San Francisco Bay området med 7,5 miljoner invånare har nu varit nedstängt sedan 17:e mars. På en del kaféer och restauranger kan man köpa måltider och drycker och sedan gå hem. Bensinmackar, järnhandel, byggmarknader m fl håller begränsat öppet liksom livsmedelsaffärer, annars är det stängt. De, som kan, arbetar hemifrån, men arbetslösheten har ändå exploderat. Elever och studenter får distansundervisning så långt det fungerar. Kraven har skärps, och nu släpps man inte in någonstans utan ansiktsmask. De allra flesta som syns på gatorna har mask liksom många bilister. Nu har allt detta förlängts till slutet av maj, men det sägs att en del lättnader ska införas. Av de tiotusentals tomma hotellrummen har stan hyrt 2.700 för att inhysa hemlösa som testat positivt och för att få längre avstånd mellan sängarna på härbärgen. Dessutom ska de hysa sjukhuspersonal och andra jourarbetare.
Hittills har 270 dött av coronaviruset i San Franciscoområdet, inte mycket att oroa sig för kan tyckas. Värre är det kring Los Angeles, men det totala dödstalet för Kalifornien med 40 miljoner invånare har ännu inte kommit upp i 2.000. Dock är, inte oväntat, fattigt folk överrepresenterade. Svarta i LA till exempel har 2–3 gånger större chans att dö av viruset än vita.
Vi körde till stormarknaden i morse för att passa på mellan 8 och 9, då den är reserverad för gamlingar. Men en kö på något hundratal människor slingrade sig genom parkeringsgaraget och uppför rampen till varuhuset. Några vakter höll ordning, släppte in en i taget med en desinficerad kundvagn. Alla var tysta och disciplinerade och höll sex fots lucka, vilket gjorde kön så hiskeligt lång. Efter några minuter i kön gav vi upp och for hem. Inte mycket att berätta alltså.
Men det påpekades i dagarna att Covid19-viruset dödat fler amerikaner på några månader än som dog i det långa kriget mot Vietnam. Nu står alltså militären med sin 700 miljarder dollars budget och sina tvättade missiler och kan inte ens skydda sig själva, när viruset tar sig in i deras garnisoner och krigsfartyg. Än mindre kan de skydda nationen. Så vad gör de?
För att visa sitt stöd för sjukvårdspersonal kör US Air Force fem ”Thunderbirds” i formation över Las Vegas. Liknande uppvisningar äger rum lite varstans. Det hade varit billigare, hälsosammare och effektivare om de anställt några trollgubbar på ett kasino att koka mirakelmedicin och mumla trollformler i stället. Dagens militärindustri och dess uppköpta politiker, militärstrategiska propagandister och försäljare har mer gemensamt med medeltidens påvar, astrologer och furstehus än med ett upplyst tjugoförsta århundrade.
Kravet på ”social distans” har medfört att tiotals miljoner amerikaner har blivit arbetslösa. Flera av landets köttfabriker (meat processing plants) har tvingats stänga efter att arbetare har smittats av viruset. Uppfödarna kan inte längre skicka sina djur dit. De kan inte heller behålla djuren, för då blir de för stora, får svårt att stå upp och kanske bryter benen. Dessutom är hela processkedjan utformad för djurkroppar av viss storlek.
Igår, tisdag, slaktades 283.000 grisar och 76.000 kor i USA enligt jordbruksdepartementet. Det är omkring 40% mindre än normalt. Hela hanteringen är en enorm, anonym lågstatusindustri. Uppfödningen sker mestadels i jätteföretag, CAPOs (Concentrated Animal Feed Operations). Bara i Duplin county i North Carolina producerar CAFOs dubbelt så mycket urin och avföring som alla toaletter i New York City.
Tusentals kor och grisar har redan dumpats i massgravar. Tusentals havande suggor har injiserats med abortframkallande medel. Kycklingar gasas, och tre till fem miljoner grisar förväntas bli nödslaktade.
Ett annat problem är att efterfrågan har förändrats från restauranger och institutionsskök till detaljhandeln. Distributionen tar tid att anpassa, matpriserna ökar och det talas om matbrist (food insecurity).
Oroande tider, alltså. Biblioteken är stängda men en tvättbjörn tar sig in för chansen att bekanta sig med världslitteraturen.
