Jag rensade lite i gamla dokument som samlats lite här och var utanför mina logiska strukturer i datorn och fann en anteckning från mars 2016 som aldrig blev någon artikel. Det handlade om ett ledarstick i UNT av Håkan Holmberg (12 mars 2016) med rubriken ”Om Aleppo faller”.
Drygt två år har gått sedan dess och det kan vara intressant att se hur HHs politiska kommentar står sig idag.
Han skrev bland annat följande:
”Vapenvila [för Ryssland] är tänkbar när återstående viktiga rebellfästen i och nära storstaden Aleppo har bombats till grus och befolkningen flytt. Några fredsförhandlingar mellan någorlunda likaberättigade parter har Putin och hans skyddsling Bashar al-Assad aldrig varit intresserade av. Och den ryska interventionen i det syriska inbördeskriget har ingenting att göra med någon önskan att besegra IS.” […]
”Här anar man också förklaringen till att Ryssland, trots påståenden om motsatsen, inte bryr sig om att bekämpa IS – det som nu är huvudambitionen för USA:s och övriga västvärldens engagemang i Syrien. […] Mängder av tecken visar sedan länge att Assadregimen gett IS spelutrymme…” […]
”… det enda som i dag skulle kunna förändra spelplanen är om rebellsidan kan återta territorium, vilket rimligen kräver aktivt engagemang utifrån. Att USA skulle gå in militärt, mot Ryssland, är inte sannolikt. Möjligen kan USA i någon form stödja en intervention från Saudiarabien, på samma sätt som man förra året gjorde i Jemen.” […]
Alltså, HHs beskrivning av läget i mars 2016 tror jag knappast att han har någon större önskan att bli påmind om. Den framstår som häpnadsväckande enögd. Ryssarna hade ingen önskan att besegra IS – häpp! Ryssarnas stora plan är enbart att flytta fram sina positioner mot Västvärlden etc – häpp!
Det här är väl kanske inte så förvånande trots allt, med tanke på att alla liberala skribenter då hängde upp sina resonemang om Syrien, Mellanöstern och Ukraina på att varna för ryssen. De hade ju den oblodiga men formellt folkrättsstridiga annekteringen av Krim att hänvisa till i alla sammanhang. Alla svalde de denna lilla mygga men silade kamelerna. USA:s roll som finansiär åt IS och den så kallade USA-alliansens sällsynta förmåga att missa alla mål i sin IS-bekämpning passerade ostört under deras rada t ex.
HH framstår så här i efterhand som både russofob och faktaresistent, vilket knappast kan vara särskilt smickrande för en seriös liberal politisk chefredaktör.
Men det värsta av allt är att han faktiskt ger uttryck för en förhoppning om att USA – via Saudiarabien – ska ingripa militärt i Syrien – ”som man förra året gjorde i Jemen” – ett krig som fortfarande pågår med oförminskad grymhet och kraft.
Vilken cynism! Vilket haveri! Inte underligt att just Jemenkriget kommit i skymundan. Det var väl tänkt som en förberedelse för det stora Syrienanfallet.
Nej, vi ska vara evigt tacksamma att HH inte fick som han ville, utan att istället Syrien (med legalt stöd av Ryssland) lyckats stoppa USA och deras allierade som bara önskade en fortsättning på detta krig – med slutmålet Iran.
Måtte man nu också lyckas återta Idlibprovinsen och skingra de kvarvarande USA-finansierade och EU-stödda heliga islamistiska och krigarbanden, vilket till sist kan mynna i en fred som jag hoppas att även Håkan Holmberg välkomnar.
Rensa gärna din dator, man kan finna en hel del intressant, som synes.
