I en mindre stad får man inte så många tillfällen till teaterbesök. Desto roligare när en verkligt fin uppsättning kommer. Dessutom med en barndomsvän till min hustru som en av skådespelarna. Scenkonstgruppen har valt att göra en angelägen föreställning om vad det betydde för Tysklands kvinnor att befinna sig på förlorarnas sida efter andra världskriget. I ett sönderbombat land.
Pjäsen baserad sig på två reportageböcker av Ylva Herholtz. Tysklands bleka barn: krigsungar kom till Sverige och I glömskans land: exkursioner i sentida tyska spår.
Stig Dagerman gjorde hösten 1946 en reportageresa till det besegrade Tyskland. Ett antal artiklar i tidningen Expressen kom att ges ut i bokform med titeln Tysk höst. Då hade landets civilbefolkning redan genomlevt ett år i djupaste misär. En misär som inte skilde på skyldiga eller oskyldiga. Arthur ”Bomber” Harris nattliga bombräder mot stora tyska städer gjorde ingen skillnad på vilka de drabbade. Hamburg och Dresden är exempel på städer som utsattes för eldstormar när sprängbomberna följdes av brandbomber.
Stig Dagerman gjorde hösten 1946 en reportageresa till det sönderbombade Tyskland. De flesta av hans texter publicerades i tidningen Expressen och kom sedan i bokform. 
Miriam Gebhardt berättar också utförligt om de västallierade förövarna i sin väldokumenterade bok När soldaterna kom, Karneval förlag 2017. 
Waltraut Petterssons första självbiografiska bok av tre om flickan Irenes barndom 
Waltraut Pettersson fortsätter i Hemma är borta sin självbiografiska berättelse och kommer nu till Sverige som hembiträde.
Under föreställningen tas också upp hur kvinnorna drabbades av våldtäkter från fiendens soldater som sedan blev ockupationstrupper. Mycket har skrivits om de ryska soldaterna men Miriam Gebhardt tar i sin bok När soldaterna kom ett helhetsgrepp på frågan. Det visar sig då att övergreppen från de västallierade ockupationstrupperna också hade mycket stor omfattning.
Vad finns det för möjlighet att undvika att oskyldiga drabbas i krig annat än att undvika att starta krig? En tanke som inte tycks föresväva dem som med militära medel anser sig kunna åtgärda civila problem. Responsibility to Protect borde förstås som Ansvar att förstöra. Med Jugoslavien, Irak, Libyen och Syrien som varnande exempel.
I föreställningen I glömskans land samtalar tre tyska kvinnor, många år efteråt, om vad kriget betytt för dem. De bor nu alla i Sverige men bär också på minnen av den svåra efterkrigstiden i Tyskland. Den första tiden i det nya landet arbetade de som hembiträden. Det var den sysselsättning för vilken tyskor kunde få arbetstillstånd. Många av dem som kom till Sverige på detta sätt gifte sig och blev bosatta i landet. Men de första åren var de lågavlönade tjänstehjon med arbetstider som arbetsgivaren ofta inte respekterade.
Waltraut Pettersson är en av de tyskor som kom hit som hembiträde och har i en rad böcker berättat om sitt liv. Första boken Tid att leva skildrar barndomen i Pommern, den del av Polen som införlivades i tyska riket efter år 1939. När övriga Polen, dit man fördrev polackerna, döptes till Generalguvernementet. Då krigsslutet närmade sig kom överlevande polacker tillbaka och nu var det tyskarnas tur att fördrivas. Gränslinjen längs med floderna Oder och Neisse blev också gränsen mellan polsk och tysk befolkning.
Nästa bok Förlorat land beskriver hennes flykt genom Tyskland tillsammans med sin yngre syster. De lyckas ta sig till släktingar i Hamburg. I sin tredje bok, Vid porten, försöker hon hitta en ny uppehållsort, tillfälligt får hon bo hos en lantbrukarfamilj, men är snart åter på flykt. Så småningom får hon möjlighet att söka en hembiträdesplats och komma till Sverige.
Boken Hemma är borta skildrar slutligen resan till Sverige och hur hon finner att här vill hon stanna. Som så många andra av de tyska hembiträdena.
