Den märkliga julen 2020 pågår nu. Sol och vit frost på marken för första gången denna vinter i våra trakter. Aktiviteten har för kort tid i viss mån lämnat Internet och sker nu IRL. Själv har jag redan njutit specialjulmackan med smör, nygrillierad julskinka, senap och äppelmos vid tre tillfällen. Det blir säkert fler gånger innan julen tonar ut. Men framåt eftermiddagen väntar köttbullar, sillsallad, sillinläggningar, janssons frestelse, julsallad och god dricka därtill. Efter det orkar man inte mycket mer än lite julklappar och kanske knäcka några nötter och smaska lite hemlagat godis framför TV-n.
Med denna korta hälsning vill jag bara önska Er; alla läsare, medarbetare och inte minst bloggens generösa bidragsgivare, en riktigt vederkvickande jul och förstås ett bättre nästa år än det äntligen ändande 2020. Det är ni som gör att denna sajt fortsätter år efter år och bara växer och växer. Tack, och…
God Jul
Does that include Clarté , a very important swedish student organisation? If not, please, do not forget them!
Hustrun och jag kom nyss från en trevlig utomhusjullunch vid Årån. En kvarnsten var bord. Solen sken för första gången på länge. Min svåger kunde bekvämt sitta i sin rollator. Vi åt korv med bröd och drack kaffe med kaka. Allt organiserat av min mycket kompetenta svägerska.
Svågerns son berättade, att hans son häromdagen kommit hem från förskolan, och upplyst sina föräldrar om ”att Jesus faktiskt hade funnits på riktigt.” Då kunde jag för svågerns son berätta att hans kusiner, mina döttrar, den 19 juni 1976 suttit framför en TV, och tillsammans med min mor och en väninna till henne tittat på ett kungabröllop. När mina döttrar tillsamman med min hustru, d v s deras moder, vid en promenad i Gamla Stan i september samma år passerade slottet, följde följande ordväxling. < – Vad är det för ett hus?
– Det är slottet
– Vem bor där?
– Det gör kungen och Silvia.
– Va, finns dom på riktigt?
Visst är det roligt att följa hur ”barna” växer upp och får lära sig att varken Jesus, Kungen eller Silvia tillhör sagans värld.
Eftersom Bertil Carlman börjat får jag väl fortsätta i samma stil. Min morfar, min morbror, vid tillfället tre år, och kyrkoherde Bure var vid järnvägsstationen.
– Va stå dä på tåget?
– Det står ”Stockholm”.
– Dä bo kungen.
– Duktig gosse som vet var kungen bor.
(paus)
– Va bo damen å knekten?