LONDON
”Jag kom hit därför att jag hoppades att den andra sidan hade några nya förslag eller nya argument, men vad jag har hört denne gentleman göra är att upprepa varje kliché som sionisterna har i sitt förråd och det är mycket deprimerande att detta är allt du har att komma med.”
Detta korta uttalande gjordes av dr Ghada Karmi, palestinsk professor emeritus vid Exeter University, i slutet av en 90 minuter lång debatt mellan mig och en medlem av den sionistiska lobbygruppen NW Friends of Israel. Klicka på bilden t h för att se ett klipp från den debatten.
Varför en debatt?
När Mark Regev, Israels ambassadör i Storbritannien, nyligen åkte på en föredragsturné till universiteten i Storbritannien mottogs han med protester som gjorde klart att han inte var välkommen. I en del fall blockerades entréerna till universiteten av studenter som protesterade. Emellertid hade [ledningen] för universiteten inga problem med att ambassadören besökte campus och talade till eleverna. Med andra ord så är företrädare för Israel generellt sett välkomna och de sionistiska talesmännen för staten Israel är vanligtvis välkomna överallt.
Däri ligger problemet. Företrädare för grupper och organisationer som förespråkar rasism och utövar våld – nynazister, skinheads, förespråkare för apartheid eller någon grupp som tror på vissa människors överhöghet – skulle inte vara välkomna och det är inte troligt att de skulle erbjudas en plattform. Men sionism och staten Israel betraktas fortfarande som legitim och deras åsikter tillåts fortfarande få en plattform på akademiska institutioner, i media och på andra ställen.
Det är en allmän uppfattning bland de människor som stöder frihet och rättvisa för Palestina att vi måste bojkotta representanter för sionismen och staten Israel, men om vi önskar exponera sionismen och dess företrädare så kan en strategi vara att möta och avslöja dem i debatter i offentliga forum. Målet måste vara att förjaga myten som lanserades i filmen Exodus, som kom ut 1960, som skildrar Israel och sionismen som heroisk och till och med romantisk. Vi måste tydligt visa att sionism är en ideologi som är rasistisk, våldsam och har ödelagt Palestina i över sju decennier.
Och att Israel, som grundades av den sionistiska ideologin, under sju decennier varit engagerad i en välplanerad kampanj av etnisk rensning och folkmord och utövar en apartheidregim över den palestinska ursprungsbefolkningen.
Det kan mycket väl vara så att debatter ansikte mot ansikte tydliggör skillnaden mellan de två sidorna och gör den mer uppenbar. Det kan tyckas vara en paradox men möten ansikte mot ansikte visar att det inte finns något utrymme för dialog eller normalisering [av relationerna] och att det inte finns några möjligheter att bygga en bro med en rasistisk, kolonial bosättarideologi som kräver att ursprungsbefolkningen lämnar sitt land, och att möta kraven på frihet, rättvisa och jämlikhet.
Debatten
Argumenten till stöd för sionismen och försöken att legitimera staten Israel verkar vara de argument som används om och om igen och som utmålar det ockuperade och förtryckta folket i Palestina som opålitliga skurkar. Dessa argument följs av exempel som visar att palestinierna är oförmögna att styra över sig själva och att de hängivet ägnar sig åt att mörda judar. Uppenbarligen är denna beskrivning av ett helt folk felaktig, generaliserande och rasistisk och denna karaktäristik upprepas vid varje möjligt tillfälle. Och de säger; ”Titta på palestinierna” och pekar på det kaos som de lever under men utelämnar grundorsaken till kaoset, vilket är staten Israel som har förstört deras land.
Bevis som visar sionismens och Israels rasistiska karaktär kan hämtas från skapandet av den sionistiska staten [Israel] och dess definition som judisk stat, som etablerades på ruinerna av Palestina. Faktum är att Israel endast kunde etableras efter en omfattande kampanj av etnisk rensning och de lagar som antogs i den israeliska riksdagen – Knesset – gjorde det omöjligt för flyktingarna att återvända och de uppmuntrade judar världen över att komma för att ta deras plats.
Denna mer än sju decennier långa historia visar nu, utan tvekan, att staten Israel är en rasistisk, kolonial bosättarideologi som tar till våld vid varje möjligt tillfälle, detta trots att palestinierna aldrig haft en armé, stridsvagn eller stridsflygplan. Israel har genom historien på många sätt kränkt den internationella rätten men kanske det mest uppenbara är kränkningarna av palestiniernas mänskliga rättigheter. Allt detta är lätt att bevisa när man sitter ansikte mot ansikte med sionisterna och deras argument.
Efterdyningar
Ingen dialog med personer som har eller som representerar en rasistisk ideologi är acceptabel och ingen plattform, som kan normalisera deras åsikter, borde ges dem, men det kan vara så att ett offentligt forum mycket väl kan vara rätt plats att avslöja dem, när vi står inför en så väloljad PR-maskin som fallet är när det gäller sionismen.
Ett offentligt forum kan vara rätt ställe att visa att frågan om Palestina handlar om ett val mellan rasism och de som står upp mot rasismen. Det är ett val mellan våld och de som är emot våld. Och det handlar om motstånd mot rättvisa och de som kämpar för rättvisa.
De gamla klichéerna och argumenten som förs fram av den sionistiska propagandamaskinens företrädare kommer att misslyckas varje gång de ställs mot argumenten för rättvisa, frihet och jämlikhet. Att låta dem upprepa detta misslyckande kan mycket väl vara hur vi förklarar Israel och ideologin bakom den, sionismen, vara illegal.
Översättning av: Kjersti Rekve
