Århundradets uppgörelse lägger till ordet ”Nya” till det 4000 år gamla namnet

ERUSALEM, PALESTINA – Den dag då palestinierna minns förstörelsen av deras land, massmordet och tvångsförflyttningen av deras folk – Nakba Day [Katastrofens Dag 15 maj] närmar sig och för varje dag som går kommer nya oroande nyheter.

Kanske den mest oroande nyheten hittills är planen att förse Palestina med ett nytt namn, ”Nya Palestina”. Detta är vad Donald Trump och Jared Kushner, enligt ryktet, kommer att presentera för världen som en del av det de kallar ”Århundradets uppgörelse”.

Enligt läckan sägs det vidare att, förutom kravet att palestinierna ska acceptera ett nytt namn i enlighet med ”Århundradets uppgörelse” – och avstå från namnet ”Palestina” som har använts för att beskriva deras land ända sedan bronsåldern – så måste palestinierna också acceptera att sitt arv, deras historia kommer att utraderas och deras land kommer att tas ifrån dem för gott. Med andra ord, vad palestinierna kommer att få är ett nytt namn men inget land och de förväntas acceptera detta. Om de inte accepterar kommer de att förnekas tillgång till utländskt bistånd, inte bara från USA utan även från andra länder.

Från valet, till Gaza, till självständighetsdagen
En del saker går snabbt på den israeliska sidan av det ockuperade Palestina. Israel höll nyligen val och inom några veckor därefter, innan ens en ny regering bildats, slog Israel till med en dödlig attack mot Gaza. Därefter högtidlighöll Israel först Förintelsens Minnesdag, den andra dagen som högtidlighölls var för att hedra de israeliska soldater som fallit i strid. Sedan firades Israels Självständighetsdag.

På den palestinska sidan följer den ena tragedin på den andra, blodet hinner inte torka på marken förrän mer blod spills. Fatima Hijazi, 16 år, sköts av en israelisk prickskytt och människor minns fortfarande hennes vackra ansikte, och fler och även yngre offer rapporteras. Palestinierna går från sorgetid till sorgetid utan att se något slut.

Under de senaste åren har ett nytt fenomen sett dagens ljus – gemensamma minnesstunder där israeler och palestinier kommer tillsammans för att minnas sina nära och kära som fallit offer för våldet. Även om tanken på en sådan tilldragelse kan tyckas vara tilltalande för en del så är det oroväckande att man försöker skapa en moralisk likvärdighet mellan offren för våldet och de som förlorat sina liv när de vidmakthåller våldet. Men i det politiska klimatet som nu existerar bland israelerna anses detta vara progressivt. När denna minnesstund ägde rum kom de högervridna gängen för att protestera mot detta initiativ och attackerade deltagarna verbalt med obsceniteter: ”Horungar! Måtte Gud straffa hela den stinkande vänstern! Död till araberna!” osv, osv…

Självständighetsfirande
En tradition som bara kan beskrivas som taktlös, till och med grym, och som har ägt rum ända sedan Palestina förstördes, är firandet av Israels självständighet. Precis som det israeliska valet hölls samma dag som palestinierna firade minnet av massakern i Deir Yassin, så firar Israel kallsinnigt sin självständighetsdag samtidigt som palestinierna sörjer förlusten av sitt land.

Apartheidregimen som vi kallar ”Israel” byggdes på ruinerna av Palestina och de införde en brutal regim på dem som fortfarande bor kvar i sitt land. Miljontals palestinier försmäktar fortfarande i flyktingläger i och runt om Palestina, ändå firar Israel och dess allierade runt om i världen.

Israeler är inte Palestinas inhemska befolkning. De vi idag känner som ”israeler” är människor som kom för att kolonisera Palestina, mestadels under perioden för det brittiska mandatet och de gjorde det i stor utsträckning med hjälp av den brittiska regeringen. Det brittiska mandatet över Palestina, som i själva verket var en ockupation av landet, möjliggjorde skapandet av den sionistiska apartheidregimen i Palestina. De judar som kom för att kolonisera och bosätta sig i Palestina var aldrig förtryckta eller ockuperade, i själva verket var de privilegierade. De judiska bosättningarna i Palestina försågs med sådana samhällstjänster som rinnande vatten och elektricitet långt innan många av de palestinska samhällena fick detta, och britterna hjälpte dem [de judiska bosättarna] på alla möjliga sätt.

Den sionistiska bibliska berättelsen
Namnet ”Nya Palestina” blir än mer absurt i ljuset av det faktum att namnet Palestina ”dokumenterades första gången i slutet av bronsåldern, för omkring 3.200 år sedan”. Enligt en ny bok av historiker Nur Masalha, är ”namnet Palestina det traditionella namn som använts mellan 450 f.Kr till 1948 e.Kr för att beskriva det geografiska området mellan Medelhavet och Jordanfloden”. Dessa citat är hämtade från Masalhas bok, Palestine, A Four Thousand Year History som publicerades av Zed Books 2018.

Masalha – professor i historia vid London University School of Oriental and African Studies, eller SOAS – tar sig an den svåra uppgiften att seriöst, vetenskapligt och, kan man tillägga framgångsrikt, utmanar den rådande berättelsen om Palestina. Detta är helt klart ingen enkel uppgift, men en uppgift där historikern Masalha lyckas på ett sätt som är både beundransvärt och övertygande.

Tyvärr så är oddsen för att varken Jared Kushner eller Benjamin Netanyahu – de två männen som mest sannolikt ligger bakom ”Nya Palestina” och ”Århundradets uppgörelse” – någonsin kommer att läsa den här viktiga historieboken. Boken avslöjar aspekter av den palestinska historien som sionisterna skulle föredra förblev begravda. Masalhas bok är viktig att läsa. Palestina kommer inte att befrias förrän historien om Palestina blir känd och innan den grymma verklighet som palestinierna lever under idag avslöjas.

Översatt av: Kjersti Rekve

Länk till originalartikeln >>