President Donald Trumps beslut att kraftigt minska bidragen till Förenta nationernas hjälporganisation (UNRWA) är ytterligare ett steg av USA och Israel i vad som verkar vara ett försök att utradera den palestinska flyktingfrågan. Under sju årtionden har den palestinska flyktingkrisen funnits som ett öppet och varigt sår som drabbat Palestina och länderna omkring, och nu hävdar Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att de har funnit en lösning: Förneka flyktingarnas existens.
Men hur mycket Trump och Netanyahu än försöker förneka deras existens och även om den amerikanska regeringen beslutar att ”minska” deras antal genom att förklara att det finns färre flyktingar än vad som egentligen finns, kvarstår det faktum att över 5 miljoner palestinier lever i flyktingläger i extrem fattigdom, försummelse och missförhållanden. Anledningen till detta: Israel har förbjudit flyktingarna och deras ättlingar att återvända till sitt land för att Israel ska kunna behålla en judisk majoritet.
USA:s politik
Om den amerikansk-israeliska ”lösningen” går igenom, vilket den verkar göra, så ska UNRWA, endast stå till tjänst för de ursprungliga överlevande flyktingarna, vars antal på naturligt sätt minskar varje år. Enligt en rapport i Al-Shabaka, the Palestinian Policy Network:
”En proposition i kongressen försöker stadfästa denna [Trumps] nya formulering. HR 6451 föreskriver att endast de överlevande flyktingarna kvalificerar sig för omlokalisering och hjälp från UNRWA. Resten av biståndet skall föras över till U.S. Agency for International Development (USAID), som är bunden av Taylor Force Act 2018, vilken förbjuder amerikanskt bistånd till den palestinska myndigheten tills vissa villkor är uppfyllda. Propositionen har remitterats till utskottet för utrikesfrågor.”
Al-Shabaka-rapporten säger också:
”I januari 2018 drog administrationen drastiskt ner den första avbetalningen på $125 miljoner till UNRWA med mer än hälften.”
När sedan USA meddelade att de inte längre alls kommer att bidra till UNRWA, skickade det meddelandet ”chockvågor runt hela den arabiska världen”.
Det är tydligt att Jordanien, Libanon, Syrien – alla länder där palestinska flyktingläger är belägna – inser att resultatet av detta kommer att bli att miljoner palestinska flyktingar lämnas helt utan de redan idag begränsade möjligheterna till utbildning, arbete, mat och vård, som de för närvarande har. Med andra ord kommer detta att leda till en ännu värre kris och inte någon lösning.
Dubbelmoral
En av de mer förbryllande aspekterna av denna fråga är att staten Israel hävdar att deras legitimitet härrör från det judiska folkets rätt att ”återvända” till sitt bibliska hemland efter 2.000 års exil. Sionisterna hävdar att de på grund av sina kopplingar till ett forntida folk som bodde i Palestina för 2.000 år sedan, har rätt till Palestina.
Samma stat, staten Israel, kräver nu att de palestinska flyktingarna ska ge upp sin rätt att återvända efter 70 år och glömma sitt hemland.
Absurditeten i detta anspråk på ”återvändande” behöver knappast förklaras, men faktum är att inte en enda judisk person kan peka ut var hans eller hennes familj bodde för 2000 år sedan. Palestinierna har dock i många, till och med i de flesta fall, kvar nycklarna till sina hem och lagfarterna till deras land. Många av den första generationens flyktingar lever fortfarande och kan ännu – när de får en chans, som kan ses i den här videon, även på de platser där en by eller stad helt tagits över av israelerna – hitta den exakta platsen där deras hem stod, där brunnen brukade finnas, där skolan låg och där moskén eller kyrkan stod.
UNRWA
En rapport som publicerats av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) säger att:
”Det humanitära biståndet och UNRWA:s bistånd till de palestinska flyktingarna är alltid otillräckligt. Men det är en nödvändighet så länge som problemen med statslöshet, långvarig militär ockupation, ekonomisk marginalisering och den utsatthet som är karakteristiska för den palestinska flyktingkrisen inte tas itu med.”
Rapporten fortsätter:
”På grund av att problemet med Palestinas flyktingar varit av så långvarig karaktär har byråns [UNRWA:s] ansträngningar att tillhandahålla utbildning och hälsovård varit avgörande för utvecklingen av flyktingarnas fulla mänskliga potential. Utbildning är faktiskt den största posten i UNRWA:s program och står för cirka 54 procent av den allmänna budgeten.”
Det är uppenbart att värdländerna för de palestinska flyktingarna har god anledning att vara oroade nu när finansieringen har minskat så avsevärt.
”USA:s stöd till UNRWA var inte grundat på generositet”, skrev historikern Ilan Pappé nyligen. 1950 stödde USA upprättandet av byrån med ett löfte om att dess skapande skulle leda till genomförandet av resolution 194, som beslutades om den 11 december 1948. Emedan de så kallade fredsförhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten utsåg flyktingfrågan att vara den sista frågan som skulle diskuteras vid okänt datum i en avlägsen framtid, så säger FN-resolutionen att den bör genomföras utan sådana orimliga förseningar. Resolution 194 anger att FN:
”Beslutar att de flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar bör tillåtas att göra det så snart som möjligt, och att ersättning skall betalas ut för egendom för dem som väljer att inte återvända och för förlust eller skada på egendom i enlighet med
principerna i internationell rätt, eller enligt sedvanerätt, bör göras av de ansvariga regeringarna eller myndigheterna.
Conciliation Commission (United Nations Conciliation Commission for Palestine (UNCCP)) är förpliktade att underlätta flyktingarnas återvändande, återbosättning samt ekonomisk och social rehabilitering och utbetalning av kompensation, och också att upprätthålla nära relationer med chefen för UNRWA och genom honom upprätthålla kontakter med lämpliga byråer och organ inom FN…”
I boken ”Den etniska rensningen av Palestina”, skriver Ilan Pappé följande:
”UNRWA var inte engagerade i flyktingarnas återvändande, som FN:s generalförsamlings resolution 194, från den 11 december 1948, föreskrev. UNRWA upprättades helt enkelt för att tillhandahålla sysselsättning och ekonomiskt stöd till de cirka en miljon palestinska flyktingar som hade hamnat i läger. Det ingick också i uppdraget att bygga mer permanenta läger för dem, bygga skolor och öppna läkarmottagningar. UNRWA:s uppdrag var med andra ord att, i allmänhet ta hand om flyktingarnas dagliga behov.”
Nyligen sa Pappé att ”UNRWA endast kan avvecklas om resolution 194 skulle respekteras.” Med andra ord så går det bra att avveckla UNRWA om flyktingarna får återvända till sina hem och sitt land i Palestina, som bestämts i resolutionen, och att skadestånd betalas ut som ersättning för sju årtionden av fördrivning.
Att lära ut förödmjukelse
Den israeliska regeringen säger att den välkomnar det amerikanska beslutet att sluta finansiera UNRWA. Enligt Israel är det FN-byrån – som 1950 hade till uppgift att ta hand om de palestinska flyktingarna som de sionistiska styrkor fördrev ur det som tills då varit Palestina – som vidmakthåller flyktingproblemet.
Den palestinska författaren Ghassan Kanafani har skrivit många noveller som speglar de palestinska flyktingarnas liv i lägren. Det är historier om fattigdom, förödmjukelse och desperation hos ett folk som kastades ut ur sitt land och glömdes bort av världen. Han bjuder på ärliga, hjärtskärande beskrivningar av barn som får ”lära sig förnedring i byråns skolor” (byrån betyder här UNRWA) och om fäder som är hjälplösa och måste äventyra sin egen integritet och värdighet för att kunna försörja sina familjers magra existens – och allt detta för att Israel har lyckats övertyga världen om att en ”judisk majoritet” är viktigare än mänsklighet, människors liv och värdighet, för att inte tala om människors rätt att leva fritt i sitt eget land.
Som saken är i dag så kommer USA att sluta finansiera byrån, som har till uppgift att ta hand om miljontals flyktingar – som Israel skapade och vägrar tillåta att återvända – och fortsätter att ge Israel miljarder dollar varje år. Att göra tvärtom skulle vara mer kostnadseffektivt. Sluta skicka bistånd till Israel, låt flyktingarna återvända och använd de miljarder dollar av biståndspengar för att underlätta deras återvändande, betala ut skadestånd och rehabilitera de samhällen i Palestina som har utsatts för bosättar-kolonialism och apartheid sedan 1948.
…
* UNRWA – FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East).
Länk till originalartikel på MPN-News >>
Översättning till svenska av Kjesti Rekve
Vad kom först hönan eller ägget? Trump och hans nedskärningar underlättar inte precis för någon freds-lösning som nästan var vallöfte av honom för att bli vald! Han är ju mer affärsman än politiker och vill gärna få oljan i Syrien helt gratis i utbyte mot att dra tillbaka USA-trupp från Syrien!
Nu genast måste parterna i härdsmältan Israel och palestinier komprimera eller rättare sagt korta avstånden, alltså skära bort det som rör hela konflikten historiskt! Rådet är att koncentrera sig på vad som gäller idag och skippa utdragna förhandlingar för berörda parter. Flertalet från det förgångna lever inte, fast självfallet finns barnbarn etc förstås tillhörande offren!
Om jag vore allsmäktig hade jag ett färdigt förslag; israeler och palestinier äger rätten till dubbla medborgarskap. Exempelvis palestinier tillåts få israeliskt pass samt palestinskt pass! Judarna förstås få israeliskt pass samt från det land man utvandrat!