S är glada för att de förlorade så lite (-0,8).
V är glada för att de gick framåt (+0,4).
MP är glada för att de ökat från sitt bottenläge i riksdagsvalet (-3,8).
M är glada för att de ökat så mycket (+3,2).
C är överlyckliga för att de ökat ännu mer (+4,3).
L jublar för att de inte åkte ut (-5,8).
KD jublar för att de ändå ökat en hel del (+2,7).
SD jublar också för att de ökat mest av alla (+5,7).
Medierna, näringslivet och inte minst börsen andas ut för att EU-parlamentets liberala mittenblock ser ut kunna manövrera sig fram ännu en femårsperiod.
Orosmolnen vi idag inte talar om är förstås Brexit och att nationella val de kommande åren kan ändra på kommissionens och rådets sammansättning. För det är ju här som den verkliga makten ligger.
Fortsättning lär följa…
Ja, de enda som inte är glada är väl ”sofflockspropagandisterna”, eftersom röstandet ökade runt om i unionen, i Sverige väntas vi nå 55% när allting är sluträknat och för hela EU över 50%.
Det är bra att det svenska folket erkänner gällande folkomröstning!
… och Etablissemanget är glad för ”den klara uppgången i valdeltagandet” (SvD 27 maj).
Men 53% ligger ju himmelsvitt nedanför valdeltagandet i riksdagsvalen.
Och ökningen från 51% för fem år sedan till 53% i år ligger ju inte långt från den statistiska osäkerhetsmarginalen.
Så vi som stannade hemma var de egentliga vinnarna.
OBS: Det finns röster att man ska delta i alla ”val” som erbjuds. Jag avböjer alltid att efter en telefon- eller annan kontakt med företag eller myndighet yttra mig om ”kvaliteten på servicen”. Vad gäller politiska val ska man rösta blankt om man erkänner parlamentet, men inte något av partierna. Erkänner man inte det som kallas för ”parlament” ska man inte rösta alls.
Men fru Post är väl ändå lite ledsen. Hon hade väl knappast räknat med sitt avträde och detta innebär ju ett betydande avbräck i hennes inkomster. Men kanske har hon redan hunnit lägga undan någon krona eller så. Hon får nu nöja sig med att vara post-EU-politiker med allt vad det innebär. Men vad händer med kontorsslanten? Behåller man den under en övergångsperiod? Får dom någon sorts avgångsvederlag eller skadestånd om dom faller ur? Man skall väl inte behöva hamna på hart när bar backe efter att ha slitit och släpat för riket!
Så många frågor. Hoppas fru Post går igenom detta stålbad med förståndet i behåll!
För egen del fortsätter jag vegetera i vårt idylliska Löfvenien. Det går bra för…
Kul innovation, Anders P!
Minskar man med minst 2 (och troligen 4)% är man ”de egentliga vinnarna” om jag läser vad du skriver. Förstår jag resonemanget? Gör någon?
Jag minns med fasa när ”vänsterns flaggskepp” dåvarande nollkommafeml fick sin litenhet fastställd i riksdagsvalen 1970 och 1973 och vi konstaterade att partiet fanns i ”den statistiska felmarginalen”.
Den ska nog ändå inte underskattas (och inte heller övervärderas)!
Anders P!
Du som är duktig på statistik. Du skrev: ”Och ökningen från 51% för fem år sedan till 53% i år ligger ju inte långt från den statistiska osäkerhetsmarginalen.” Kan man verkligen tala om osäkerhetsmarginal när det gäller %-måttet på valdeltagande? Är det inte i princip ett absolut mått?
Jag undrar också Anders P, liksom Knut L.
De sista poströsterna och utlandsrösterna är inte förrän i dag med i de olika räkningarna ute i valdistrikten. De förväntas höja upp deltagandet från de nuvarande 53% till runt 55%. Först efter alla räkningar blir måttet exakt och då ”absolut” som Knut säger, men det kan givetvis tänkas att många (alla är väl vad ledande företrädare för ”soffliggarna” skulle säga) inte visste vad dom gjorde och/eller röstade fel på ett antal andra vis och således också, likt det kära KFML från tidigt 1970-tal hamnade i felmarginalen!
Knut L och Bertil C!
Ett år röstar X tusen människor, fyra-fem år senare Y-tusen. Detta är inga siffror ristade i sten utan mätvärden, med alla de osäkerheter som sådana är behäftade med. Ev. felräkningar av valmyndigheterna tror högst belöper sig på plus-minus 10-20 röster, kanske 50-100.
Den andra osäkerheten gäller representativiteten. Var det fint väder ena året, och dåligt nästa? Hade kanske fler röstat om det varit soligt och 20-25 grader de sista dagarna före valdagen samt under valdagen?
De 51 procenten hade lätt kunnat bli lite mer eller lite mindre, detsamma med de 53 procenten. Hade etablissemanget haft tur hade 49% röstat 2014, och 55% i år – en till synes ”klar” ökning. Hade de haft otur hade 53% röstat bägge åren och det hade inte verkat finnas någon trend alls.
Vad jag menar, och vad jag ironiskt antydde i min kommentar, är att ökningen från 51% till 53% inte utgör någon trovärdig ”trend”, vilket är sensationellt med tanke på Etablissemangets stora kampanj för att rösta.
Även den som inte blev omvald kan väl vara glad om han eller hon tycker om en sparad slant. I fem år har lön och ”kontorskostnader var 82.000+50.000kr per månad. Jag såg några av kandidaterna försöka förklara vad de brukade köpa för kontorsvaror varje månad för 50.000 och de svävade mycket på målet ’… ähmm dator och ähmmm ja …'”