Som jag framhållit i ett tidigare inlägg är Johannes Uppenbarelsebok eller Apokalypsen, som återfinns allra sist i Bibeln, ett eldorado för en sifferälskare. Till exempel uppträder det heliga talet 7 i oförmedlad form hela 54 gånger i Apokalypsen – jag har naturligtvis kontrollräknat! – och det inte fullt lika uppbyggliga talet 6 kommer inte så långt efter.
Inseglen är till antalet sju och detsamma gäller de asiatiska församlingarna, vredesskålarna, änglarna, basunerna, de gyllene ljusstakarna och andarna. Likaså har draken i det tolfte kapitlet och vilddjuren i det trettonde sju huvuden vardera. Också ett par av tidsangivelserna syftar i lätt maskerad form på 7-talet: ”de 1260 dagarnas ökenvistelse” (12:6) och ”de 42 månadernas maktutövning” (13:5) är i båda fallen precis hälften av sju år, i varje fall om vi uppgraderar de 1260 dagarnas ökenvistelse till 1278…
Till detta kan läggas att antalet saligprisningar i Uppenbarelseboken är sju. Vidare brukas Kristi namn vid sju tillfällen och Jesu namn vid fjorton (= 2 x 7).
I samma mån är Djävulen och hans anhang bundna vid talet 6. Det skändliga Babylon, som antagligen symboliserar Romerska riket, nämns exakt sex gånger, draken tolv gånger (= 2 x 6) och vilddjuren inte mindre än trettiosex gånger (= 6 x 6). Talet 7 är rent himmelskt, medan talet 6 utan minsta tvekan ska uppfattas som jordiskt och/eller djävulskt.
”De ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade” (144.000) av Israels barns tolv stammar i sjunde kapitlet av Uppenbarelseboken är kanske det tal som vållat de allvarligaste kontroverserna. Apokalyptiska sekter à la Sjundedagsadventisterna och Jehovas vittnen har som bekant lagt beslag på samtliga ”de 144.000 tecknade” för egen räkning och identifierat dem med det egna samfundets anhängare. För alla övriga sägs himmelriket vara stängt.
Det ojämförligt bäst kända talet i Uppenbarelseboken är emellertid 666, i allmänhet kallat vilddjurets tal eller, på engelska, the number of the beast. I min slitna konfirmationsbibel är ordalydelsen denna:
”Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex” (13:18).
För att förstå andemeningen i denna bibelvers måste man känna till att varje bokstav hade en dubbel innebörd för senantikens greker och hebréer genom att vara rustad med såväl ljud- som talvärden på samma gång. Mot en viss bokstav Y svarade ett visst tal X och omvänt, men tolkningstvister var regel snarare än undantag.
På dessa omständigheter grundar sig den högst tvivelaktiga räknekonsten gematri.
Enligt de flesta Bibeltolkare och legitimerade gematri-kännare är det kejsaren Nero (37–68 e Kr), som döljer sig bakom talet 666. Nero lät döda sin egen mor, brände Rom, avrättade sina fiender, förföljde de kristna och framstår onekligen som ett av Apokalypsens vilddjur – det finns två … – med andra ord som Satans ställföreträdare här på jorden. Men Nero-kalkylen är på intet vis oomtvistad.
En som definitivt vägrade ta intryck var den katolske teologen Peter Bungus. På 1500-talet gav denne Peter B ut en närmare 700-sidig bok med titeln Om talen, där det suggestiva 666 tolkas som Antikrist (en benämning som inte återfinns i Apokalypsen). Antikrist visar sig i det här sammanhanget, inte alls oväntat, vara synonymt med Martin Luther. Med hjälp av ett esoteriskt räknesätt plus en välbehövlig stavningsreform – Martin Lauter – kunde Bungus leda i bevis att just Luther är djävulens hantlangare. De protestantiska teologerna var av annan åsikt och gav igen genom att identifiera dåvarande påven, Klemens VII, med vilddjuret.
Nu i modern tid har bland andra Napoleon Bonaparte och Benito Mussolini avslöjats som sjuhövdade vilddjur från högst tvivelaktiga utgångspunkter – och fundamentalistiska högerextremister i Amerikas Förenta Stater gjorde på tidigt 1980-tal den revolutionerande upptäckten, att namnen Ronald Wilson Reagan (6 + 6 + 6) har vardera sex bokstäver. Andra förhoppningsfulla teckentydare har med hjälp av substitutionerna A = 100, B = 101, C = 102, D = 103, E = 104 o s v noterat att H+I+T+L+E+R är lika med 107 + 108 + 119 + 111 + 104 + 117 = 666.
Till saken hör att det finns ännu ett tal med otvetydig vilddjursanknytning i Peter Bungus nyssnämnda 1500-talsverk. Detta tal är 2.665.866.746.664 (2 biljoner, 665 miljarder, 866 miljoner …) och utgjorde, enligt författaren, det exakta antalet smådjävlar som kamperade här i världen, när boken skrevs. Den som till äventyrs inte tror mig kan slå upp sid 214 i Peter Englunds essäbok Förflutenhetens landskap (Atlantis 1991), där läsaren inhämtar följande: ”… Bara antalet smådjävlar i världen uppgick enligt en samtida tysk kalkyl till en summa av inte mindre än 2 665 866 746 664 stycken.”
Att antalet 6-or är starkt överrepresenterat i Peter B:s monstruösa smådjävulsmängd ser man genast. Däremot upptäcker man inte, åtminstone inte på ögonblicket, att 2.665.866.746.664 har det märkliga primtalsmönstret 2 x 2 x 2 x 3 x 3 x 3 x 3 x 3 x 11 x 11 x 11 x 101 x 101 x 101 – som i sin tur kan skrivas (2 x 3 x 11 x 101) x (2 x 3 x 11 x 101) x (2 x 3 x 11 x 101) x 3 x 3 – med det ytterst fängslande resultatet 6666 x 6666 x 6666 x 9 som följd.
Tydligt är att Bungus på något sätt var inspirerad av Apokalypsens 13:18 i sitt smådjävulskalkylerande för omkring 500 år sedan. Dessvärre är hans övriga beräkningsgrunder inte lika klara. T ex frågar man sig omedelbart, varför han experimenterar med talet 6666 i stället för 666, och man undrar minst lika intresserat vilken funktion de båda övertaliga 3-orna har.
Gåtan bakom vilddjurets tal väntar än i dag på sin slutgiltiga lösning. Någon som har gåtans lösning?
Jag läste någonstans att det bland den romerska överklassen var mycket populärt att skriva om sina namn som siffror, men att 666 inte alls stod för Nero, utan för Caligula.
Fan vet!
Tyvärr måste jag meddela att talet 666 inte finns i Johannes uppenbarelse eller annorstädes i Bibeln. Denna min utsaga låter galen; alla kan ju hämta sin konfirmationsbibel och slå upp bibelversen och läsa själv.
Men det vore ett okritiskt tillvägagångssätt. Vi måste först fråga oss vad Bibeln är. En bibelbok som Johannes uppenbarelse existerar enbart i form av ett stort antal handskrifter (textvittnen) som är mer eller mindre sena kopior av kopior, samtliga behäftade med ett antal fel och ändringar. Vad som ”står i Bibeln” kan man endast försöka sluta sig till genom jämförelse av textvittnena. Det har ingen betydelse vad som står i traditionella översättningar.
Vissa textvittnen säger 616, andra säger 666. 616 är ”lectio difficilior” (den mest oväntade läsarten) och därför skyhög favorit. Den nuvarande officiella svenska översättningen fegar tyvärr ur och förpassar det troligare 616 till notapparaten. Men läsarten 616 är också obevisbar. Betydande delar av Bibeln är evigt ovetbar.
Just i början av artikeln behandlar författaren siffran 6 lite nedlåtande, den är inte ”uppbygglig” jämfört med det ”heliga” talet 7. Men multiplicerar man dem, och det ser jag inte har gjorts någonstans i artikeln, får man 42 som förutom en mängd vidunderliga egenskaper dessutom sedan länge gällt för att vara ”svaret på allt”.
Apokalypsen dramatiserades på 1990-talet i romanen Left Behind i 16 (2^2^2) delar av Tim LaHaye och Jerry B. Jenkins. Det blev en stormande succé på sisådär 50 miljoner sålda ex, en lång TV-serie, fyra filmer med Nicholas Cage samt flera videospel.
Den inleds med Hänförelsen, ”The Rapture”, där några miljoner människor plötsligt försvinner. Det enda de lämnade efter sig (left behind) är kläderna de hade på sig. De är alltså spritt språngande nakna i himmelriket, en ofelbar början på en amerikansk succeroman!
Mr 666, d v s Antikrist, heter Nicolae Carpathia och är inte oväntat FN:s generalsekreterare. Han är son till Marilena och den briljante, homosexuelle(!) Sorin Carpathia, vilka möttes på universitetet i Bukarest på det glada sextiotalet.
Totala antalet inbundna sidor är 6549 (111 x 59), och flera av delarna är på 432 sidor (=2 x 6 x 6 x 6 !). Kanske lika spännande som The Red Wolf by Liza Marklund, vilken jag läste nyligen.
Bengt Svensson!
Intressanta upplysningar om den i USA dramatiserade Apokalypsen. Varmt tack för dem!
Den röda vargen (Pirat, 2003) är Liza Marklunds totalt femte deckare om det journalistiska (föd)geniet Annika Bengtzon. På ett allmänt plan handlar Liza M:s bok om en svunnen tids extremvänster, tillfälligt utlokaliserad till midvinternattens Luleå, och på det synnerliga planet om de s k rebellernas existens i 1960-talets Sverige.
Jag har läst Den röda vargen flera gånger och även skrivit en mer än tjugo sidor lång essä om boken. Enkelt uttryckt vågar jag påstå att intrigen haltar både ur politisk och kronologisk synpunkt; Liza M hugger kort sagt i sten på alla upptänkliga punkter samt ytterligare några.
Vissa beröringspunkter finns eller fanns mellan rebellrörelsen och dansken Gotfred Appels Kommunistisk Arbejdskreds (KAK). Känner du till historien om ”Blekingegade-ligan” i Danmark? En fullkomligt sanslös historia – på en helt annan nivå än Marklunds kolorerade vargfantasier.
Det där med Liza M var tänkt som ironi, inte beröm. Politiskt osmakligt tyckte jag påhittet om ett terrordåd av några vänstertyper mot ett stridsflygplan var med en oskyldig värnpliktig som dödsoffer.
Jag tror också 1990-talet erbjöd god utkomst för apokalypsosångare, men ”Left Behind” verkar inte väckt mycket intresse i Sverige. Alltid något att glädjas över. Det finns massor om serien på internet.
Nu är väl ”Y2K” (year 2000) rätt bortglömt, men då hävdade många att kl 24 nyårsafton år 2000 skulle världen kollapsa p g a att räknarna i en massa gamla datorprogram antogs bli nollställda. Jag besökte då en familj som bosatt sig i bushen i norra Kalifornien i väntan på domedagen. Och visst är den underhållande, allra bäst gör den sig på bio. Jag minns hur den unga publiken jublade när rymdmonstren sprängde Vita Huset i luften i ”4th of July”(?), eller skräcködlorna tog över New Yorks tunnelbana. Flera i USA:s kongress tror ju att domedagen är nära enligt deras bibeltolkningar.