RIGHTON, Storbritannien – Återigen var denna underbara stad [Brighton] som ligger vid Engelska kanalen, värd för Labourpartiets konferens och än en gång hade jag förmånen att vara med. Både hjältar och bovar återfinns i den saga som idag utgör Storbritanniens Labourparti och om det fanns en lämplig titel som kunde sammanfatta dessa tre dagar så skulle det vara ”Ett parti söker sin själ”.
Om ett parti någonsin kämpar för sin själ så är det dagens Labourparti. En brutal och obeveklig strid mellan rättvisa och förtryck; en kamp mellan kapitalism och social rättvisa; en kamp mellan dem som vill vitalisera och driva partiet framåt och de som föredrar ett säkert status quo. En kamp mellan å ena sidan socialisten och den för rättvisa, Jeremy Corbyn, och å andra sidan den sionistiska, kapitalistiska krigsförbrytaren Tony Blair.
Motstridiga budskap
Denna konferens, liksom de två tidigare konferenser som jag deltagit i, lämnade mig med en känsla av att partiet var splittrat. En känsla av att medan Jeremy Corbyn, med sin vision om social rättvisa och otvetydigt stöd för Palestina, förenade partimedlemmarna – särskilt de 500.000 som har gått med i partiet tack vare av honom – kvarstår ett annat ganska starkt element i partiet som inte står bakom Corbyn och hans idealism.
Man får en känsla av att medan hjältarna i partiet är tydliga och öppna, så lurar bovarna i skuggorna. Medlemmar av partiet, varav några har varit medlemmar i årtionden får, den ena efter den andra, meddelanden om avstängning tillsammans med ett brev med 50 frågor som de måste svara på och försöka försvara sig mot anklagelser som inte alltid är tydliga. En sedan 1973 lojal partimedlem fick höra att hon var avstängd för att ha delat ett visst inlägg på Facebook. Hur vet de vad hon publicerar på sin Facebook-sida? Är Labourpartiets medlemmar och alla deras konton på sociala medier så noggrant övervakade?
En annan medlem som obevekligt visat stöd för Palestina och har utmanat partiet när han ansåg att de gick fel väg, fick ett meddelande om att hans beteende på sociala medier bedömdes som ”undermåligt”. Han finns överhuvudtaget inte på sociala medier. När han frågade efter den specifika orsaken till hans avstängning fick han en kopia av ett brev som han hade skrivit till partiet där han var kritisk till partiets uppförande. Brevet offentliggjordes inte, men medlemmen skickade brevet till en specifik avdelning inom partiet och brevet innehöll ett specifikt och konkret klagomål.
I inget av dessa fall kunde de som blev utpekade konfrontera sina ålagare och informationskällorna avslöjades inte. Stalin skulle ha varit stolt. Ingenstans blev denna splittring mer uppenbar än i fallet med Chris Williamsons avstängningen, MP från Derby North. Williamson är en ivrig Corbyn-anhängare, en energisk och inspirerande ledare, en frispråkig anhängare av palestinska rättigheter och tvärsigenom socialist. Det verkar som om detta är orsakerna till att
han blev utpekad. Och nu kämpar han mot inte bara en, utan två olika anklagelser.
När han kämpade mot den första så skapades en andra anklagelse mot honom. Anklagelserna mot honom är befängda och rör sig i grunden om falska påståenden om antisemitism. Med hjälp av en serie kommentarer och ljudfiler tagna ur sitt sammanhang eller tillgripande av rena lögner försöker dessa krafter inom partiet att fastställa ett ”mönster” av antisemitiskt beteende. Williamson är en person som föraktar rasism och orättvisor och har ägnat sitt liv åt att bekämpa båda.
Liknande anklagelser har, sedan flera år tillbaka, även riktats mot Corbyn. Ända sedan han valdes till Labours partiledare har en förtalskampanj bedrivits mot honom. Vem står bakom detta? De sionistiska institutionerna och de personer inom partiet som vill behålla status quo är uppenbart misstänkta.
Den andra sidan
I denna historia finns också den andra sidan av Labourpartiet som också är ganska anmärkningsvärd. Under de två senaste åren har djärva kungörelser uttalats och resolutioner har antagits för att stödja palestiniernas rättigheter. Att avsluta vapenförsäljningen till Israel har stått i centrum på Labours politiska plattform under de senaste två åren. I år antogs också en resolution till stöd för de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Hur ska detta förstås? De djärva kungörelserna och resolutionerna å ena sidan och å den andra sidan vad som bara kan beskrivas
som en häxjakt mot dem som kräver rättvisa för palestinierna.
Det finns en uppenbar rädsla i sionistiska kretsar för att Jeremy Corbyn skulle kunna bli premiärminister och den rädslan delas av det gamla gardet av Blair-anhängare som vill behålla status quo. Det finns emellertid en mycket reell möjlighet att Labourpartiet kommer att vinna ett framtida val och att Jeremy Corbyn då blir premiärminister. För att säkerställa att en framtida premiärminister Corbyn inte kan genomföra den politik som han kommer att bli vald för, verkar partiet vilja befria sig från hans främsta supportrar och använder anklagelser om antisemitism som ursäkt. Man bör med stor oro notera att den absoluta majoriteten av dem som blivit avstängda och uteslutna ur partiet är Corbyn-anhängare, ivriga socialister och ivriga förespråkare för rättvisa i Palestina.
Föraktade män
Man kan nog hävda att två av de mest föraktade männen i England idag är Tony Blair – som Corbyn anser borde hållas ansvarig för sin roll i Irak-kriget, som Corbyn kallade ”ett olagligt krig” – och den israeliska ambassadören Mark Regev. Regev är en ständig försvarare av Israels krigsförbrytelser och man kan nog säkert anta att han ligger bakom förtalskampanjen mot Corbyn och hans supportrar.
Om Labourpartiet lyckas ta sig ur detta själssökande tillstånd kan det bli en imponerande syn. Om Corbyn och hans verkliga anhängare – till exempel Chris Williamson – lyckas ta sig välbehållna ur denna process och får möjlighet att leda och styra så kommer det att få en enorm inverkan på folket i Storbritannien och kommer också säkerligen att ändra spelreglerna för Palestina. Detta kommer att bli en hård och mödosam kamp och vi kommer sannolikt att få se många fler offer men det är en strid som är värd att utkämpa.
Översatt till svenska av: Kjersti Rekve
Nästa kongress kan förmodligen de förskräckliga sionisterna plockas bort ur partistyrelsen och ersättas med hederligare människor. Det är nog så det kommer bli.