”En ung student i Shanghai berättade för några år sedan att han inte besökte McDonald’s på grund av maten, som han tyckte mindre om än den kinesiska. Däremot kände han att miljön kopplade ihop honom med en global smak och ungdomar i andra länder. En sådan känsla börjar kanske bli historia nu. Det globala medvetandet är i rörelse, isolationism syns vid horisonten och måhända upphör världen att krympa.”
missa inte KIM SALOMON: VÅREN DÅ VÅR VÄRLD UPPHÖRDE ATT KRYMPA
Kim Salomons understreckare är ett exempel på de flummiga, liberala betraktelser som sköljt över oss de senaste årtionerna: globaliseringen görs till något psykologiskt, attitydmässigt.
Men diskussionen måste föras konkret, ”myrdalskt”. Hur mycket vi än gillar Kina, varför har en stor del av produktionen av viktiga varor, från plastskedar till bilar lagts i Kina? Inget ont om Kina alltså, det hade varit lika illa om det lagts i Uruguay eller Thailand.
Varför rustades försvaret ner efter 1990? Kunde krig bara uppstå mellan kapitalistiska väst och kommunistiska öst? Som bekant startades de två världskrigen mellan kapitalistiska stater.
Sedan 2014 har det hetat att Putins Ryssland kommer att ”gå vidare” och anfalla Västeuropa, i synnerhet Sverige. Om så bleve, hade det inte varit skäl att se till att vi, om inte ett folkförsvar, så åtminstone hade beredskapslager? Eller har Storebror USA också lovat att flyga in mat och mediciner till oss när det kniper med förbindelserna utåt?
Jo, jag vet vad Salomon skrivit förr. Men här fanns ändå ett uns av tvivel på den utveckling som obönhörligt rullat in över oss sedan en generation.
Knut L!
Men är inte det ett lite märkligt perspektiv på de senaste trettio åren. Via Kina går de senaste femhundra åren av nordtatlantisk världsdominans nu obevekligen mot sitt slut. Kapitalismen gav oss dessa femhundra år och nu gör denna kapitalism också slut på dessa fem hundra år. Och förutsåg inte Marx detta redan 1848.
Bo Persson har (som vanligt) rätt om Marx. Problemet är väl att Marx förutsåg flera olika saker. Och även organisatoriskt arbetade mot de värsta framtidsscenarierna, varför utvecklingen minst av allt följt en rät linje.
Anders Perssons frågor hjälper oss att fundera vidare kring Salomons tankar. Och det är väl positivt i andan att det viktiga inte är vad en text innehåller för tankar utan vad det framkallar för några. Därför är det positivt med dessa, i bästa mening diskutabla, inlägg av typ Salomons. Och det givetvis oavsett vad han ”skrivit förr”.
För även om det givetvis är mest intressant med de konkreta exemplen insatta i ett sammanhang är de psykologiska faktorerna inte oviktiga. Det har historien otaliga exempel på!