Pål Steigan har en intressant text som berättar om en resa till USA 1977 och om upplevelserna av rasismen. Han konkluderar:

”Det är mycket viktigt för överklassen att de förrådda vita arbetarna inte förenar sig med den svarta arbetarklassen i gemensam klasskamp. De vita arbetarna har reagerat med att antingen röstskolka eller genom att rösta Trump. Och demokraterna kallar dem ”white trash” (vitt avskum) och ”deplorables” (beklagansvärda), men även om inte arbetarklassen behärskar de senaste identitetsteorierna, så var så säker: de känner lukten av klassförakt på mils avstånd.

Läs hela artikeln här.

Föregående artikelEtt paradigmskifte?
Nästa artikelAnsiktslösa minnen

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.