Men som historikern Ilan Pappe skriver i boken Den etniska rensningen av Palestina att ”hela diskussionen om ’kvantitet’ är meningslös” och förklarar: ”Man behöver bara höra att trettio bebisar var bland dem som slaktades i Deir Yassin för att förstå varför.”
Israelisk valkampanj
Även om man inte säkert kan veta så kan man anta att datumet för valet i Israel valdes utan någon tänkt koppling till minnet av Deir Yassin. Men man kan inte undgå att se symboliken. Den totala okänsligheten gentemot offrens familjer och de överlevande – för att inte tala om en hel nation för vilken den här dagen är en påminnelse om de senaste sju decenniernas fasor – kan inte sammanfattas i ord.
Nästan alla partiers vallöften inkluderar färre rättigheter för palestinierna, mer dödande och mer av vad folket i Deir Yassin upplevde under de tidiga morgontimmarna den skamliga dagen för 71 år sedan. Premiärminister Benjamin Netanyahu, som kommer från samma ideologiska bakgrund som den terrorgrupp som gick i spetsen för massakern, varnar väljarna att om inte hans Likudparti vinner med en stor majoritet så kommer ”en vänsterregering att, med arabernas stöd, ta
över”. Det Blå och Vita partiet som även är känt som partiet med de många generalerna, startade sin valkampanj med en video som skröt om den roll som deras främsta general, Benny Gantz, spelade vid förstörelsen av Gaza och mord på civila.
Och listan fortsätter och blir mer och mer skamlöst våldsam och skrämmande.
En rundtur med Zochrot
Zochrot är en icke-statlig organisation vars syfte är att främja ”erkännande av och ansvarsskyldighet för de fortsatta orättvisorna till följd av Nakba, den palestinska katastrofen 1948″. De organiserar rundturer i hela Palestina och har information om varje stad och by och varje massaker som ägde rum. Några vänner och jag var med på en rundtur till Deir Yassin med Umar Al-Ghubari som guide och som organiserar rundturer för Zochrot. Vi åkte runt i området där byn brukade vara och som nu är ett livligt industriområde, Giv’at Shaul i Jerusalem.
Vi mötte Umar på den livliga gatan Kanfei Nesharim Street, som översatt betyder Örnens Vingar. Så snart vi börjar gå pekar han ut de första husen som tillhörde de forna invånarna. De husen är klart äldre än resten av byggnaderna i området och de är klart palestinska. En byggnad har omvandlats till en kontorsbyggnad, en annan till en synagoga.
Vi fortsätter att gå och passerar ytterligare hus än här och än där. Vi svänger in på HaRav Raphael Katsenelbogen Street och berättelserna blir mer rysansvärda. Vi fortsätter att gå och ser en samling av gamla palestinska hem inhägnade och med låsta grindar. Det är Kfar Shaul Mental Health Center. Bilder från insidan av sjukhuset ger en glimt av hur vackra dessa hem var. Deras hemsida berättar att Kfar Shaul Mental Health Center grundades 1951 och är ett offentligt israeliskt psykiatrisk sjukhus som ligger mellan Givat Shaul och Har Nof i Jerusalem. Det är knutet till Hadassah Medical Center och Hebrew University i Jerusalem. Vad som brukade vara byns centrum var nu inhägnat med låsta grindar och omvandlat till ett psykiatriskt sjukhus.
Från sjukhusporten går vi vidare ett par kvarter och längs gatan finns flera sionistiska Yeshivas (religiösa utbildningsanstalter) och bortom dessa ligger byns gravplats. Den är försummad och skändad. Mitt emot gravplatsen, över en bred dalgång, ligger Israels Förintelsemuseum, Yad Vashem. Det byggdes där 1953 med en total utsikt över Deir Yassin. En guide på museet brukade, under sina rundturer, peka ut Deir Yassin och som konsekvens därav fick han sparken.
En symbol och en varning
Deir Yassin var nödvändigtvis inte den värsta massakern som begicks av de sionistiska terrorgrupperna i Palestina, men på grund av närheten till Jerusalem uppmärksammades den stort och blev mycket omskriven. Den användes av det sionistiska etablissemanget och terroristpatrullerna för att skrämma de palestinier som var tveksamma till att lämna sitt land. ”Kom ihåg vad som hände i Deir Yassin” användes ofta som ett hot. Hotet fungerade och under de veckor och månader som följde, flydde ett stort antal palestinier som fruktade för sina egna och sina familjers och släktingars liv.
Deir Yassin förintades. De barn som överlevde samlades ihop och dumpades i Gamla Staden i Jerusalem, ensamma och vettskrämda. Där hittade Hind Al Husseini dem, tog hand om dem och öppnade därmed ett barnhem, Dar Al-Tifl Al-Arabi, där de växte upp och utbildades. Än idag fungerar Dar Al-Tifl Al-Arabi i Jerusalem som både grundskola och internatskola.
”De sprang som katter”
Det finns mycket information tillgänglig om massakern. Vittnesmål från de som överlevde och till och med vittnesmål från angriparna själva. Vittnesmålen verifierar att den här brutala attacken inkluderade våldtäkt, mord och plundring.
I juli 2017 publicerades en artikel i den israeliska dagstidningen Haaretz om en dokumentärfilm om vad som ägde rum denna horribla fredag för mer än sju årtionden sedan. Artikeln citerar flera av de rysansvärda vittnesmål som ges av medlemmarna av den sionistiska terroristmilisen som begick denna oförlåtliga orättfärdighet:
”Ett brev från Yehuda Feder, som deltog i detta brott, beskriver en ’fantastisk [militär] operation för att ockupera den arabiska byn längs vägen Jerusalem-Tel Aviv – Deir Yassin. Jag deltog mycket aktivt i denna operation’, skriver Feder. Under denna ’fantastiska operation’, säger han, ’dödade jag en beväpnad arabisk man och två arabiska tjejer,16 eller 17 år gamla, som hjälpte araben som sköt. Jag ställde upp dem mot en vägg och förintade dem med två rundor från min Tommy gun.*”
Sedan skriver han: ”Vi konfiskerade mycket pengar och vi lade beslag på silver- och guldsmycken.” Han avslutar sitt brev med orden: ”Det var verkligen en fantastisk operation”.
Yair Tsaban som var en ung man vid denna tid och som många år senare blev en ledande figur inom den politiska vänstern i Israel, skickades ut tillsammans med andra medlemmar i den sionistiska ungdomskåren för att begrava liken. Tsaban sa att detta gjordes för att ”Röda Korset förväntades att dyka upp när som helst och det var nödvändigt att sudda ut spåren”. Det fanns en oro för att en ”publicering av bilder och vittnesmål om vad som hade hänt i byn skulle vara mycket skadligt för [den symboliska] bilden av vårt Frihetskrig.”
Tsaban berättade också:
”Jag kommer inte ihåg att jag såg några kroppar av kämpande män. Inte alls. Jag minns mest kvinnor och gamla män.” Han mindes också ”en gammal man och en kvinna som satt i ena hörnet av ett rum med ansiktet mot väggen, skjutna i ryggen.”
Shraga Peled var 91 år gammal när han berättade vad han såg. Han skickades till byn med en kamera för att dokumentera vad som ägt rum:
”Det första jag såg när jag kom till Deir Yassin var en ung arabisk man som var bunden vid ett stort träd. Och trädet hade bränts upp. De hade bundit honom vid trädet och bränt honom. Jag fotograferade det.”
Han hävdar att han överlämnade filmen till sina överordnade och sedan dess har han inte sett bilderna.
Haaretz: skönmålar med ord
Artikeln i Haaretz avslutas med, ”Massakern i Deir Yassin var den första av ett antal incidenter där judiska soldater involverades i att döda civila under Frihetskriget.” Detta uttalande är kategoriskt osant.
Det var inte ett ”Frihetskrig” utan ett fälttåg bestående av folkmord och en etnisk rensning som systematiskt genomfördes. Det bör också klargöras att det som hände i Deir Yassin inte var en [militär] strid utan en planerad massaker och det faktum att några av männen i byn använde vapen för att skydda sig kvalificerar det inte som en strid. De som anföll var inte krigare utan ynkryggar och brottslingar som mördade försvarslösa civila, stal deras egendom och placerade de överlevande på lastbilar och poserade med dem på gatorna i Jerusalem.
Dessutom så var Deir Yassin inte den första massakern av palestinier som genomfördes av de sionistiska terrortrupperna. Alla sionistiska militärgrupper deltog ända från början, utan undantag, i brott liknande detta. Bland annat massakern i byn Balad Al-Shaykh i december 1947 och byn Sa’sa i Galileen i februari 1948 – och det genomfördes otaliga terrorattacker mot palestinska civila i alla större städer inklusive Jerusalem, Haifa, Jaffa och Ramle.
I år, liksom tidigare år, kommer en liten hängiven delegation av medlemmar från organisationen Zochrot att samlas den 9 april, på ruinerna av Deir Yassin, för att hedra offren från massakern.
* Tommy gun – kulsprutepistol av märket Thompson, blev känd som ”gangstervapnet” under förbudstiden i USA. Se vidare Wikipedia.
Översatt till svenska: Kjersti Rekve
