”Det vore väl trevligt om ungarna plötsligt öppnar truten när man träffar dem. […] det jag har svårt för med uppmärksamheten på de uppkopplade skärmarna är att det leder till en extrem jävla självupptagenhet. […] All den dialog du för är med cyberrymden – och det är egentligen bara med dig själv.”
Om detta uttalande av Leif GW Persson skriver Per Svensson en intressant krönika idag i DN.
Per Svenssons krönika är ganska medioker. Bara en bråkdel handlar om det som den annonserar: om egocentriciteten hos dagens barn och ungdomar. Resten uppfylls av det som jag tror extra mycket utmärker svenska samtal: att signalera var man står.
Så det blir hos Per Svensson en hel del löst tyckanden om Trump, klimatet, Ryssland och Turkiet som har inget eller mycket lite med rubriken att göra. Men de talar om för läsaren, inte främst vad han står i olika frågor, utan att han har de åsikter som man ”ska ha”.