ag har sedan 40 år varit prenumerant på tidningen Proletären. Tidningen är organ för Kommunistiska partiet. Tidningen är bra ibland och dålig emellanåt, alltså varierande kvalitet.
Men det är inte tidningen jag upprörs över, det är vart partiets ordförande Robert Mathiasson tagit vägen. Han är spårlöst borta sedan juni 2019. Robert Mathiasson har för mig framstått som en partiledare med anmärkningsvärt bra hörsel. Han resonerar, kör inte bara ut sitt budskap, utan lyssnar – med bägge öronen.
KP körde en musikkampanj i somras med diverse musiker och sångare, däribland Sven Wollter. I sådana sammanhang brukar Robert Mathiasson finnas med som partiets språkrör och ordförande. Men icke så i sommar, utan Proletärens chefredaktör har ensam synts på affischerna och på scenframträdanden.
Magnus Hedman i Örebro har skrivit att, nej Robert Mathiasson är inte ordförande längre – men inget mera får man reda på. Under en kongressperiod brukar den valda ordförande sitta kvar om vederbörande inte pissat i blomkrukor så att säga.
Det gör mig verkligen orolig. Mathiasson är en bra person såvitt jag kan bedöma, och befriad från den där sekteristiska anstrykningen som gamla KFML(r) var besatt av. Jag är faktiskt riktig förbannad på till exempel Magnus Hedman som inte kan tala om vad som pågår i partiet.
Som tidningsprenumerant tycker jag mig ha viss rätt att få veta fakta i målet. Så icke i detta anmärkningsvärda fall! Politisk husarrest och munkavel är obehagligt också i det relativt politiskt fredliga Sverige. Var finns du Robert Mathiasson? Den som vet skriv för tusan bövlar och berätta!
Dan Kotka
Han heter Magnus Hedman inte Robert Hedman!
Tack för upplysningen, nu korrigerat.
Robban är sjuk, så svårt var det.
Oj, är Robban försvunnen? Det vore mer än tråkigt. Jag är prenumerant sedan många år och kände friska fläktar när Robert M tog över rodret över partiet, och Jenny T över redaktionen. Särskilt har jag imponerats över att partiet mot rådande vind kunnat ge utrymme åt arbetarröster i migrations- och integrationsfrågan. Det har varit skönt att slippa lyssna till värdegrundsbabblandet från de politiskt korrekta, och i stället läsa konkreta och folkliga ställningstagande från arbetarklassen. Visst har det svajat mellan PK och K, men i ungefär vartannat nummer har en arbetarlinje varit tydlig. Och jag har fått för mig att Robert M är garanten för den linjen. Är han borta (politiskt borta) fruktar jag att K myllas ned i PK-träsket. Och då finns det inte många röster kvar (från vänster) som törs ge en nyanserad bild av vad som pågår i stackars Svedala.
Att partiet inte lyfter fram sin ordförande i samband med Höj rösten-spelningarna får väl ses som ett sundhetstecken, till skillnad från Röd front 1 maj i Stockholm, där huvudparollen på talarstolen uppmanade ”Gå med i Kommunistiska partiet!”
Robert Mathiasson är fortfarande ordförande, men sjukskriven.
Lundgren du fick till det. Men nu handlade inte min efterlysning om det. Det jag ville veta var något annat, om Ks ordförande var petad, vilket Magnus Hedman läckte ut. Som jag skriver gillar jag Robert Mathiasson. Nå svaret kommer med posten vad som hänt och händer i K.
Jag gillar också Robert. Han är inte petad och har inte avgått. Han är sjukskriven… precis som även partiledare blir emellanåt…
Om en kvinna får barn är det OK att hon är frånvarande – borde det inte vara samma sak för en nybliven pappa?
Det kan förstås finnas fullt legitima skäl att dra sig tillbaka från en framträdande partipolitisk förtroendepost. Men borde inte partiet klargöra varför Robert Mathiasson – partiets främste företrädare – inte är i tjänst. Att enskilda personer påstår sig veta är inte nog. Nu väntar vi på en officiell förklaring.
Det vi ser i K är det vi ser överallt, Klasskamp. Det är stora interna spänningar mellan personer och avdelningar. Det är strid om vem som ska sitta vid grötfaten. Och hur man ska sitta vid grötfaten.
Vi kan glömma förklaringar om proletär linje i migrationsfrågan o anti-PK linje. De som står för de från södern kommande högeravvikelserna är inga arbetare eller proletärer. Det är övre medelklass och profitörer på välfärden som är de drivande i det gänget.
Det är en liten men allt mer högljud grupp som tror sig kunna ta över organisationen. Mot detta talar att det fortfarande finns personer i partiet som vet att hålla klar rågång mot fascism och islamofobi. Det talas om extrakongress och ovilja att ordna en sådan.
Och visst är det ett svaghetstecken att inte informera om läget i partiet. Orsakerna till partiordförandes försvinnande och hur allvarlig krisen i partiet är. Och det finns givetvis anledningar till det. Sekterismen är en. Och oförmågan att hålla rågången mot rasismen. Och islamofobin en annan, vilket exemplifierade sig tydligt i Malmöavdelningen med flygblad riktade mot polska arbetare.
Fakta: Kamrat Robert Mathiasson har inte blivit avsatt utan avgått på egen begäran. Punkt slut.