Jag nåddes av nyheten om Håkan Holmbergs bortgång via en som fortfarande läser UNT varje morgon på papper. Han besegrades av cancern efter flera års kamp – endast 69 år gammal. Håkan Holmberg var en hederlig klassisk tidningsman.
När Håkan Holmberg och serien Rocky lämnade UNT slutade jag prenumerera. Rocky har jag skrivit om förr, men inte om Håkan Holmberg.
När han avgick som politisk chefredaktör försvann enligt min mening det sista av respektabel självständig morgontidning ur UNT. Hans spalt var alltid läsvärd, oavsett om jag höll med eller inte. Han var en kunnig historiker och formulerade sig klart. Hans sakliga argumenterande med lågmäld röst var hans adelsmärke.
Första gången jag mötte Håkan Holmberg, och kanske enda gången lite mer privat, var i Östhammar i början på 80-talet. Östhammars lilla FiB-grupp anlitade honom som talare på ett offentligt möte om polska fackföreningsrörelsen Solidaritets då intensiva frihetskamp. Det var inte många som kom, men Håkan Holmberg höll sitt anförande och vi drack te hemma hos mig efteråt. Han kämpade då – liksom vi – för att länderna bakom järnridån skulle ta sig ur det sovjetiska fängelset.
Vi var sällan överens i utrikespolitiska frågor. Han hade i mina ögon alltför stor förståelse för USA:s förehavanden i världen, vilket förmodligen grundade sig i hans i grunden Israelvänliga inställning, som i sin tur grundade sig i ett djupt engagemang för det judiska folkets öden. Han var länge ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), som bildades 1983 efter Israels anfall på Libanon. Antisemitiska stämningar ansågs breda ut sig i Europa som en följd av detta.
Men han var en i god mening sann och principfast liberal, vilket gjorde honom till en trogen allierad särskilt i demokratifrågorna. Hans hantering av till exempel Rondellhunden i UNT ingav stor respekt. Han varnade för varje försök att införa åsiktsbaserad lagstiftning, till exempel förbud mot rasistiska, våldsinriktade eller antidemokratiska organisationer. I det direkta försvaret av Tryckfrihetsförordningen – emot alla kreativa ”reformförslag” – var han en pålitlig bundsförvant, vilket borde vara en principsak för varje god liberal. Sådana blir det allt mer sällsynta.
Jag minns Håkan Holmberg med stor respekt.
Skickade i lördags in denna insändare till UNT som fortfarande inte publicerats:
Ett annat minne av Håkan Holmberg
Kring 1980 satt undertecknad i styrelsen för bokförlaget Ordfront, som med rätt eller orätt gällde för att vara ”vänster”. En dag uppvaktades vi av Håkan Holmberg och hans vän och baltikumaktivist Ülo Ignats. De hade förgäves sökt finna förläggare för sina böcker om förhållandena i Baltikum. På den tiden var det inte ”comme il faut” att kritisera Sovjetunionen i den etablerade förlagsvärlden. Med Ordfronts plattform för demokrati, anti-imperialism och mänskliga rättigheter, hade vi inga problem att acceptera deras manus.
Det resulterade i två böcker på Ordfront, Sovjet : diktaturens ansikte : en bok om förtryck och förföljelse i dagen Sovjetunionen (1980 ) ISBN 9173241288 och Folkens fängelse :nationalitetspolitiken i Sovjetunionen (1982) ISBN 9173241776. Det var alltså helt andra tider för bara 40 år sedan…
”… I en tid då mörka krafter åter samlas kring vårt eget Fylkes gränser behövs sådana som han för att blåsa i trumpeterna och samlas med varandra. För att makten aldrig ska stå ovan rätten utan rätten alltid ovan makten. Till försvar för det öppna samhället mot dess fiender. Så som Håkan gjorde genom livet. Med den inspirationen måste minnet av honom leva vidare.”
Med ovanstående rader avslutade Gunnar Hökmark minnesorden av sin bortgångne vän Håkan Holmberg i UNT den 2 september.
Som jag skrev ovan var Håkan Holmberg och jag inte överens i utrikes frågor. När nu Gunnar Hökmark höjer honom till skyarna för att han alltid satte rätten ovan makten skorrar det mycket falskt i mina öron. Det är om just detta, alltså om Israels och USA:s (USA med allierade, inklusive Sverige) brott sedan 1948, alltså att med lögner och hänsynslöst övervåld i form av bombningar, drönarkrig, sanktioner mm mot levande människor, FN-resolutioner och annan folkrätt jag måste markera. Hökmark vill på så sätt dra med sig Holmberg in bland Sveriges värsta krigsaktivister. Men där begår han ett misstag. Jag minns i alla fall att Håkan Holmberg hade vissa problem att försvara lögnerna om USA:s påstående om Iraks massförstörelsevapen som banade väg för USA:s invasion av Irak 2003.
Håkan Holmberg var en god försvarare av yttrandefriheten, men åt minstone en tvekande försvarare av Israels och USA:s krigiska härjningar. Mellan Holmberg och Hökmark fanns i detta avseende en tydlig gradskillnad.
I en paneldebatt i Uppsala inför Irakkriget uttalade sig Håkan, till skillnad från flera borgerliga ledarskribenter, mot det nära förestående kriget. Han var mer socialliberal än nyliberal.