Tomas Lappalainen, Åsa Linderborg och Lena Andersson har ett mycket intressant samtal om Jan Myrdals författarskap i denna podd, det samtal som vi saknade på seminariet. Det är en hel timma långt, men det är värt att hålla ut…

Klicka på bilden så kommer ni rätt!

 

Föregående artikelWashingtons främjande av sin strategi för ”Indo-Pacific” kan stöta på hinder
Nästa artikelEn alldeles förskräcklig historia

3 KOMMENTARER

  1. Noterar att denna fyrhövdade sammansvetsade församling talar nedsättande om folkets vilja och demokratin med kontrollordet ”populism”, ett ord som de privilegierade ofta använder nedsättande mot äkta demokrati, d.v.s. direktdemokrati, men jag är alls inte förvånad.

    Sannolikt tror denna kaviarvänster att deras ofolkliga hållning tryggar de privilegier som mediemogulerna tilldelat dem. Jag tror att de sannolikt kan ha rätt i den ev. åsikten på kort sikt, men att det plötsligt kan bli ruggigt fel.

    Vissa privilegierade kommer sannolikt kunna sätta sig i säkerhet med helikopter, likt Macron, men kommer deras lakejer få åka med på ”utlandssemester”? Tveksamt. Hur kommer de dömas i en direktdemokratisk folktribunal efter en revolution? Det kan bli minst sagt intressant.

  2. Det var en ynklig kommentar, Martin G!
    ”Jag noterar att…”, kan du inte precisera, du har ju ord för ord framför dig vad ”denna fyrhövdade sammansvetsade församling…” faktiskt säger. Du använder själv kontrollordet populism som ett kontrollord, fast så att säga från andra hållet. Och sedan kommer kontrollordet ”kaviarvänster”. Jag blir faktiskt full i skratt!

    Personligen får jag erkänna att jag inte orkade lyssna särskilt uppmärksamt på samtalet, det intresserade mig helt enkelt inte så mycket. Det hade varit intressant att få höra någon mer kommentar om samtalet, fast då naturligtvis med en annan substans än den Martin G lyckats föra fram. Faktisk måste jag fråga om du Martin G anser att din kommentar är folklig? Du anser ju att de fyra ”kaviarvänster”-samtalarna har en ”ofolklig hållning”.

  3. Hans Isaksson gör på clarte.nu några intressanta reflektioner kring Jan Myrdals bok:

    ”JM har sedan länge har hävdat att ’arbetet och könet’ har varit hans främsta drivkrafter. Då blir man lite besviken han vid 91 års ålder nästan enbart söker framställa sina drivkrafter så, att vi i avsevärd grad låtit oss påverkas av JM:s könskörtlar – inte enbart av hans intellekt.”

    Vad intresserar oss Jan Myrdals könsliv? Hur intresserade bör vi egentligen vara av en konstnärs personlighet? Hade inte alla vi som beundrat JM och tagit intryck av hans ställningtsaganden varit mer betjänta av att få veta bakgrunden till dem?

    ”JM redogör sällan för innehållet i de många ’diskussioner’ han uppger sig ha haft med mer eller mindre framstående tänkare eller andra bekanta blir de svåra att värdera. Som någon har anmärkt innebär alltför ofta denna dialektikers ’dialog’ att samma refraktäre JM både frågar och svarar.”

    Samma uppfattning framfördes på AB:s podcast, bland mycket annat lyssnansvärt.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.