga skulden på al-Assad och ryssarna.
En fjärde sak är att terroristerna är helt beroende av att propagandan fungerar, så att den önskade bilden av kriget må spridas. De tar mycket råfilm som i ett nafs med mobilerna kan skickas till skickliga redigerare som i lugn och ro kan framställa ”realistiska” filmklipp. Alla beväpnade män klipps bort. Inte ens de vita hjälmarna finns längre med, de som avslöjades som den stora propagandabluffen i Homs och Aleppo. Bara husskelett och mer eller mindre lidande civila på bild. Det är ett mycket cyniskt skådespel. Men som sagt det intresserar inte DN.
Alltså, inte ett ord om vilka som håller dessa civila – män, kvinnor och barn – som sköldar för att kunna fortsätta kriget och bistå sina uppdragsgivare och vapenleverantörer i deras strävan att slå sönder Syrien för gott.
Total handfallenhet och hopplöshet är vad DN (och andra ledande medier) levererar. Lisa Magnussons ledare den 28 februari 2018 är ett skrämmande exempel på detta. Utnyttjandet av civila – män, kvinnor och barn – som ett strategiskt offer i kriget, är en närmast obeskrivlig mardröm. Orden förlorar verkligen sin mening. Tänk att det inte längre finns någon ansvarig redaktör på DN som säger stopp till rena propagandatexter som denna?
Har ni märkt i rapporteringen att frasen ”mänskliga sköldar” som så ofta användes i Mosul när man beskrev hur IS använde civila människor, medan den nu ej används i Ghouta, fast samma sak görs av Jihadisterna (oj förlåt ”rebellerna”). När Mosul skulle återtas från IS av USA och Irakiska armén, så gjordes uppskattningar av antalet civila dödsfall minst mellan 5.000 och 10.000. Vissa rapporter var väsentligt högre, med en irakisk uppskattning som tyder på 40.000 slaktade. I mars 2017 dödade en amerikansk flygattack i Mosul upp till 300 irakier, mer än Assads styrkor påstås ha dödat i sin nuvarande offensiv. Om vi går till Raqqa förra sommaren så dödades 100 civilpersoner i veckan under USA:s offensiv som varade i ca 6 månader. Sedan gav man fri lejd ut ur Raqqa till jihadisterna för att de skulle gå mot Damaskus och strida mot Assads armé. Att beskriva det som nu sker som det värsta som har hänt är djup hyckleri från våra medier.
Det värsta som har hänt i Syrienkriget är att det startades av USA för 7 år sedan via ombud som nu har dödat 400.000 människor, fördrivit miljoner flyktingar inom landet och miljontals flyktingar utomlands. Att det är det värsta som hänt berättas inte. I ETC:s ledare skriver Somar Al Naher att ”Ryssland är inte bättre än USA i Mellanöstern”. Men de spelar ej i samma division när det gäller krigsbrott, Ryssland spelar i gärdesgårdsserien USA i proffsligan. Denna falska vänster som stött CIA-stödda grupper i Syrien och nu demoniserar Ryssland är bara ett sätt att underlätta för USA att mer aktivt gå in i Syrienkriget, de tjänar imperialistiska intressen och när falsk vänster och liberaler stöder USA så kan det stora kriget mellan två kärnvapenmakterna ej vara långt borta.
Tack Knut för detta inlägg!
Det är kanske så att kampen om Syrien gått in i ett avgörande skede och då hårdnar det, som i alla krig. Tycker – rent PR-mässigt – att Vita Hjälmar, Lisa och andra gör ett bra jobb som är på plats, fysiskt eller via elektronik, när man drar ut de små oskyldiga barnen, med sina stora undrande ögon, ur bombade hus. Jag säger inte detta för att göra mig rolig eller för att vara cynisk. Men detta folkrättsbrottsliga krig som med stöd av oss, (Wallströmskan) USA och deras ledare Israel och diverse Saudiarabier samt naturligtvis Wolodarskij, tar oss till den Brave New World som Huxley förutspådde. Alltså här hemma trivselgnabbas vi och därborta är det omänskliga rättigheter. Alltså inget nytt egentligen. Vi har ett jobb att göra! Att al-Assad skulle sluta försvara sitt land vore ju enligt folkrätten, tjänstefel.
Ledaren, den 28.2, har föranlett tre läsarkommentarer (utdrag):
… Vi som har vuxit upp efter Vietnamkriget har fått lära oss att det liksom finns en ”snyggare” sorts krig. Ett där man ”precisionsbombar” enbart kombattanter och i allt väsentligt lyckas undvika blodbad och civila offer. Inte minst USA och västvärldens liberaler har marknadsfört denna krigssort som någonting nästan salongsfähigt – något man bör tillåta sig då och då för att ”lösa problem”. Men så emellanåt uppstår ett krig som det i Syrien: en sanslöst brutal påminnelse om hur väpnade konflikter kan se ut när amerikanska PR-konsulter inte har varit inblandade i utformningen. En påminnelse om varför vi behöver en stark fredsrörelse, och inte bara mer pengar till pansarvagnar på Gotland.
Enligt Pentagon är det alltid Ryssland, med eller utan bevis.
USA, Israel, Qatar, SaudiArabien och Turkiet startade kriget i Syrien. […] De USA-sponsrade rebellerna har använt sarin […] Och nu senast använde rebellerna klorgas.
I dagens DN skriver Anna-Lena Laurén angående dagens Ryssland: ”… den äldre generationen ser inte på politiska program i tv för att lära sig något nytt – de gör det för att ta reda på hur makten vill att de ska tänka.”
Men Herre Gud, det är ju precis därför jag ser på ”Rapport”!