ön sägs vara ”socialt konstruerat“. Isåfall är det enligt mitt intryck en djävligt, stadig betongkonstruktion”?
Har levt nu i 77 år, varav 50 under feministisk politik – d v s en tydlig, radikal ideologi för jämställdhet (genomsyrar media, universitet, skolundervisning). Men inte mycket har ändrats i intresseprofiler sen min barndom – trots all denna indoktrinering?
Kvinnor bryr sig om utseende, giftermål, sitt mående. Män om teknik, bilar, sport, förvärv. (En skillnad mot 50-talet, kvinnor joggar, motionerar, idrottar mer). Men själva teorin verkar skev. Alltså, ”biologin dominerar”, att det ”konstruerade” tycks en smula marginellt? Eller måste det gå typ 50, 100, 500 år till, innan de politiska kampanjerna ger resultat?
Sen märks att det också finns en åldersrelatering. Hittade en hylla med tidningar för korsord, spel, tidsfördriv, TV-menyer också. Kanske typiskt när äktenskap väl inletts? När man fetmat en del.
Intressant att notera detta med att bilar är ”manligt intresse”. Jag växte upp på landet i Dalarna. Där var hästen husbondens angelägenhet. Korna var hustruns, kvinnans. Hästen och korna var de viktiga djuren, som drog in resurser, näring och gav status. Sen kom traktorerna, och de blev männens område.
Min tanke är att det finns en biologisk ”design” som utgår från att kvinnan (med livmoder, bröst, kvinnliga hormoner o s v) har en utsatt situation under 9 månaders graviditet, ett års amning och sedan modersband. I jämförelse med det har mannen en friare, rörligare position – kan och skall försvara sin familj, skapa resurser.
Ur den här biologiska olikheten uppstår olika anpassningar, men vad som tar form i varje period (och blir karaktäristiskt för ”män” resp ”kvinnor”) är bestämt av den givna biologiska ”designen”. Denna förändras bara ytterst långsamt över tid. Så, därför kan vi till exempel utan vidare känna igen oss och förstå till exempel symboler, grottmålningar o s v, som skapades för tiotusentals år sen – den tidens ”Pressbyrå”.
Jag vet sedan min barndom vilka som köpte hem damtidning, veckorevyn, romantik m m (mor och systrar), och vem som köpte tidningar om historia, motor, teknik, äventyr (far, min bror och jag). Det är nog i stort sett detta mönster som går vidare.
Men, jag har trots allt också en systerdotter som jagar älg. Och en annan som har spelat fotboll. Sådant var otänkbart för mina systrar och min mor. Så det har uppenbart hänt en del.
Som sagt sker alltså en utveckling, en modernisering av könsrollerna, men den styrs av de biologiska realiteterna. Det vill säga, de begränsningar och förmågor som anges genom en evolution på 2 miljoner år eller mer. Det betyder inte att ”allt förblir vid det gamla”. Bara att vissa teman tycks ha permanens.
Kanske vi ska uppskatta den här kontinuiteten? Alltså, bekräfta att heterosexuella, manliga män och kvinnliga kvinnor är suveräna i sitt ”lagarbete för arten”? Och sluta propagera för att likrikta och bygga om.
Men det hela kompliceras av att det finns fler länder än Sverige…
Ta mitt eget obetydliga yrke: meteorologens. När jag började för 50 år sedan fanns det inga kvinnliga prognosmeteorologer i Norge och Danmark, 10% i Sverige och nästan 50% i Finland. Det verkade ha något samband med att danska och norska prognosmeteorologer var bättre avlönade än de svenska, som i sin tur var lite bättre avlönade än de finska. I takt med att lönenivån bland prognosmeteorologer i Norge och Danmark jämnades ut ökade andelen kvinnor.
Under mina besök i öster har jag kunnat se att 95% av alla civila prognosmeteorologer är kvinnor. Därborta är läkaryrket lågavlönat: gissa proportionerna mellan könen…
I de krigshärjade länderna har det relativa underskottet på män lett till förskjutningar i könsrollerna. Alla som besökt de stora städerna i öster sedan 1918 har kunnat registrera det stora andelen kvinnliga gatuarbetare, snöskottare osv.
”Men det hela kompliceras av att det finns fler länder än Sverige…” skriver AP, och jag måste tillägga att Sverige faktiskt tydligt också förändrats. När jag började som lärare i Stockholm 1971 var det ganska ovanligt med kvinnliga rektorer, så inte idag. Vad har hänt? Lönen har relativt sett blivit sämre och möjligheten att debitera övertid förändrades kraftigt på 1980-talet, alltså blev fler kvinnor rektorer, eller snarare blev färre män det. Men ändå får jag nog hålla med dig i stora delar GT, bortsett från betongen.
På något sätt, som jag inte kan förklara närmare, inbillar jag mig att kapitalismen är maskulint dominerad, och jag hoppas på att ett framtida socialistiskt samhälle, som jag aldrig kommer att få uppleva, skall vara mer könsegalitärt. Men även då kommer kvinnorna att föda barnen.
Gunnar T!
Vi är nästan lika gamla, båda födda på landet. Men där slutar likheten.
Etnologin bekräftar den arbetsfördelning du beskriver i det gamla bondesamhället, men tiderna förändras. Min pappa skötte korna, mamma körde traktor ibland. Vi var många barn, pappa tog oss till doktorn tröstade och läste sagor. Föräldrarna var de bästa vänner och hjälptes åt hela livet.
Att kvinnor skulle bry sig mer om sitt utseende än män är en fördom. Visst finns det män som inte klarar av det personliga, men de flesta är nog så måna om utseendet. De yngre är nästan hysteriskt noga.
Min brorsdotter driver en stort jordbruksföretag medan hennes man lönearbetar på annat håll. Mitt barnbarn, en kille är undersköterska och arbetar i äldrevården. Mina sonhustrur är minst lika måna om sina jobb som männen och veckotidningar syns aldrig till. Sönerna är bättre på matlagning än fruarna.
Ingenting av det har med deras kön att göra.
Se dig om! Gör inte din begränsade erfarenhet till naturlag!
Men Lise, det är ju det jag inte gör (dvs “se det som naturlag”).
Egentligen anser jag bara att vi är underkastade en kulturell och biologisk evolution, där den biologiska delen (som har med fortplantning att göra) sker ytterst långsamt.
Visst bryr sig också män om sitt utseende, men deras sätt att göra det skiljer sig definitivt från kvinnornas.
Det är också sant att det alltid finns spännande undantag.
Men konservatismen är ganska slående, därför menar jag, värd att respektera, vilket du kanske håller med om.
Gunnar T!
Hur menar du, när det gäller personligt utseende, att männens ”sätt att göra det skiljer sig definitivt från kvinnornas”?
Vad stöder du dig på för undersökningsmaterial? Är det samma som i den öppnande artikeln i ämnet?
Ja, jag gillar att se och förstå vad jag har framför näsan. (Avhandlingar är inte alltid på bettet när det gäller uppifrån sanktionerade ideologi).
Män låtsas ofta att de inte bryr sig om sitt utseende. Det är inte kvinnor som får vänta på männen, medans dessa ”gör sig i ordning”.
Det vill säga, männens investering i utseendet är mindre, men de lägger större vikt vid ”inramningen”, t ex att ha en dyr bil, någon som har med resurser att göra, och imponera på det täcka könet.