”Utredaren redovisar inte det som är själva upprinnelsen till utredningen, nämligen den plötsliga omsvängning i riksdagen som förorsakats av amerikanska påtryckningar, bl.a. ett brev från USA:s försvarsminister James Mattis som diariefördes – och hemligstämplades – i Kanslihuset sent tisdagen den 29 augusti 2017.”

Så inleder Stefan Lindgren sitt remissvar på Lars-Erik Lundins utredning om konsekvenserna av svensk anslutning till FN:s kärnvapenförbud. Läs det >>

Föregående artikelMAGA* missar det eurasiska tåget
Nästa artikelVad väntar skolan efter januari-överenskommelsen?

3 KOMMENTARER

  1. Har svårt att förstå engagemanget i denna fråga framför alla andra. Finns det något som ger Sveige särskilda skyldigheter just vad gäller det här landet. Om vi försöker bortse från politiska preferenser så är det tydligt att vår nuvarande regering sviker alla tänkbara ideal.

    Värst visar sig detta i fallet Afghanistan där vår regering vägrar göra en objektiv bedömning. Landet är i kaos, utsatt från alla håll. Både militärt, av terror, av naturkatastrofer p g a klimatförändringarna och av inre sönderslitande konflikter.

    Enligt alla hittills gällande kriterier borde landet Afghanistan klassas som ett land dit ingen ska kunna utvisas.

    Men inte!

    Och ni kära vänner fortsätter engagera er för en politisk situation där ert engagemang inte utgör minsta risk för er själva. Bekvämt, bekvämt att oroa sig för i Sverige helt harmlösa utrikeskonflikter.

    Kom igen bröder! Våga visa var ni står i frågor som kanske möjligen kostar er något. Lyft era brydda pannor, res er upp och agera!

  2. Bästa syster Lise!
    Kamp för alliansfrihet och självbestämmande bör prioriteras långt innan vår situation är densamma som den för afghanerna nu gällande. Den kan och bör kombineras med motsvarande för afghaners lika rätt till detsamma.

    Att verka för ett kärnvapenförbud är en (nog så viktig) del i denna kamp, enligt min enkla mening.

  3. Lise B!
    Om vi levt i en gränslös värld, hade jag kunnat hålla med dig. Men det gör vi inte. Vi lever i vad som brukar kallas den westfaliska tiden. Efter den Westfaliska freden 1648.

    I detta fredstraktat skrevs för första gången in regelverket för umgänget mellan territorialstater. Och idag är detta regelverk inskrivet i FN-stadgan.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.