De minnesgoda erinrar sig utan vidare spisning att Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) efter Murens fall och Sovjetunionens hädangång fann kommunismen smått inopportun och därför eliminerade k:et ur partibeteckningen. Från att ha varit ett kommunistiskt vänsterparti blev man enkelt och behändigt – år 1990 – ”Vänsterpartiet” i bestämd singularform, och så är det än i dag.

En smula oväntat har nu de s k allians-partierna plockat upp VPK:s 28 år gamla handske lagom till den stundande höstens val här i riket. Enligt ett pressmeddelande av den 31 maj 2018 lovar man i klartext att ”bokstaven k helt och hållet kommer att elimineras från såväl vårt skrivna som vårt talade svenska språk, allt under förutsättning att alliansen går segrande ur riksdagsvalet i september”. Som motiv för sin reformiver anför man både etiska, estetiska och allmänt praktiska skäl. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor säger dessutom att bokstaven k är ”den ojämförligt mest vulgära i alfabetet”.

Skeptiker har redan invänt att denna konstlade bokstavsfråga troligtvis är den enda kring vilken man i alliansen har förutsättningar att kunna enas kring och bilda en gemensam front mot de rödgröna.

Själv tycer jag ärligt talat att den föreslagna reformen är sensationellt orad, ja, rent av så orad att locorna löper ris att stanna – vilet i så fall, ironist nog, sulle få till följd att valet måste sjutas upp.

För tidningar, tidsrifter och ett nippe övriga pressalster vore ju (pip):ets sorti bostavligen atastrofal. I Värmlands Folblad, t ex, sulle läsarna inte unna uppsatta de sämtsamma åserierna lia mycet som förr, och ännu svårare sulle det väl bli att tola de publicerade saldestycena och verserna. Den ände poeten Jomos-Joe och hans gö sulle rotera i sina gravar.

Åtsilliga männisor bleve i ordrätt mening grundlurade, om (pip):et utan pardon togs bort.

Här täner jag osöt på mina bägge ompisar Göte och Lasse, som är välända över nästan hela Värmland som ornitologer och hängivna fågelsådare. De vet i själva veret nästan allt om olia slags fjäderfän, och de an enelt silja fismåsar från fisgjusar, orpar från råor och även fula an-ungar från pratfulla sång- och nöl-svanar. ”Men utan (pip) blir det svårare för oss att propagera för vår hobby och få andra individer att njuta av det fina i rå-sången”, lagar Göte uppgivet och vänder ategorist ryggen åt alliansen.

Inte minst för städer som Linöping och arlstad bleve onsevenserna av ett ris-omfattande (pip)-förbud särsilt allvarliga. Bland annat vore man tvungen att srinlägga planerna på att (pip)-mära alla de gamla regementena och en massa andra ulturella minnesmären i de nämnda metropolerna. Dessutom finge man avseda sina universitets alla matemati-pedagoger, eftersom högre matemati som beant står och faller med de linjära funtionernas (pip)-värden.

Nu gäller det att mobilisera alla goda rafter inför valspurten. Följande paroll bör vara självlar:

Endast med bostaven (pip)
blir svensan ett levande språ.

Föregående artikelSTORBOLAGEN SKRIVER SAGAN SPOTIFY
Nästa artikelHöger mot vänster eller globalister mot nationalister? – Vänstern och valet (2)
Mats Parner
Mats Parner är pensionerad matematiklärare, skribent, motinslöpare och bosatt i Karlstad.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.