Hellvi socken på norra Gotland har det sedan påsk kommit 13 mm regn fördelat på två dagar. Normalt faller 140 mm fördelat på 58 dagar. Gotland vinner vanligen solligan och det är torrt också normalåren. Men en skvätt då och då gör gott för djurens betesmarker, hövallar och spannmålen.
Avsaknaden av nederbörd har inte mildrats av stekheta dagar och uttorkande vindar. I juli har temperaturen stadigt legat över 30°C. Mina lamm ligger och vilar i skuggan om dagen och går på skogen och betar om natten.
Jag är lyckligt lottad som har 118 hektar skog med sly och annat ätbart. Lammen behöver inte svälta som många av deras släktingar på andra gårdar. Många bönder tvingas därför ta av vinterfodret för att djuren ska ha något alls att äta. Många tvingades därför också skicka djur på slakt för att få maten att räcka höst, vinter och vår – ett slags nödslakt. Därmed ökar också trycket på slakterierna och djur som är slaktmogna och var planerade att skickas till slakt tvingas stå över vilket förvärrar krisen.
Idag går det inte ens att anmäla djur till slakt i Visby ett år framåt. Anmälningen är stängd och omöjliggör all planering av utfodring, slakt och avelsarbete. Förra året blev höskörden lägre än normalt och i år blev det än mindre, nästan hälften av en normal skörd. Det är också högst osäkert om det går att få en andraskörd ensilage (otorkat hö omlindat med dyr plast).
Läget kan verka hopplöst, men där det inte finns hopp, får man skapa det och omsorgen om djuren, är lika stark som den är om övriga familjemedlemmar. Vi kommer att klara det här, därför att vi måste. Det finns inget alternativ.
Detta har bara handlat om vädret. Ekonomi är det bäst att avstå att ens tänka på detta år som kommer att kasta ekonomiska skuggor många år framöver.
Men jag skulle ändå inte vilja byta sysselsättning. Livet som fåraherde gör ingen rik på pengar, men sånt som inte kan köpas för pengar.
