Det är med vemod i sinnet jag skriver dessa minnesord. Min gode vän Rocky har gått ur tiden som en återkommande godmorgonkompis. I minst 15 år har jag följt honom och hans värld, som alltid känts också lite som min. Han tillhör mina barns generation och det var de som introducerade honom. Jag lär mig numera mer om mina barns värld genom Rocky än genom dem. De har inte längre tid att filosofera med farsan.
Martin Kellerman han äntligen bestämt sig för att sluta göra Rockystrippar. Dagens Nyheter hade ett stort reportage. Rocky har nämligen blivit till ett, visserligen självvalt, men ändå ett fängelse. Något mer kanske man ändå vill göra i livet. Men vad kan vara mera meningsfullt än att rita och filosofera över livet och människorna i stort och smått, som Kellerman gjort och bjudit in oss till? – frågar jag ändå.
Att inte låta någon ta över Rocky och jobba vidare är nog klokt. Den bygger alldeles för mycket på Kellermans fyndiga texter i perfekt samspel med minspel och gester i bilderna. Omöjligt för någon annan att åstadkomma. Walt Disneys Kalle Anka, Rune Andreassons Bamse och Elov Perssons Kronblom levde vidare efter upphovsmännens frånfällen, men några nya Rocky får vi nog inte se. Frid över hans minne.
Jo, jag kan förstå att Kellerman måste slita sig loss från Rocky. Men det finns också andra mer kulturpolitiska skäl till att Rocky försvinner in i dimman. Han berättar att inkomsterna från tecknararslitet bara sjunkit för varje år. När Rocky var som störst publicerades den i ett femtiotal tidningar runt om i Skandinavien, men på slutet var det bara ett tiotal. Det är också så att så kallade fristående seriestrippar fått allt större konkurreras från internationella företag som säljer färdigredigerade så kallade plocksidor med seriestrippar till vrakpriser. Det blir allt svårare att få betalt för sitt jobb helt enkelt. Kellerman kommenterar på följande sätt:
”Inte ens jag, som är en väldigt framgångsrik serietecknare, kommer att kunna fortsätta. Om fyra–fem år skulle jag ändå fått sparken från DN. Det var ett ålderdomligt medium redan 1998 när jag började så det är inte konstigt att det är på väg ut… När min inkomst halveras för varje år då måste jag börja tänka på något annat.”
UNT, min lokala morgontidning, hade Rocky under många år, men plötsligt häromåret tog det slut. Jag klagade och fick svaret från en vikarierande kulturchef att ”vi byter serier ibland för att få lite variation”. Jag vet att alla tidningar jagar kostnader, så förmodligen fann de en billigare ersättare.
Nej, Rocky är helt enkelt för bra för denna världen. Kanske Rocky kan få en plats i Svenska Akademien, där finns ju flera lediga platser.
Vad svarar man då på Rockys ”Hej då”? Det enda jag kommer på är:
Nu blir också DN ordentligt kulturfattigare och tack för den tid som var! Det var kul så länge det varade.
Men! Han har liksom inte förstått vad hans konstnärliga gärning faktiskt är!
Han dokumenterar hela sitt liv i serieform från ungdom och hela vägen in i medelåldersmelankoli där han som så många andra medelålders hamnar sittande och supande då och då med de få vänner man har kvar i medelåldern. Stagnationen är en del i det hela, det finns alltid i det mänskliga livet.
Nu blir hans gärning ofullbordad och det makalösa projektet han startade för decennier sedan kommer aldrig bli det storslagna projektet som kommer förära honom odödlighet, som blir ett dokument för tiderna! Tvivel på sig själv, utbrändhet och allt det där är en del av det normala människoödet som förtjänar en fortsatt dokumentation.
Det är tragiskt att se storslagna konstnärsgärningar inte klara sig in i mål.
Hans val stod till slut mellan att bli Rocky eller att fullfölja Martin Kellermans liv. Någon kompromiss var inte möjlig.
Sann konst kräver offer…
Men det blir väl å andra sidan ett passande monument över Generation X. En planlös vandring från det ena till det andra och allt mynnar slutligen ut i ingenting.