Will Smith citeras där han säger att ”rasismen blir inte värre, den blir filmad” och den har verkligen blivit filmad senaste tiden. Vi hinner knappt återhämta oss från ett offer för rasistiskt våld förrän nästa offer dödas. Vi hade precis börjat förstå mordet på Breonna Taylor när vi såg lynchningen/mordet på Ahmaud Arbery och så kom mordet på George Floyd. Det är intressant att morden på Ahmaud Arbery och George Floyd ägde rum i fullt dagsljus och att de fångades på film, vilket innebär att förövarna ansåg att de kunde agera utan risk för att straffas.
Det är också tydligt att det var den samfällda proteststormen och användandet av sociala medier som skedde i kölvattnet av dessa mord som fick myndigheterna att agera. Om [morden] inte hade filmats och utan dessa krav på rättvisa skulle förövarna förmodligen inte ha hållits ansvariga.
Inom loppet av några dagar i Palestina, sköt de israeliska myndigheterna tre personer och dödade två. Två av de tre personerna var unga palestinska män med ”särskilda behov”. De utgjorde inget hot, de hade ingen våldsam historia, än mindre något aggressivt beteende, men de sköts. Ahmad Tamimi från Nabi Saleh, en ung man som jag har känt i många år, sköts i benet och blev tack och lov inte dödad. Detta hände efter att en annan man, Fadi Adnan Sarhan Samara, pappa till fem barn från byn Abu Qash norr om Ramallah, dödades av israeliska styrkor inte långt från byn Nabi Saleh.
Den andra mannen var Iyad Khairi Hallak, som sköts och dödades i Jerusalem. Ingen förväntar sig att varken soldaterna eller poliserna som var involverade i dessa skjutningar kommer att ställas inför domstol eller ens få en reprimand.
Uppror
När jag skriver dessa ord verkar det som om Förenta staterna befinner sig mitt i ett uppror. Inte ett upplopp som vissa beskriver det som, utan ett verkligt uppror. Från Minneapolis till Miami, från Los Angeles till Washington DC, och för varje timme ansluter flera människor och flera städer över hela USA och de kräver rättvisa. De kräver ett slut på rasismen och våldet sponsrat av staten. Men rasism och våld är en så integrerad del av USA att man undrar om förändring ens är möjlig.
Rasism och våld är en drivande kraft och de är grundpelarna i USA. Ända från folkmordet på den inhemska befolkningen till massmorden i Irak och Afghanistan har det amerikanska imperiet drivits av girighet och på grund av imperiets rasistiska attityder och våldsamma karaktär har det lyckats uppnå den styrka som det har idag.
Det skulle vara en lögn att hävda att de nuvarande uttrycken för rasism i USA är nya och inte relaterade till den amerikanska historien. Det skulle också vara naivt att tro att något mindre än en strukturell förändring kommer att göra någon skillnad. Om det nuvarande upproret kan bibehålla sin styrka och därefter möta och förhandla med företrädare för regeringen för att kunna åstadkomma en grundläggande förändring – då finns det en chans att saker och ting kommer att bli annorlunda i USA. Med ett presidentval precis om hörnet, Covid-19 och en sjukvårdskris, detta tillsammans med regeringens oförmåga att ta kontroll, så kan detta vara en möjlighet. De frågor som kvarstår är hur sammanhållet upproret är och hur länge det kommer att hålla i sig.
Lärdomar från Palestina
Man kan hämta lärdomar från palestiniernas erfarenheter. Palestinier har precis som färgade människor i USA, upplevt brutna löften, fått utstå ändlösa provokationer, utsatts för rasistiska lagar och de är måltavlor för våld från militär och polis.
En viktig lärdom att dra är att det inte bara är meningslöst utan extremt skadligt att förhandla med en rasistisk regim. Israel är en apartheidstat som pådyvlades palestinierna och som ger privilegier till judiska bosättare på bekostnad av den inhemska palestinska befolkningen. Dessutom har staten Israel och dess föregångare, det sionistiska etablissemanget i Palestina, under största delen av de senaste hundra åren varit engagerad i en brutal kampanj av etnisk rensning och folkmord på det palestinska folket.
Alla försök från palestiniernas sida att erkänna den sionistiska statens legitimitet eller att förhandla med den, har steg för steg gjort situationen sämre för palestinierna. Situationen har nått en punkt där det är närmast allmänt känt och accepterat att rättvisa för palestinierna endast kan uppnås när den sionistiska apartheidstaten avvecklas och en demokratisk stat upprättas som garanterar lika rättigheter för alla, rösträtt för alla och rätten för flyktingarna att återvända [hem]. Det är uppenbart att etablissemanget med bosättare/kolonisatörer, även kallat Israel, måste avvecklas innan man kan uppleva rättvisa och fred i Palestina.
De tydligaste och de enda sammanhållande kraven på rättvisa uttrycks i uppmaningen om Bojkott, Divestering och Sanktioner, eller BDS, av Israel. Kraven inkluderar ett slut på Israels militärstyre, lika rättigheter för palestinierna och rätten för flyktingarna att återvända. Kraven är tydliga, rimliga, kompromisslösa och uppnåeliga.
Amerikas Förenta Apartheidstater
I USA har apartheidsystemet till synes demonterats, men det har ersatts med ett annat repressivt system, så erbjudandet om frihet och lika möjligheter för alla är bara skenbart. Det nuvarande systemet stänger faktiskt ute färgade människor och alla andra grupper som det vita patriarkatet, som för närvarande styr i USA, föredrar att hålla utanför möjligheternas cirkel.
Idén om fortsatt motstånd från färgade människor i USA låter kanske besynnerlig men det kan vara vad som behövs för att befria USA från rasistiska och våldsamma attityder gentemot färgade. Detta kräver att motståndet blir varaktigt och att man skapar en tydlig lista med krav liknande den palestinska där man uppmanar till Bojkott, Divestering och Sanktioner, BDS.
Det är anmärkningsvärt att trots den systematiska rasismen och våldet riktat mot färgade människor i USA så är de prestationer som de bidragit med i USA anmärkningsvärda. Det är svårt att tänka sig något ämnesområde där namnen på afroamerikaner, latinamerikaner, araber eller asiatamerikaner inte ses högst upp. Det är kanske detta som behöver framhållas för att åstadkomma den systemförändring som krävs.
Vare sig det sker i Georgia, Minneapolis, Jerusalem eller Ramallah, så staplas offren på varandra och man undrar – när är det nog?
Översättning till svenska: Kjersti Rekve
Jaha, vill in i systemet? – Jag minns en kommentar från ca 1970 som handlade om att svarta (bruna) USAmerikaner inte vill gå ut i Vietnamkriget p g a diskrimineringen hemma. Den vassa motfrågan var då, att ”om diskrimineringen upphör, är ni beredda att åka iväg och döda asiater?” – Av det kan man få tanken att det gäller att eliminera systemet, inte komma in i det.
Det finns inget område där USA:s urbefolkningar hamnar högst på någon lista över positiva bidrag, och det är ganska avslöjande. De räknas inte.
Vi ska vara försiktiga med att jämföra rasismen i USA och Israel. I Israel är den en del av den imperialistiska politiken emot det palestinska folket (Västbankens annektering mm), i USA saknas den dimensionen; de svarta slåss inte för att få en egen statsbildning eller territorium.
Sedan ska vi inte vara så säkra på att rasismen i USA går hand i hand med den amerikanska imperialismen – och att motståndet mot rasismen i USA befrämjar antiimperialism.
Erfarenheten (Condoleezza Rice, Colin Powell och Barak Obama) har visat att vara afroamerikan innebär inte nödvändigtvis att man är en svalare anhängare till den imperialistiska politiken. Så även om demonstrationerna efter mordet på George Floyd skulle leda till ett totalt omtänkande i rasfrågan i USA, kommer det inte att påverka den imperialistiska krigspolitiken – jo, möjligen göra den mer effektiv. Så därför stödjer det amerikanska etablissemanget de anti-rasistiska protesterna.
Ibland brukar uttrycket ”konspirationsteorier” användas för att beskriva tankegångar som den ena eller andra personen ogillar. Ovan ger Anders Persson ett alldeles klart och uttrycksfullt exempel på en typisk ”konspirationsteori”.
Men (och här kommer det intressanta) det är ju trots detta fullt möjligt att han har rätt!
När det gäller den s k ”9/11-attentaten” är det ju fortfarande den konspirationsteori som lanserades av den amerikanska regeringen som leder i opinionsmätningar om förklaringar till dessa attentat. Men det innebär ju inte heller att denna är korrekt. Mycket av gedigna utredningar under de nära 20 år som förflutit sedan september 2001 visar ju tvärtom att Bush-administrationens ”förklaring” inte förklarar särskilt mycket av alla frågetecken runt skeendet.
Så debatt, diskussion och meningsutbyte måste fortsätta. Och därför behövs i alla lägen en skärpt kamp för yttrandefriheten, FiB/Ks grundläggande paroll!