”Jag kommer inte att diskutera här varför dödligheten är så olika i Italien och Sydkorea, men jag tycker det är mycket klokt försiktigt att i Sydkorea uppmanas människor att stanna kvar i sina hem om de blir sjuka, och bara om de blir mycket sjuka, kommer en bil och hämtar dem till ett sjukhus som inte är överfullt. Om den smittande dosen är hög, kommer dödligheten också att vara högre, eftersom det inte kommer att finnas tillräckligt med tid att mobilisera ett eget immunsvar. Därför kommer överfulla sjukhus att ha högre dödlighet. Paniken gör just det, alltså leder till överfulla sjukhus.”
Läs hela artikeln av professor Peter C. Gøtzsche
Jag anser det är ett västligt/europeiskt perspektiv som Gotzsche anlägger. Naturligtvis finns det inslag av panik i reaktionerna men hur går det i de länder som står under sanktioner eller har en undermålig sjukvård? Är det inte stor risk att dödstalen där kan stiga och överträffa de influensaepidemier som kommer med jämna mellanrum? Detta är ett globalt hälsoproblem och då kan inte resonemangen bara handla om de rika länderna med resurser.
Christer O!
Jovisst skriver Peter Götzsche om paniken i väst, d v s anlägger ett västligt perspektiv. Varför inte? Inte skadar vi länder under sanktion om vi diskuterar de i väst rådande insatsernas proportionalitet och rimlighet.
Jan-Peter Stråhle!
Givetvis kan man anlägga ett perspektiv bara på de rika ländernas åtgärder. Vi är en del av en globaliserad värld som vi dragit stora fördelar av hittills och nu måste den rika världen hjälpa de med mindre resurser menar jag. När nu Europa och USA blivit riktiga smitthärdar måste det vara vårt ansvar att begränsa den. Kina ser ju ut att ha lyckats så här långt. Det är således inte omöjligt att bekämpa coronaviruset. Klarar vi det kan många människoliv räddas. Virus kan ju förändras till det värre också och vad gör vi då? Nu kan vi köpa oss tid och i bästa fall finns ett vaccin om ett par år.
Jag misstänker att Crister Olsson missförstår mig. Det är högst rimligt att försöka begränsa sjukdomsspridningen, men det är inte rimligt att försöka nedslå alla försök till diskussion om huruvida den nu gällande och oerhört omfattande nedstängningen är förnuftig.
Inte alltför sällan, och i högtravande ordalag, förfäktas idén att människoliv är ovärderliga och att inga resurser får sparas för att rädda ett sådant. En stunds stilla eftertanke räcker oftast för att inse det absurda i ett sådant förhållningssätt. Det som under känslomässig upphetsning och ur ett individuellt perspektiv synes gott, kan i ett samhälleligt sammanhang förvandlas till sin motsats.
Det är troligen inte möjligt att – utan katastrofala konsekvenser – utsträcka de aktuella åtgärderna tills vi har ett fungerande vaccin.
Jan-Peter Stråhle!
Diskussionen är naturligtvis fri. Kina har visat en fungerande väg hur man kommer över coronakrisen. Varför då tillämpa andra metoder? Ska man gå en annan väg måste man ha bra underlag. Det gäller trots allt många människors liv så varför chansa.
Det kan vara för tidigt att förklara Kinas seger över sars-cov-2, men jag hoppas förstås att Christer Olsson har rätt.
Jag saknar sakkunnigas syn på alternativa metoder som att tillämpa strikt isolering av riskgrupper och låta övriga fortsätta livet som vanligt. Så som sjukdomens effekter har beskrivits framstår en sådan strategi som minst lika tilltalande som den nu rådande. Det skulle, om jag förstått saken rätt leda till en snabb spridning och immunisering av befolkningen utanför riskgrupperna. De ekonomiska konsekvenserna skulle vara jämförbara med de som följer en ”vanlig” influensa.