Frågorna hopar sig. Ingen regering. Allt stockar sig som i ketchupflaskans hals. Någon måste släppa taget om tryggheten inne i riksdagens stugvärme och pröva det okända ute bland väljarna.
Löfven uttalade idag (4 jan) att det viktigaste är att hålla Sverigedemokraterna utanför. Det har alla partiledare sagt – utom Bush-Thor och Kristersson – i snart fyra månader nu, vilket gjort att den parlamentariska förstoppningen fortsätter. De fem partierna – utstötarpartierna – spelar ett högt spel.
Vilket är viktigast – att landet får en arbetsduglig regering eller att SD hålls bortom allt inflytande? Fem partier verkar tycka det senare, medan tre tycker det förra. I en demokrati utses regering efter allmänna val enligt gällande konstitutionella regler. Om nu riksdagsledamöterna inte kan finna sig i dessa regler, utan istället tvingar ut landet till extraval – OBS! som av allt att döma kommer att stärka just det parti man vill hålla utanför – kan man fråga sig om intrigspelet mellan de fem utstötarpartierna inte börjar likna rysk roulett, eller i alla fall att skjuta sig i foten. Men kanske är det som någon sa; att släppa in SD i värmen vore att erkänna sina egna tidigare försyndelser och förkastliga ställningstaganden.
De har nu målat in sig i ett hörn. Märkligt att de inte inser att vad de nu håller på med kan sätta Sverige – och dem själva – i en ännu värre situation än de redan har. Efter ett extraval blir med stor sannolikhet Sverigedemokraterna Sveriges näst största parti, varpå också sannolikheten för en högerregering (M, KD, SD omkr. 45%) ökar, och möjligheten att begränsa SD:s inflytande minskar i motsvarande grad. Är det kanske rent av det man vill? Är det att ta det där ansvaret som alla talar om?
Diskussioner här på bloggen
Här på bloggen diskuteras vad som ligger bakom SD:s valframgångar. Alla ser hur den politiska vänsterns inflytande minskar i takt med att väljarna överger gamla klassröstningsmönster. Arbetarklassen har idag blivit ett akademiskt begrepp, som intellektuella kivas om hur det ska betraktas. Människor i allmänhet däremot tänker inte längre i dessa banor.
Den klassiska arbetarrörelsen är vorden närmast museal. Ute i bygderna befolkas den av människor i min ålder eller ännu äldre plus en del unga välutbildade, som valt partivägen och politiken som en karriärväg. Arbetarrörelsen och de gamla partierna är idag en solid medelklassgemenskap.
Men, bland Sverigedemokraterna samlas ett stort berättigat missnöje med sakernas politiska tillstånd, vilket svetsar dem samman. Det räcker långt. Mycket mer behövs inte idag, eftersom missförhållanden och otrygghet är så uppenbara för människor. Det känns ju inpå bara skinnet.
De ”gula västarna” är de oorganiserade massornas svar på dessa fenomen i Frankrike. Och det dröjer inte länge förrän vi får folkliga upplopp på gatorna även i Sverige. Sånt går inte att stoppa i demokratiska länder. Det är faktiskt en utveckling som följer regelboken närmast till punkt och pricka. Förtryck föder ju motstånd.
Bland medarbetare och kommentatorer här på bloggen finns inte någon enighet om hur man ska se på allt detta. De flesta har vänsterförflutet som jag, men meningarna om situationen skiljer sig. Allt från om Jan Myrdal är en diktaturkramare eller om mordet på Kirov arrangerades av Stalin… till om SD främst är förklädda fascister eller ett folkligt svar på de övriga partiernas sociala nedrustnings-, invandrings-, försvars- och säkerhetspolitik. En annan tvistefråga här är om de sociala problemen i samband med invandringen beror på invandrarna eller på att jobbskatteavdragen ekonomiskt utarmat den offentliga sektorn?
Det är bra med dessa debatter. Att de blomstrar under rimligt civiliserade former gör att jag fortsätter mitt redaktörskap. Jag vill att man ska kunna vara idealist och tro på godheten, men ännu mer att man ska vara klok och inte blunda för de mest skrämmande realiteterna. Jag tror till och med att det är farligt att vara naiv.
Vårt samhälle är för närvarande närmast schizofrent. I TV4 t ex – som jag haft det tvivelaktiga nöjet att se en hel del på under helgerna – kastas man mellan de mest banala lyckoschabloner i de olika programmen och de mest befängt banala locktoner till kasino-spel och lotterier för att kunna uppfylla de där banala lyckodrömmarna. Jag läser i Helsingborgs Dagblad att allt fler spelbolag tränger sig in och nu har ungefär tio procent, i vissa kanaler runt 20 procent, av hela reklamkakan i TV, som totalt är värd omkring 5,5 miljarder kronor.
Hur länge kan ett folk hållas avtrubbat med ouppnåeliga drömmar, samtidigt som de luras på sina sista slantar – på det att de förlorar förtroendet för politikerna och demokratin? Klart att det finns en gräns…
Jag slutar med ett citat ur socialdemokraten och statsvetaren Stig-Björn Ljunggrens långa essä publicerad hos vänsterns generalfiende Timbro, där han kritiserar valanalysen som gjorts av den inom vänstern så populära tankesmedjan Katalyz.
”Dagens vänster har en tydlig idealistisk dragning. Den har bytt ut Marx mot Jesus. Det som avgör är den politiska viljan. Godheten. Den faktiska utvecklingen i samhället drivs av makthavarnas ambitioner, medan de underliggande samhällsförändringarna – teknologi, produktionskrafter, människors mentalitet – inte är lika viktiga. Tron kan försätta berg!”
Tänkvärt tycker jag… Bara att jobba på.
Då är det väl dags att återgå till Marx samtidigt som vi gör oss av med allt tankegods som är förknippat med Lenin, hans medresenärer som exempelvis Trotskij och efterföljare som till exempel Stalin.
Under andra halvan av 70-talet gick Jan Myrdal mot strömmen – igen. Han visade, med stöd av FiB/K, på hur viss ”högerpolitik” låg i det arbetande folkets intresse: kunskapskrav i skolan, begränsning av sexuellt explicita tidningar, ett starkt folkförsvar, vilseledande ideologisk påverkan från Sovjetunionen, stoppa drogmissbruket och den fria sexhandeln o s v.
Redan då fick han, och alla andra av hans anhängare, fa-an för detta. När FiB/K i Norrköping ville visa att Sveriges nationaldag borde firas av alla (liksom sker i Norge m fl länder) blev vi på Drottninggatan och av SVT:s lokalredaktion kallade för ”fascister”.
Sant var att våra krav till det yttre såg ”högeraktiga” ut, men till det djupare innehållet var de ”vänster” i Karl Marxs andra.
Vad som krävs idag, och som borde ha gjorts för länge sedan, är att ta reda på vilka av SD:s ”högeraktiga” krav som står i det arbetande folkets intresse – OCH SEDAN TA ÖVER DESSA – men, liksom 1976–8, ge dem en annan djupare tolkning.
En av vänsterns stora misslyckanden är att den inte förmått att inse att det finns en progressiv nationalism. Detta har gett diverse reaktionära grupper monopol på allt som är förknippat med nationalism och därmed ge nationalismen ett enbart reaktionärt innehåll.
En progressiv nationalism innebär att slå vakt om det svenska språket och den del av den svenska kulturen som uttrycker folkets intressen mot överheten. Kärnan i den reaktionära nationalismen är att den med olika förtecken spelar ut olika etniska grupper mot varandra.
För övrigt anser jag att Jan Myrdal inte har särskilt mycket med Karl Marx att göra.
I min liberala Uppsala Nya Tidning kan jag idag ta del av ett ganska omfattande TT-reportage som meddelar att ”Bashar al-Assad på väg tillbaka in i värmen”
Det heter i ingressen:
”Han stod länge ute i kylan. Men nu börjar tidigare meningsmotståndare i allt större utsträckning att välkomna Syriens diktator Bashar al-Assad in i arabvärldens diplomatiska gemenskap igen.”
Detta TT-reportage hittar man också i (konservativa?) Svenska Dagbladet. Men vår största dagstidning, förmätet ”liberala” Dagens Nyheter, trogen sin icke-liberala politik att inte återge nyheter som går i tvärs mot deras agenda, har inte ett ord om saken. Varken TT-texten, eget reportage eller kommentar.
Uppenbarligen hoppas DN-redaktionen att Verkligheten snart ska inse sitt misstag och inrätta sig efter vad tidningen, med amerikansk hjälp, har bestämt att ”det bör vara”.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har väl nu att välja på att:
kompromissa om Centerns krav angående Las och hyresfrågan
eller:
att släppa fram en alliansregering men genom en överenskommelse blockera förändringar i Las och hyressättningssystemet. Även Centerns förslag om lagstiftade lönesänkningar behöver blockeras (Svenska modellen). Och inte minst Alliansens önskan om ett Nato-medlemskap.
Jag tror att Anders Ferm förordade den senare handlingslinjen i en artikel för ett tag sedan.
Med tanke på att arbetarrörelsen är på defensiven tycker jag att detta skulle vara acceptabelt före ett nyval.
”För övrigt anser jag att Jan Myrdal inte har särskilt mycket med Karl Marx att göra.” skriver Arne N. Nu börjar det bli mycket spännande på lindelof.nu. Tänk om Jan M skulle vilja kommentera detta på denna blogg!
Ja, ja! Vem har med vad att göra? ”Invandrarna” eller ”Välfärden” t ex; har de något med varandra att göra? Kanske inte direkt! Däremot är det fullständigt uppenbart att INVANDRINGEN påverkar svenska välfärdstjänster, bl a är de senare inte dimensionerade för att klara nuvarande tillströmning genom den tidigare lagstiftningen, bl a om s k ”familjeåterförening”.
Men, stopp ett tag! ”Familjeåterförening” har ju inte något som helst med det vi kallar ”invandring” att göra! Däremot är det ett välkänt begrepp när det gäller ”flyktingar” och ”flyktingpolitik”. Det stora grundläggande felet i svensk (och kanske likadant i många länder) är att blanda ihop dessa två begrepp och tvinga folk att begå brott (ljuga) inför svenska myndigheter, d v s skaffa sig ”asyl” när man i själva verket bara vill ha ”ett bättre liv”. Det senare tycker jag borde vara en allmän rättighet. Det innebär dock på intet sätt någon tillgång till de stora stödprogrammen i asylsystemen!
Dennis Z!
Medger att jag kanske använder begreppen flyktingfrågan och invandrarfrågan slarvigt. Kan man säga att flyktingfrågan är en invandrarfråga, men att en invandrarfråga inte behöver vara en flyktingfråga?
Du är i, om inte så gott, så i varje fall i väldigt stort sällskap Knut! Det är legio i debatten att blanda ihop frågorna om flyktingskap och invandring. För mig är det självklart att begreppen måste hållas strikt isär.
Inte ens s k ”katastrofflyktingar” är egentligen ”flyktingar” i någon ordentlig mening av ordet, d v s kvalificerade för att behandlas enligt asylrättens regler. Däremot är vi moraliskt skyldiga att ge de som flyr från naturkatastrofer och krig humanitärt bistånd. Och då i huvudsak på plats och i närområdet, varför det närmast ter sig absurt att dra in invandringen i ett sådant akutläge.
Ett av problemen med vår moderna tid är att de ständiga imperialistiska angreppskrigen leder till i det närmaste permanenta krigstillstånd runt om i de ”ociviliserade” (läs: utanför kapitalismens direkta kontroll) delarna av världen. Här finns en grund till min ovan nämnda sammanblandning.
Svaret på din fråga blir ett dubbelt, entydigt och kraftfullt NEJ enligt mitt sätt att se på saken.
Vad har ”progressiv nationalism” gemensamt med ”internationell solidaritet”?
”Ta reda på vilka av SD:s ’högeraktiga’ krav som står i det arbetande folkets intresse – och sedan ta över dessa – men, liksom 1976–8, ge dem en annan djupare tolkning”.
– Man tager vad man själv inte haver?
1976 vann de borgerliga regeringsmakten och behöll den efter valet 1979, Vilka av deras ”högeraktiga krav” övertog vänstern som ledde till valsegern 1982?
I ett land som behöver ett årligt invandringstillskott med 64.000 människor i arbetsför ålder under lång tid, tycks invandringen vara det största problemet för folk både till vänster och höger.
Problemet förefaller tyvärr vara egoism. En ovilja att avstå för kommande behov och generationer. En ilska över främlingar som lägger beslag på den egna välfärdens tjänster? Räcker det inte med alla utslagna, fattiga och hemlösa som vi inte heller orkar bry oss om?
Gott nytt år?
Dennis Z!
Invandringen påverkar välfärden också genom att väldigt många invandrare jobbar med vård och omsorg.
Jag kan dock tycka att det är hög tid att försöka ta bort invandrarfrågan från dagordningen. Den är i all praktisk mening perifer och ytterst lite skulle förändras i vårt land om vi enbart begränsade invandringen.
Anledningen till att den uppförstoras så groteskt är att inget riksdagsparti vill prata om hur dom själva hjälpt rikemännen att montera ner välfärden.
Dom är helt enkelt tvungna att dansa efter SDs pipa. Deras hårt styrda media likaså.
Vi som vill ha ett mer rättvist samhälle bör istället fokusera stenhårt på just det medvetna nyliberala nedmonterandet av välfärden och inte delta i det tarvliga bedrägeriet om att invandrarna skulle bära skulden för detta.
Visst, Anders! Vad är det exakt, konkret och detaljerat, du menar vi ”istället” ska ”fokusera stenhårt på”? Finns tydliga områden att undersöka och i så fall vilka? Vad är exakta syftet (enbart avslöjande eller folkligt organiserande?) med den stenhårda fokuseringen?
Och vad menar du med ”ett mer rättvist samhälle”? Ska det vara till för oss som vill ha jämlikhet i stället för de som bara vill ha ”ökad (och därigenom faktiskt begränsad) jämlikhet”?
Vad är problemet vi ska bekymra oss över?
DN: ”Invandringen kostar mindre än skattefusket”, 21 augusti 2018.
”Invandringen kostar mindre än skattefusket. (…) Den svenska överklassens undangömda förmögenhet utomlands uppskattas av Sveriges ledande förmögenhetsforskare till omkring 500 miljarder kronor eller omkring 10 procent av nationalinkomsten. I samband med den så kallade Paradisläckan beräknades att 43 miljarder kronor varje år undandras i skatt”.
(Göran Therborn)
Dennis Z!
Mycket av detta finns redan undersökt, men det får inte skrivas eller sägas i MSM. Det i sig är verkligen något att fokusera stenhårt på. Hur sjutton står det till med yttrandefriheten när den styrs av ekonomisk styrka och inte av idéernas kamp.
Dom som vill undvika varje diskussion om uppslutningen bakom massmördarna i USA, klasskillnader, skattesänkningar för dom rika och organiserad skrotning av välfärden, styr och kontrollerar alla större tidningar och media. Därav tjafset om invandringen, som ju är helt ofarlig för den ekonomiska makten. T o m gynnsam, då den lurar vanligt folk att felfokusera sin kritik.
Vi behöver helt enkelt erövra yttrandefriheten i Sverige. Den frågan vill MSM inte ens ta i med tång, så den kräver nog all kraft vi har om det skall lyckas och eventuellt är det där vi skall börja. Verkligheten kan dock peka på annat, så vi får väl se.
Med ett mer rättvist samhälle menar jag ett samhälle som aktivt arbetar på att minska klassklyftor och orättvisor.
Lögnen om den parasiterande invandraren som den aktör som slaktat välfärden i vårt land är seglivad. Inte minst bidrar Dennis Z till att envist i olika sammanhang lansera denna lögn.
Bedrövligt att se hur argumenten tryter och hans vägran att sätta sig in i fakta, som entydigt pekar ut alliansens två mandatperioder, genom sina gigantiska skattesäningar på nästan 1000 miljarder kronor totalt sänkte den svenska välfärden (skola, vård och omsorg, mm).
Detta samtidigt som trycket från en tillfällig kraftig ökning av flyktingströmmen ägde rum. Den ekonomiska ekvationen gick inte ihop, men tyvärr med DZ goda assistans blev flyktingarna felaktigt utpekade som bovarna som undergrävde den svenska välfärden.
Det är bara att se till enkla fakta så visar det att bovarna är helt andra aktörer, främst de borgerliga regeringarna, utan större protester från sossarna.