Vissa solitära ensamlevande däggdjur slöt sig en gång i urtiden samman av praktiska överlevnadsskäl och blev sociala däggdjur – som kunde skydda sig och jaga effektivare tillsammans.
I den så uppkomna flocken levde den gamla egoistiska konkurrerande individinstinkten kvar – kamp om mat, sex, makt, territorium (revir). Samtidigt utvecklades parallellt ett för alla gynnsamt kollektivt samarbete – en ny osjälvisk instinktiv gruppsammanhållning (altruism).
För att med dessa två motstridande tendenser i möjligaste mån kunna hålla fred och uppnå enighet i gruppen utvecklades en social hierarki. De starkaste alfahannarna styrde flocken och fick mer mat och sex än de övriga, men alla tjänade ändå på gruppsamverkan.
Alla flockmedlemmar utvecklade en kombination av underordning och dominans – alfamedlemmarna styrde dominant med sin maktstyrka, de övriga i flocken underordnade sig. Det sociala däggdjurssamhället var och är en social dominanshierarki, där strider ibland bryter ut och nya alfadjur intar toppositionen i maktpyramiden.
Urkommunismen
Detta är den ursprungliga grunden till även det mänskliga klassamhället idag. Människan är ett djur som härstammar från andra sociala däggdjur, och en del av dessa uråldriga beteendetendenser lever kvar. Inte som ”reaktionär biologistisk determinism”, men som just sociala uppförande-tendenser, som vi politiskt, kulturellt och personligen kan motverka om vi så väljer.
Bland dagens sociala, intelligenta och kommunikativa schimpanser kan flocken i kollektiv samverkan påverka ”valet” av alfahanne. Det är en slags begynnande jämlikhet och protodemokrati i djurvärlden.
Se exempelvis den holländsk-nordamerikanske professorns i primatbeteende, Frans de Waal, och han bok Chimpanzee Politics – Power and Sex Among Apes (och andra av hans många böcker, vissa översatta till svenska).
Hos människan som djurart gick den här tendensen ännu längre under den långa jägarsamlartiden på stenåldern. Med vår stora socialitet, intelligens, symboliska tänkande, språk och jämlika manliga vapeninnehav kunde människan i kollektiva underifrånallianser störta alfadiktatorerna och införa jämlik demokrati – den så kallade urkommunismen som människans första samhällsform.
Alla, speciellt de potentiella alfahannarna, ville helst bli dominanta i flocken, men ingen ville bli underordnad och dominerad. Det var dock liten chans att bli dominant, och stor risk att bli dominerad.
Så därför ”valde” flockmajoriteten den näst bästa lösningen – ingen dominant och ingen dominerad. Resultatet blev ett ursprungligt jämlikt, demokratiskt och klasslöst samhälle (med viss manlig dominans). Detta är såväl folkmaktens som socialismens urgrund.
Genom sociala allianser utvecklades egalitära antidominansinstinkter. Resultatet blev stenålderns jämlikhetsrevolution, som människan är unik med i djurvärlden. Sedan dess lever en ”jägarvänster” och en ”djurhöger” kvar i oss människor (mina utryck) – vilket ännu dominerar politiken.
Ovanstående resonemang vilar tungt på den nordamerikanske antropologiprofessorn Christopher Boehms bok Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitaran Behavior. Samt på den brittiske professorn i teoretisk medicin, Bruce Charlton, och hans Injustice, Inequality and Evolutionary Psychology.
Jordbrukssamhället
När jordbrukssamhället kom för drygt 10.000 år sedan växte samhällena i storlek av praktiska skäl (flodreglering, försvar, handel etc.). Av i början tekniska skäl uppstod storskalighet och arbetsspecialisering.
Avstånden växte därmed mellan samhällsmedborgarna, olika språk och kulturer skilde dem åt, de kunde inte längre kommunicera och kontrollera ledarna. Den allmänna folkbeväpningen ersattes av väpnade styrkor underordnade ledarna – urgrunden för staten som klassamhällets stödkärna i marxistisk ideologi.
Tekniska hierarkier (olika slags samhällsarbeten, vissa arbetsledande och centraliserade) blev gradvis nygamla sociala hierarkier. När folket inte längre kunde kontrollera kvarstående alfahannetendenser – som man bestämt gjorde under den långa jägartiden – blommade dessa upp igen bland ledarna. Vi fick det mänskliga klassamhället under jordbruks- och industrisamhällena.
Modernare samhällen
Nu tänker jag vidare själv. Med nyare tids bättre kommunikationer, radikalkristna bondeuppror, tryckkonsten, latinet som sammanbindande språk, urbaniseringen, upplysningen, de amerikanska och franska revolutionerna, industrialiseringen, stora fabriksarbetsplatser etc. började folket, i form av nationen och arbetarklassen, att åter kunna organisera sig för jämlikhet och demokrati.
Gradvis uppnådde folket, nationen och arbetarklassen mer makt och politisk demokrati, men den ekonomiska makten förblev kvar hos den borgerliga kapitalistiska överklassen (bourgeoisien). Det var ett slags politiskt blandat klasskompromissamhälle, som växte fram i den socialdemokratiska folkhemsvälfärdens spår.
Så kommer då åttiotalet, med passiviserad nationell arbetarklass och en aggressiv nyliberal globalkapitalism. Och idag börjar själva den politiska demokratin att åter ifrågasättas av eliten. När folket inte längre kämpar emot vår tids alfahannar skaffar sig dessa allt mer makt och oerhörda rikedomar. Ojämlikheten växer med sjumilakliv i världen.
Klasskampen är evig, eftersom våra mänskliga beteendetendenser rymmer såväl jämlikhet som elitism. Därför måste demokratin ständigt försvaras, och på sikt en folkkontrollerad demokratisk socialism kämpas fram underifrån av vanligt folk.
Detta resonemang förklarar också varför realsocialismen urartade i förtryck och nya statliga klassamhällen. Klassuppdelningen uppstod inte med privategendomen (den var bara en möjlig form av den), och kunde därför inte åtgärdas med statlig socialisering. Tvärtom kan klassamhällen lika gärna vara statliga som privata i sina hierarkiska ägandeformer.
Grundproblemet är den farliga maktkoncentrationen, som folket svårligen kan kontrollera. Klass växer inte fram ur privatägande i sig. Det växer fram som sociala hierarkier när storskalighet och social arbetsspecialisering motverkar den folkliga jämlikhetsnormens moraliska dominans i samhället (se Christopher Boehms Moral Origins – The Evolution of Virtue, Altruism, and Shame).
Problemet för realsocialismen var, som i andra klassamhällen, den elitära storskaligheten och arbetsspecialiseringen i maktlösa respektive makthavande samhällspositioner, här i statliga sociala hierarkier. En centraliserad planhushållning under partidiktatur ledde självklart till ett nytt ”rött” klassamhälle, till den reellt existerande falska socialismen i öst.
Som jag ser det…
Slutsatsen blir, som jag ser det, att en mer småskalig lokaldemokratisk (och därmed mer miljövänlig) form av socialism är att föredra. Där ledarna kan kontrolleras direkt av folket. Detta kombinerat med att arbetarklassen utbildas så att arbetarna konkret och dagligen kan utöva folkmakt och ekonomisk demokrati på sina arbetsplatser.
Framtidens socialism blir i denna nygamla vision, ett återvändande till forntidens urkommunism på en högre teknisk nivå. Man tar då Marx synsätt på verkligt allvar – att motsättningen mellan stad och land, och mellan kroppsligt och intellektuellt arbete, i största möjliga mån bör upphöra. Så kan de klasskapande sociala hierarkierna gradvis avklinga.
Den utbrett borgerliga och folkliga kritiken att ”socialismen må vara en vacker tanke, men den kan inte fungera på grund av människans själviska natur” – den är till hälften sann. Men lika sant är det att vi också har en god, hjälpsam, kollektiv och osjälvisk sida i vår natur. Vi är ambivalenta dubbelnaturer och kommer så att förbli – glöm drömmen om att skapa en helt ny människa.
Vi har den människa vi har,
och måste därför bygga samhället så att de goda sidorna i den mänskliga naturen överflyglar de dåliga sidorna. Där har vi nytta av vad evolutionsvetenskapen säger om människans natur – att den blandar egalitära jämlika med elitistiska hierarkiska beteendetendenser.
Och jämlikhet frodas uppenbarligen allra bäst i överblickbara, ”genomskinliga” och kontrollerbara småskaliga sammanhang. Bygg alltså socialismen nerifrån!
Hans Nordebrink
PS. Dessa frågor behandlas mycket utförligare i min nya bok Socialismens nederlag och människans natur – 100 år av realkommunism. Vill du köpa boken skriv till Vulkan förlag. DS.
…
Fotnoter införda 20/5 2018…
Apropå nationalstat och globaldemokrati. Jag vill handla lokalt och tänka globalt. Producera lokalt så långt som möjligt av miljö-ekologiska och överblickbara lokaldemokratiska skäl. Men det räcker inte med det.
Jag tänker mig nivåer av demokrati: Arbetsplatser/bostadsområden, kommuner, regioner (län, landsting, landskap), nationer (nationalstater), världsdelar (som ett mycket avlövat EU), globalt. Men där makten enligt subsidiaritetsprincipen bör ligga så långt ner som bara möjligt, nära de vanliga människorna – och därmed bli mer möjlig att folkligt kontrollera.
Jag tror till exempel att arbetsplatser kan samverka horisontellt via jämlika nätverk innan man skickar en fråga vertikalt uppåt till kommunen. Kommuner, regioner, nationer kan på motsvarande sätt samverka nätverkshorisontellt innan de skickar en fråga vertikalt uppåt i de demokratiska nivåerna. Så lite som möjligt bör den från medborgarna mycket avlägsna globala demokratinivån utnyttjas. Men ibland är det nödvändigt.
Så jag är globalist i betydelsen att en potentiellt mycket farlig centraliserad globaldemokratisk maktutövning bör finnas, men vara så svag som det mänskligt är möjligt.
Antiglobalist är jag däremot gentemot den nuvarande odemokratiska blandningen av ”anarkistisk” nyliberal globalkapitalism, kombinerad med imperialistisk ”västsupermaktsnationalstatlig” makt via USA och dagens toppstyrda, byråkratiska och Brysselelitistiska EU.
Vad gäller nationen och nationalstaten: Jag ser nationen som den hittills högsta mänskliga sociala tillits-gemenskap som på allvar kan bygga demokrati, välfärd, solidaritet och social sammanhållning. Nationen är den mänskliga socialiteten ”uppskruvad” från stammen till folket. En politisk och kulturell vi-gemenskap.
Den moderna demokratin och nationstanken föddes båda och samtidigt i den franska revolutionen 1789. Nationalismen var en progressiv folklig rörelse som kapades av borgareliten mellan slutet av 1800-talet och 1945. Idag är nationen bara ett marknadshinder för de globala kapitalisterna (Läs ”Vad är nationalism?” av Öyvind Österud).
Det finns negativ och exkluderande nationalism, och positiv och inkluderande – frågan gäller förhållandet mellan nationer. Det är ingen vänster-högerfråga som ju handlar om förhållandet mellan klasser inom nationen. Det är två olika sociala frågor (vilket vänstern tyvärr missat).
Vänstern står i ”den nationella frågan” för nationellt självbestämmande, alltså ser man det som naturligt att olika folk vill styra sig själva, vill styras av ”sina egna”, har en nationell identitet. Det var inget fel att Norge lämnade Sverige, Irland England, Algeriet Frankrike, Kosovo Serbien, Baltikum Ryssland etcetera. Demokrati betyder folk-makt.
Mitt framtidsideal är lokal reko direktdemokrati – politiskt och ekonomiskt – kombinerad med folkomröstningar. Och direkt utbytbara ledare med arbetarlöner, kvar i produktionen på halvtid. Hälften av politikerna kvinnor, hälften män, för att krossa patriarkatet.
Samt en vacker mångkulturell mångfald av fria, jämlika. likaberättigade och respekterade nationer i global samverkan. Som liksom olika blommor bidrar till hela trädgårdens skönhet, som de tidiga folkliga 1800-talsnationalisterna uttryckte det.
Apropå kön och klass. En del påstår att könsförtrycket är värre än klassförtrycket. Men i den härskande klassen ingår bara borgare och i den förtryckta klassen endast arbetare och lägre tjänstemän. Däremot ingår det kvinnor i både överklassen och underklassen.
Det visar att klassförtrycket är det primära. Ta bara debatten om bolagsstyrelserna. Säg att hälften i dem var kvinnor, eller invandrare, eller homosexuella – inget skulle förändras i kapitalismen. Men om hälften vore arbetare i bolagsstyrelserna skulle det innebära en revolution!
I alla klassamhällen har kvinnor funnits på båda sidor. I det djuriska ”klassamhället” var män/hannar såväl alfahannar som underordnade. Alfahannemakten var som klass- och könsförtryck samtidigt.
I jägarsamlarsamhället kvarstod viss mansdominans, som kanske berodde på större muskelstyrka och vapeninnehav, vilket gjorde att männen fick försvara samhället. Men kvinnorna var likvärdiga i upprättandet av jägarsamlartidens moraliska gemenskap – kampen mot snyltare och för att få alla att ställa upp för samhället.
Hans N!
Du skriver: ”Framtidens socialism blir i denna nygamla vision, ett återvändande till forntidens urkommunism på en högre teknisk nivå.”
Men har vi några belägg för att forntida samhällena verkligen var ”urkommunistiska”? När det tidigare ”djursamhället” inte var det, och det efterföljande ”slavsamhället” inte heller, varför skulle det däremellan, som en unik singularitet, uppstå ett jämlikt samhälle?
Mycket intressant detta. Dock tror jag att klassuppdelningen faktiskt uppstod med privategendomen.
Människan kanske inte rakt av kan jämföras med andra primater. Vi förlorade våra huggtänder för 5–7 miljoner år sedan och en del tror att det berodde på att hanarnas dominans delvis hade ersatts av ett mer egalitärt samarbete i flocken.
Samarbetet verkar ha varit evolutionens lösning nr 1 för arten människa och även om mer ursprungliga sociala beteenden fanns kvar så borde dom mer aggressiva delarna av dom ha tvingats tillbaka kraftigt för att bevara gruppsammanhållningen och samarbetet.
Jordbruket skapade sedan egendom. Produktionen av egendomen gav upphov till arbetet, ett fenomen som inte funnits tidigare och i arbetet tror jag vi hittar svaret på klassuppdelningen. Arbetet gav helt enkelt en materiell grund för gamla tillbakatryckta dominansbeteenden att återkomma och det blev plötsligt meningsfullt för nya alfahanar att tvinga andra människor att arbeta för deras räkning.
Dennis Zackrisson!
Ja du har nog rätt, men samarbetet har sannolikt evolverat över tid och vilken grad samarbetet skall ha för att kallas organiserat vet jag inte.
Var någonstans i utvecklingen enkelt samarbete som i t ex en apflock blev organiserat blir då också omöjligt att säga.
Definitioner är svårt!
En numera mycket populär teori bland forskarna kring den mänskliga artens utveckling över tid är att vi till en början levde i havet. Det sätter onekligen ett antal frågetecken kring ”päls”-teorin, samtidigt som många iakttagelser kring människans ”för”-historiska leverne förklaras.
Om det stämmer att människan av evolutionen är formad till en någorlunda jämlik, empatisk, samarbetande och oftast fredlig varelse, men att egendomen och arbetet har slagigt sönder detta och tvingat fram aphannen i oss, så blir det extra intressant att reflektera över teknikskiftet som i bästa fall faktiskt kan avskaffa arbetet igen.
Arbetets uppkomst kan ha varit den mest revolutionerande händelsen i vår arts historia. Arbetets försvinnande har potentialen att konkurrera om den förstaplatsen.
Den process vi måste gå igenom när grunden för marknadsekonomin krossas av tekniken kan mycket väl bli slutet för oss, då den beväpnade makteliten återstår, men om vi är lite mer optimistiska så kan resultatet av den vara alla vänstermänniskors våta dröm.
Vi ser då möjligheten till att alla våra materiella behov kan täckas gratis av maskiner och att klassuppdelningen förlorar sin materiella grund. Kanske kan vi då äntligen avskaffa staten och pengarna och återgå till det jämlika och egalitära.
Roland S!
Jag trodde en del apor hade händer t o m på fötterna. Ger inte det ett dubbelt så bra ”grepp”?
Roland S!
Jo, helt automatiserad produktion är gratis. Enbart bruksvärde produceras.
Anders Å!
Vad är människans ”sista” hopp? Det är många som under tidernas gång har försökt fixa till en egen perpetuum mobile. Ingen har (mig veterligen) lyckats med detta.
Utan arbete kommer inte heller något mervärde att produceras och begrepp som ”tillväxt”, ”utveckling” m m att förlora sin innebörd. Vilket kanske är bra. Då slipper vi i alla fall fundera vem som tjänar på det ena eller andra.
Dennis Zackrisson!
Automatiserad produktion ger oss inga evighetsmaskiner, men dom avskaffar begreppet arbete, iallafall inom produktion.
Utveckling och tillväxt kan vi säkert ha ändå. Människans nyfikenhet försvinner nog inte. Det kommer däremot inte att vara drivet av vinstbehov.
Innan vi förlorar oss alltför mycket i framtida möjligheter kanske vi dock skall lägga lite energi på hur sjutton vi skall klara omställningen utan världskrig och katastrof. Vi har en hel överhet, beväpnad till tänderna med atombomber och övervakningssystem, att besegra och det utan att någon hittills, vad jag vet iallafall, har den blekaste aning om hur det skall gå till.
Att jägarsamlarfiskarsamhällena var jämlika (resursfördelning) och demokratiska (maktdelning) är allmänt accepterat inom vetenskapen. Det finns ju även jägarsamlarsamhällen runt om i världen än idag – bland annat skildrade i Lasse Bergs tre Kalahariböcker.
Redan på 1800-talet studerade antropologer jägarsamlarsamhällen. Det inspirerade bland annat Karl Marx och Friedrich Engels, vilka kallade dessa samhällen primitiv eller urkommunism. Den var enligt marxismen den första mänskliga samhällsorganisationen.
Se även Nationalencyklopedin ur vilken jag citerar: ”ingen stratifiering”, ”samma sysslor”, ”ungefär samma status”, ”Gruppledare fungerar som talmän utan egen makt och utför det som alla vuxna i gruppen gemensamt bestämt.” ”Kvinnor…betraktas i många jägarsamlarsamhällen som jämlika”. ”Överflödssamhälle” (räcker med cirka fem timmars arbete per dag).
Nej, jägarsamhället var ingen udda singularitet. I alla samhällen står klasskampen mellan jämlikhet och ojämlikhet, och dessa tendenser varierar i styrka. I det sociala däggdjurssamhället fanns en egalitär (jämlik) motvilja mot alfahannarnas dominans. I de folkstyrda jägarsamhällena fanns å andra sidan tendenser till alfahanneuppträdande man måste motverka.
I jordbrukssamhället återkom elitstyret. Men i industrisamhället tar jämlikhetskampen nya tag och når fram till politisk jämlikhet (demokrati). Efter 1980 med nyliberal globalisering styr åter elitismen.
I alla samhällen finns båda tendenserna, jämlikhet och social hierarki. Den sociala utvecklingen gör ”U-turns” beroende på styrkeförhållandena i klasskampen.
Människan kan förstås jämföras med våra sociala däggdjursförfäder, och med våra släktingar bland aporna – det är en del av forskningen om människans natur. Det är däremot helt rätt att flocken kämpade ner alfahannarna för det viktiga gruppsamarbetets skull. Det var stenålderns stora jämlikhetsrevolution.
Förfädernas djursamhälle var ”klassbaserat”, vilket vi människor ärvde och bekämpade som jägare-samlare. Den mänskliga klassuppdelningen kom sedan med jordbrukssamhällena, som var så storskaliga att kontrollen över (de potentiella) alfahannarna försvann. Den nya mänskliga överklassen tog över maten och resurserna (produktionsmedlen).
MEN. Den nya överklassegendomen var troligen oftare elitkollektiv än elitprivat globalt sett. Den ägdes av kungen-staten-överklassen tillsammans (jämför med Sovjet och realsocialismens partikontrollerade produktionsmedel). Det var inte privatägandet i sig (eller det elitkollektiva ägandet), utan det var den återkomna sociala hierarkin som skapade det mänskliga klassamhället.
Det lilla överskott som skapas bland sociala däggdjur räcker för ”klasskamp” om smulorna. Jag har sett vargar brutalt slåss om små köttslamsor i Lycksele djurpark.
Det blev bara mer att slåss om i jordbrukssamhället. Ja, redan i jägarsamlarsamhället måste man kontrollera så ingen roffar åt sig mer än andra. Och arbete fanns förstås även hos jägarna-samlarna.
Det var inte egendomen och arbetet som åter lockade fram den mänskliga alfahannemakten. Det var storskaligheten och arbetsdelningen i jordbrukssamhällena som gjorde att den dagliga folkliga kontrollen över ledarna försvann. Och dessa kunde då återkonstituera sig som gynnad alfaklass.
En del resonemang om den mänskliga artens utveckling, och om framtida sciencefictionliknande hypoteser går utanför mitt ämne. Jag vill förstå den mänskliga naturen för att förstå realsocialismens kollaps, och för att hitta den bästa vägen till ett jämlikt, jämställt, ekologiskt, frihetligt, småskaligt och demokratiskt samhälle.
Min politiska huvudtes är att klassamhällets ursprung finns hos de sociala däggdjur som var våra förfäder på jorden. Där rådde en social hierarki med dominanta alfahannar och underordnade flockmedlemmar. Med människans ökade intelligens, symboliska tänkande, socialitet, vapeninnehav och sociala alliansbildning kunde alfahannarnas diktatur ersättas av stammens jämlika demokrati på jägar-samlar-fiskar-tiden – den så kallade urkommunismen.
Men såväl de gamla djuriska ojämlika egoistiska däggdjurstendenserna som de nya mänskliga jämlika solidariska beteendetendenserna finns kvar inom oss. I jordbrukssamhället återkom den sociala hierarkin, i det nya industrisamhället har jämlikhet delvis återkommit i form av politisk demokrati.
Småskaligheten i jägarsamhället möjliggjorde urdemokratin, storskalighet och arbetsdelning i jordbruk och industri möjliggjorde nya klassamhällen – i en global värld kan vi ej längre kontrollera makthavarna. Slutsats: Framtidssocialismen måste bli småskalig.
Om din teori stämmer Hans N, är det ett starkt argument emot både EU och annan globalisering.
Själv undrar jag om i dessa småskaliga samhällen finns tillgång till tankfartyg? Förmodligen inte. Så var ska vi få olja ifrån? Och var ska vi göra av vår överskottselkraft?
Och finns det distansflyg? Om vi nu inte vill fira semester i grannkommunen utan hälsa på bekanta i Italien, hur tar vi oss dit? Med tåg kanske? Men om de bor i Kina, Uruguay eller Australien?
Jag tror att vi måste skilja på globalisering (och EU) som idéer och hur de ser ut idag. Annars hamnar vi snart på samma linje som ”Ludditerna”.
Anders Åberg!
Aporna hade redan organiserat samarbete med sig från sina/våra förfäder bland de sociala däggdjuren. Det sociala=organiseringen föddes redan bland ur-däggdjuren.
Det är inte egendomen och arbetet som tvingar fram alfahannen i oss – även djur har revir = territorium = egendom, och de arbetar på sitt sätt.
Alfahannen fick chansen sticka fram sitt fula tryne på grund av jordbrukssamhällenas storskalighet och arbetsdelning (specialisering som gav några mer potentiell makt).
Staten i form av ett samhälle kvarstår, däremot måste staten som en särskild och överklassig våldsapparat försvinna (enligt marxistisk definition). Själv tror jag på gamla lumpen för alla, och allmän folkbeväpning för att garantera folkmakten. Ett enat och väpnat folk kan (förhoppningsfullt) inte besegras.
Men den allmänna folkbeväpningen måste vara så mycket som möjligt på lokal typ hemvärnsnivå i första hand. Kollektiv folkbeväpning, inte individuell som i dårarnas USA.
Knut Lindelöf!
Javisst, mina teorier är ett starkt argument mot dagens EU och mot den nyliberala marknadsglobaliseringen. Liksom mot de dominerande västkapitalistiska stormakterna och deras institutioner med global makt (IMF, världsbanken, elitära toppmöten som styr världsekonomin, USAs imperialistroll etcetera).
Däremot kommer vi alltid att behöva någons slags demokratisk beslutsnivå på kontinental (europeisk) och global världsnivå (fast helst i form av jämlikt och horisontellt mellannationellt samarbete).
Men då gäller subsidiaritetsprincipen som EU lögnaktigt påstår att de praktiserar. Alltså att makten ska utövas så långt ner som möjligt, på lokal och nationell nivå. Så långt ner i gräsrötternas folkdjup som bara möjligt.
En värld av bara småskaliga självförsörjande småkommuner är dock inte möjlig. Jag tog upp detta i en längre fotnot i min artikel, men den kom inte med. Återkommer.
Hans N!
Jag ska kolla om jag kan lägga in fotnoterna under din artikel.
Anders Persson!
Makten ska finnas så långt ner som möjligt så att vanligt folk kan kontrollera ledarnas potentiella makthunger och girighet (de alltid närvarande men sovande eller uppvaknande alfahannetendenserna).
Precis så som skedde i jägarsamhället under stenåldern. Eller i dagens jägarsamhälle i Kalahari enligt Lasse Bergs tre spännande men alltför romantiserande böcker.
Men kontinentala (som europeisk) och global beslutsnivå kommer alltid att behöva finnas kvar i någon form – men de behöver avlövas på makt. Återkommer till detta – det fanns i min artikel som en längre fotnot, men kom inte med.
Vad gäller olja. Framtidens energi är miljövänlig sol, vind, vatten och jordvärme som finns lokalt. Oljan tar ju dessutom slut, och är farligt för miljön och klimatet (växthuseffekten).
Nej, jag tror inte på teknikfientlig maskinkrossande ”luddism”. Framtidssocialismen är urkommunismen på en högre teknisk och vetenskaplig nivå. Inget återvändande till primitiv stenålder.
Anders Åberg!
Vinstintresset bort förutsätter kapitalismen bort. Tyvärr var dock även den så kallade realsocialismen miljöförstörande.
Framtida tillväxt måste ske inom miljöns ekologiska ramar, inom kraven för en hållbar planetär ekonomi. Vi ska inte producera med mer energi och mer råvaror, vi ska sköta tillväxten genom effektivisering av produktionen, använda mindre råvaror och energi på ett smartare sätt.
Socialismen i framtiden bör vara rödgrön, för folkmakten och för planeten, miljön och allt levande vi som dominerande djurart har ansvar för. Fram för ekosocialism!
Ganska bra kommunism: Stefan Holm säger i Proletären nr 20 att ett kommunistiskt samhälle aldrig funnits. Fel! Människan levde under större delen av sitt liv på jorden i urkommunistiska jägar-samlar-samhällen.
Dessa småskaliga lokalsamhällen präglades av jämlikhet i makt och resurser, direktdemokrati, solidariskt samarbete – vilket gjorde att människan blev den dominerande djurarten i världen.
Som Bengt Nilsson skriver i samma tidning har kollektivt samarbete (mer än konkurrens) varit en evolutionär framgångssaga. Individer bildar samordnade grupper, liksom cellerna samspelar för att skapa kroppen. Om inte individer samarbetar följer kaos, om inte celler samarbetar blir resultatet cancer.
I jägarsamlarsamhället var och är arbetstiden kort. Där fanns en hög grad av ”allsysslohet” – alla gjorde allt. Undantagen var könens arbetsuppdelning, den allmänna manliga folkbeväpningen, samt att vissa jägare-samlare hade en sidouppgift som hövdingar, medicinmän och krigsledare.
Farligt och fattigt jägarliv:
Krig var tyvärr vanliga mellan olika jägare-samlar-samhällen. Deras tillvaro var inte något urtidsparadis att nostalgiskt drömma sig tillbaka till. Livet som jägare och samlare var farligt och fattigt – och i våra ögon ganska enahanda.
Urkommunismen kan aldrig återkomma – vi är för många människor på jorden för en återgång, som dessutom knappast är lockande. Däremot kan vi inspireras av urkommunismens goda sidor.
Framtidssocialismen däremot måste även bli fredlig, trygg och rik/välmående. Och framförallt präglas av en radikal egalitär jämlikhet. Samt vara i total avsaknad av alla former av sociala makt-resurs-hierarkier – läs klasser.
Socialism stavas j-ä-m-l-i-k-h-e-t !!!
Hans Norebrink!
Arbetet som begrepp uppstod med odlandet och egendomen, att jaga och plocka bär kallar vi inte ens idag för arbete.
Redan arbete i sin tidigaste form gav möjlighet till slaveri och utnyttjande, d v s arbetsdelning, men vi vet inte exakt när detta hände.
Storskaligheten förstärkte naturligtvis alla negativa tendenser med klassuppdelningen och den bär också med sig kriget som metod att skapa ytterligare storskalighet, vilket gjorde alfahannens tryne ännu fulare.
Krig verkar däremot INTE ha varit vanliga bland jägar-/samlargrupper. Vi hittar endast några få spår av krig innan odlandet, men massor efter.
Dock skall vi kanske komma ihåg att vår kunskap om denna tid bygger ganska mycket på antaganden, om än rimliga sådana.
Kapitalismen förutsätter vinst och vinst kan bara skapas av mänskligt arbete. Ersätts det mänskliga arbetet av maskiner i hela kedjan försvinner vinsten och därmed grunden för kapitalismen.
Arbetet är dock inget som avskaffas för att någon vill det.
Anders Åberg!
Arbetar inte thailändska bärplockare? Inte heller dagens jägare? Utnyttjande fanns även före arbetsdelningen – hos sociala däggdjur där man samarbetade ”oarbetsdelat” om födan, men där alfahannarna roffade åt sig mer.
Som du skriver bidrog storskalighet till klassuppdelning. Men krigen fanns redan i jägarsamlarsamhället, där allianser som växte över i storskaligare samhällen blev ett sätt att försvara sig.
Den amerikanske antropologiprofessorn Lawrence Keeley visar i sin War before Civilization – The Myth of the Peacefull Savage att de jämlika jägarsamhällena krigade proportionellt mer än senare samhällssystem. Motiven var resurser (mat), kvinnor (sex) och hämnd (för dödade släktingar).
Och inte nog med krig – även räder, överfall, mord, plundring, massakrer, våldtäkter, halshuggning, lemlästning, skalpering, kroppskändning, barnamord, kannibalism, folkmord och tortyr mellan stammar.
Och som Jane Goodall visar: Även schimpanser krigar och ”folkmördar”
Hans Norebrink!
Thailändska bärplockare arbetar för att det idag finns organiserat utnyttjande av mänsklig arbetskraft. Ingenting tyder på att det fanns på jägar/samlararstadiet och i princip alla jägare utom ett extremt litet fåtal jagar när dom INTE arbetar.
Utnyttjande kan ha funnits redan på jägar/samlararstadiet, men vi kan inte veta det säkert. Logiken säger oss dock att det fanns mycket liten materiell grund för det och att gruppsammanhållningen normalt sett inte borde ha tillåtit sådant, men i vissa fall hände det säkert ändå.
Lawrence Keeleys påståenden tycks sakna grund i arkeologin, vad jag vet så har vi inte hittat mer än några få fyndplatser från tiden före neolitikum som tyder på krig, men som sagt massvis efter.
Att vi skulle krigat mer före än efter neolitikum verkar mest vara ogrundade spekulationer som dessutom är svåra att motivera rent logiskt.
Jämförelsen med schimpanser haltar ordentligt, dom har fortfarande kvar sina huggtänder och där råder alfahannen fullständigt. Vår utvecklingslinje förlorade huggisarna för kanske 7 miljoner år sedan och fysisk styrka spelar en underordnad roll i vår arts framgång.
Sannolikt är det korrekt att säga att vi istället är den samarbetande apan, då vår nivå på samarbete överträffar alla andra arters. Det innebär att den dominanta hanens roll borde minskat till fördel för gruppsammanhållning och bättre relationer inom gruppen.
Före neolitikum fanns det inte så många människor och dom granngrupper man kände till borde rimligtvis utgjort den nödvändiga genpoolen för att inte gå under av inavel. Därför är det rimligt att tro att relationerna mellan grupperna oftast var fredliga, vilket då också verkar ha stöd i arkeologin.
Att det säkert kunde blossa upp strider och motsättningar, speciellt i dåliga tider, motsäger inte det.
Anders Åberg!
Läs Keeleys bok själv, den är övertygande arkeologiskt dokumenterad. Tahiti hade brutala krig. Yanomanis i Brasilien krigar än idag. Liksom ännu sker på Nya Guinea.
Men det vore ju politiskt korrekt och bra om vårt förflutna var okrigiskt, för då har människan en större fredlig potential än vi trott. Men mitt måtto är: ”Sök sanningen. Och om den så för dig till helvetets port, så knacka på!”.
Ständigt återkommer marxist-argumentet att det först med jordbrukssamhället fanns en substantiell materiell bas för utnyttjande (och klass). Men de sociala däggdjuren då och nu slåss om det lilla de har, och om den alfahanneposition som ger lite mer.
Och som du säger satte gruppsammanhållningen (via den mänskliga jämlika stenåldersrevolutionen) stopp för utnyttjande i jägarsamlarsamhället. Men de fick hela tiden bestraffa alfahannetendenser. Och FÅR, vilket kan ses i de välstuderade jägarsamhällen som finns kvar. Läs Lasse Bergs Kalahariböcker.
Slutreplik:
Tack för en trevlig debatt. Min slutsats efter 40 års tänkande och 20 års självstudier är att klass-samhället inte uppkom med jordbruk och privat egendom. Det uppkom som social makt- och resurs-hierarki hos våra sociala däggdjursförfäder.
Det småskaliga jägarsamlarfiskarsamhället skapade ett jämlikt, demokratiskt klasslöst samhälle genom kontroll av alfahannarna. Med ett storskaligt jordbruks- och industrisamhälle gick den folkliga samhällskontrollen förlorad.
Framtidens rödgröna frihetliga socialism måste alltså – för att inte urarta i nya klassamhällen som den toppstyrda statscentralistiska realsocialismen – byggas så småskaligt och lokalt som möjligt. Makten måste hållas nära folket.
Det förutsätter att stad-land-gränsen upplöses i hög grad. Och att gränsen kroppsligt-intellektuellt arbete delvis försvinner. Inte totalt som i jägarsamhället, men alla ska göra lite av allt på sin arbetsplats.
För alla är det hälsosamt att använda både kropp och hjärna på jobbet.
Hans Norebrink!
Ja jag har inte läst Keeley, men det lilla jag såg på nätet så var iallafall en del av hans exempel från tider långt efter neolitikum.
Lasse Bergs böcker har jag däremot läst och visst var det så att Sanfolkens sociala system var utvecklade för att tygla tendenser till dominans.
En annan intressant bok som letar efter dom första spåren av krig är Att döda en människa av Björn Hagberg och Martin Widman. Där blir det hela lite tydligare.
Min slutsats är att vår art redan tidigt gjorde sig av med större delen av den fysiska kampen om parningsrätten, till förmån för ett mer avancerat samarbete och att det dels bidrog till att utveckla vår hjärna och var mycket framgångsrikt ur evolutionär synvinkel.
Mina tankar om egendomen kanske behöver förtydligas lite dock. Man kan tänka sig egendom som t ex ett revir, men egendom på ett högre plan uppstod nog först i samband med tamdjurshållning, sedan bofasthet och efter det odlandet.
Att egendom på odlandets nivå har förändrat människans liv i grunden är nog alla överens om och samma sak gäller troligen arbetet i den form det tog sig efter neolitikum.
En hypotes om framtidens samhälle måste nog innefatta arbetets försvinnande och gratis produktion, vilket också förändrar synen på egendomen, men längre än så har jag själv svårt att komma idag. Jag sätter min förhoppning till större tänkare och jag tackar också för en bra debatt.
(2018-06-03 kl. 11:39)
Nej igen. Det är inte arbetet och egendomen som skapat klassamhället. Det är vårt arv av social hierarki från våra sociala däggdjursförfäder.
Detta arv bekämpades framgångsrikt under jägar-samlar-tiden då många av våra goda sidor skapades och förstärktes. Vi har bra och dåliga sidor genom denna dubbla bakgrund.
Men det storskaliga arbets-speciliserade jordbrukssamhället återskapades goda villkor för vårt gamla alfahanne-beteende. De många vanliga människorna förlorade kontrollen över sina potentiella ledare vilka skapade moderna klassamhällen.
Under industrialismen då människor åter kunde samlas och kommunicera fick jägardemokratin en ny halv chans. Vi fick politisk men inte ekonomisk demokrati via nationalstaten.
Men globaliseringen från åttiotalet och framåt försvagades den nationella demokratin av den nyliberala världsvida marknadsekonomin. Där är vi nu.
Om allt arbete skulle automatiseras, vilken tråkig meningslös värld vi skulle få.
Hans Norebrink!
Vår art Homo Sapiens har funnits i kanske 300.000 år och innan dess fanns andra arter av släktet Homo i kanske 2–3 miljoner år.
Våra sociala däggdjursförfäder bör därför ha funnits för ungefär 2–3 miljoner år sedan, lite beroende på vad man räknar som människa och förfader.
Exakt hur länge jägar-/samlarstadiet har varat vet vi inte, men det verkar rimligt att det iallafall har funnits under släktets Homos existens.
2–3 miljoner år är tillräckligt för att sätta stora evolutionära avtryck, både i utseende och beteende. Om samarbetet har den stora roll vi tror i vår utveckling så borde beteenden som genererar hierarkier ha pressats tillbaka ordentligt under den långa tiden. Men, som vi vet, inte försvunnit helt.
Att klassamhället delvis har sina rötter i nedärvt dominansbeteende är nog ganska klart, men samhällsklasser uppstod troligtvis med arbetet och ägandet, så jag tror det blir fel att säga som du gör i den första meningen.